Vad är köttet i Sveriges viltstammar värt ur beredskapssynpunkt? Det har forskare från SLU och SVA beräknat i en ny studie.
I ett pressmeddelande från SLU kan man läsa att svaret på ovanstående fråga påverkas kraftigt av hur begränsad importen av livsmedel och insatsvaror är i ett krisläge. Vid en halverad import skulle viltköttets beredskapsvärde vara cirka fem miljarder kronor, vilket är vad det då skulle kosta att producera motsvarande mängd kött i jordbruket. Beredskapsvärdet skiljer sig mycket mellan olika län.
– Vår studie pekar på att myndigheter, företag och organisationer som eftersträvar en effektiv livsmedelsberedskap bör se Sveriges viltstammar som en beredskapsresurs, säger Ing-Marie Gren från SLU, som har lett arbetet.
Sveriges säkerhetspolitiska läge har förändrats väsentligt under de senaste åren, bland annat genom den ryska invasionen i Ukraina och Sveriges medlemskap i NATO, och den svenska livsmedelsberedskapen är därmed ett synnerligen aktuellt ämne. Studien visar bland annat att viltköttets beredskapsvärde påverkas starkt av hur avskuret Sverige blir från handel med omvärlden i en kris. Om importen av livsmedel och insatsvaror skulle halveras, vilket gällde i genomsnitt under andra världskriget för Sveriges del, skulle viltköttets sammanlagda beredskapsvärde vara 5,1 miljarder kronor. Om importen enbart minskar med 35 procent sjunker beredskapsvärdet till 0,1 miljarder. Värdet av vilt som beredskapsreserv är dock ojämnt fördelat mellan de olika länen.
Älg- och vildsvinsstammarna svarar för vardera 43 procent av det totala värdet. Älgen har särskilt stor betydelse i norra Sverige, där älgpopulationerna är stora, medan vildsvin har en avsevärd betydelse i södra Sverige.
– Det här innebär att viltet kan ha ett betydande värde på kort sikt. Att viltresurserna är utspridda över hela landet betyder också att riskexponeringen minskar i en krissituation, eftersom livsmedelsproduktionen är starkt koncentrerad till södra Sverige.
Dessutom belyser studien möjligheten att använda viltförvaltningen som ett verktyg i livsmedelsberedskapen. En fördel gentemot kött från boskap är de relativt enkla lagringsmöjligheterna. Det är dock välkänt att populationer av vilt för med sig olika typer av kostnader.
– Viltförvaltningen måste också ta hänsyn till andra aspekter, såsom bevarandekrav och kostnader för skogs- och jordbruket och för samhället i stort i form av trafikolyckor. Kostnader för ökade viltstammar ska därför jämföras med kostnaderna för andra åtgärder som ger samma beredskapsvärde, till exempel beredskapslager eller ökad kapacitet i livsmedelssektorn under fredstid, säger Ing-Marie Gren.
Avslutningsvis så skriver SLU att det inte finns några uppgifter sedan tidigare gällande viltstammarnas storlek i olika län – och att de beräkningar som nu har gjorts bland annat bygger på statistik om viltolyckor, jakt och landskapsattribut.
“Den beräknade sammanlagda slaktvikten av alla fyra viltslagen uppgick till ca 74 000 ton. Älg står för 50 procent och vildsvin för 34 procent av den totala slaktvikten. I studien gjordes också beräkningar av energiinnehållet i köttet, och vad det kan bidra till i en kriskost på 2450 kcal per person och dygn. Mängden energi i allt ätbart kött beräknades motsvara ungefär 30,4 kcal per invånare och dygn under ett års tid.”
