Ett eftersök är något som man som jägare tyvärr någon gång kommer att ställas inför. Det är ett ansvar vi har mot viltet att ha tränade hundar för det. Det är lika viktigt för mig att hitta en ripa som en älg som gått undan i skottet.
Spår och eftersök
Ett eftersök är något som man som jägare tyvärr någon gång kommer att ställas inför. Det är ett ansvar vi har mot viltet att ha tränade hundar för det. Det är lika viktigt för mig att hitta en ripa som en älg som gått undan i skottet. [Text & foto: Mattias Westerlund]
Eftersök kan delas in i tre kategorier:
- Dödsök/djur som vi redan från skottplatsen vet att vi hittar döda.
- Kontrollsök/sökande av vilt som påskjutits, men som troligen bommats.
- Eftersök/sökande av vilt som är skadeskjutet.
Första spåret
Spår kan man börja träna tidigt, redan med en valp inomhus där den får spåra en godbit.
När man ska göra det första spåret utomhus så är det viktigt att tänka på terräng, vind och spårlängd.
Välj en terräng som är relativt öppen och gärna med lite mossig mark och där det inte finns så mycket andra människo- eller viltspår. Lägg det första spåret i medvind och inte så långt, gärna inte mer än 30 meter. En älgklöv kan vara bra att dra och om man vill kan man även stänka blod i spåret, men det är inte nödvändigt. Det som är viktigt att tänka på är att din hund innan första spåret har fått bekanta sig med älgklöven så att du är säker på att den inte reagerar med obehag av den när den kommer till spårslutet.
Markera spårstarten genom att dra lite med klöven i marken vid spårstarten och – om det behövs –markera med något som du själv lägger märke till, men som helst inte är synligt för hunden. Gå spåret rakt ut max 30 meter i medvind och lägg klöven i spårslutet, eventuellt kan du även knyta fast den. Om du har blod, droppa blod i spårstarten och i ungefär vartannat steg. Fortsätt sedan rakt fram från spårslutet minst 50 meter och gå sedan i en vid vinkel tillbaka så att ditt tillbakaspår inte stör spåret.
Låt spåret ligga cirka 20 minuter. Ta sedan hunden i sele och lina eller lite längre koppel till spårstarten. Visa spårstarten för hunden och följ sedan med hunden i spåret i slak lina. Du kan berömma, men inte mer än att hunden håller kvar fokus på spåret. När hunden når spårslutet berömmer du och kan även låta hunden hålla och/eller busa med klöven om den vill det. Efter att ni avslutat spåret selar du av hunden och går tillbaka till bilen, men välj en annan väg än där spåret låg eller där du gick tillbaka förra gången.
När man klarat första spåret, och det gick bra, så gör man det svårare och svårare.
Det finns många olika sätt att göra detta på. Jag rekommenderar att man till att börja med utökar längden och liggtiden. Utöka först i små steg; lägg på 20 meter, 50 meter, 70 meter. Utöka liggtiden först med 10 minuter, 20 minuter och så vidare. Därefter kan man börja vinkla spåren, göra mindre tydliga spårstarter, och låta hunden hitta spårstarten genom att korsa den.
Ytterligare en variant för att göra det svårare är att byta terräng. Det är lättast för en hund att spåra när det är lite fuktigt och inte så mycket vind, desto svårare med mycket vind, hällregn eller på mycket torr mark. Ytterligare en svårighetsgrad som man bör träna på är att det avlossas skott när hunden spårar (kom ihåg att hunden ska vara skottvan). Det är bara fantasin som sätter gränser för hur man kan variera sin spårträning.
Ta också tillfället i akt att träna vid jakt och när ett vilt har fallit och man med säkerhet vet att det ligger. Låt hunden spåra från skottplatsen fram till viltet. Säkerställ att inte någon annan jägare eller hund går fram innan du spårat fram till viltet. Principen är densamma. Visa hunden spåret och följ den sedan lugnt fram i spåret. Det är bra om man även här kan välja en ganska kort sträcka första gången (50–100 meter).
Lycka till med träningen!