Ad

Utmanande kråkjakt i norr

Ska man jaga kråka gäller det att tänka flera gånger. Det är ett villebråd som lär sig att se faror som få andra. Det här är också en jaktform där gamla uppstoppade ugglor kan få nya och viktiga roller. Joakim Nordlund följde med Andreas Edin och Björn Oskarsson ut på något som blivit en kär vårtradition. [Text & foto: Joakim Nordlund] 

kråkjakt

Vårvintern i norr är för många samman-knippat med skidåkning, snöskoterkörning och pimpelfiske. Andreas Edin och Björn Oskarsson säger inte nej till det men det finns en tradition som är snäppet viktigare. För de två kamraterna har jakten på kråka blivit något som båda förknippar med våren. 

Den här tidiga morgonen är de ute före solens uppgång. Dagen före har Andreas Edin varit där med sin tvåårige son och förberett lite i gömslet.

– Han har ju en storebror som är två år äldre som också har varit med många gånger. Det här blir ju ett litet äventyr för dem, säger Andreas samtidigt som han ställer ned en uppstoppad berguv i snön. 

Den är ett arvegods som har funnits i familjen i många år. Efter att bara ha varit en prydnad har den i dag nu lätt luggslitna berguven fått en annan roll i sitt uppstoppade liv. Nu används den till att locka till sig kråkor. 

– Uven jagar ju bara om natten. Då kan den med sin skarpa blick se en kråka som den slår utan att kråkans ens vet vad som händer. På dagen är det däremot kråkorna som har övertaget eftersom de är snabbare. Ser de en uv då kan de bli som galna. Det är som att det finns ett hat som har byggts upp under hundratals år och som får utlopp, berättar Andreas Edin. 

Vid gömslet finns en av slanor tillverkad trästege. Uven är fäst i en trästång som i sin tur förlängs med två längre rör. Andreas tar det försiktigt när han klättrar upp efter stegen som visserligen håller men som skulle behöva ersättas med en ny och säkrare. De sista metrarna klättrar han i den cirka 12 meter höga tallen. Till sist använder han den långa staven för att placera uven högst upp i toppen. Den översta stången är gjord av lättmetall som sedan har målats svart. Andreas lämnar inget åt slumpen. Direkt det kommer ett litet märke i metallen som kan glänsa målas eller tejpas det över, allt för att inte väcka kråkornas misstankar. Björn står på en kulle vid sidan om och ger klartecken när uven är i rätt position. Med vana steg klättrar sedan Andreas ned.

När han sätter ned foten i snön sjunker han ned.

– Det är ju en jätteskillnad jämfört med i fjol. Det här hade lika gärna kunnat vara en morgon i januari. Det är hur mycket snö som helst och nästan bara puder. Inte är det mycket som påminner om vår, säger han. 

– I fjol vid den här tiden var ju nästan snön borta. Då gick man efter stigen. Det är lite som natt och dag, inflikar Björn Oskarsson. 

Nu återstår det att se om fåglarna har vaknat. Som så många andra jakter är jakten på kråka väderavhängig. Är det varmt och soligt blir kråkorna mer aktiva och ser de då en fiende som en uv eller en större uggla kan de gå samman i grupp och attackera. Den här morgonen är det -4 grader och dimman som ersatte gårdagens klara väder har klätt träden i rimfrost. 

– Vädret är inte optimalt. Det är lite för kallt. Samtidigt lär det nog komma fågel, säger Andreas med förhoppningsfull röst. 

Och fågel kommer – nästan på en gång. Men det är inte kråkor som visar sig utan korp. Korpen är fridlyst och jagas heller inte. Naturens svarte storstädare ser ut att granska uven. Med sina skarpa ögon ser den också rätt snart gömslet och så fort som det händer viker den vaksamma fågeln undan. 

kråkjakt

Andreas och Björn tar fram kamouflagedressar som de tar utanpå sina jackor. Sedan täcker de också ansiktena med masker eftersom ansiktets ljusa färg lätt röjer positionen. Likt två kommandosoldater väntar de på den första kråkan. 

– Jag har ju jagat en hel del räv. Många hävdar att räven är smart men det tycker jag inte. Den är mest rädd och vaksam. Kråkan däremot är smart och läraktig. Den kommer också ihåg faror. Det är också som att den känner av när man har ett gevär med sig. När jag är ute och promenerar hemma kan jag ha kråkor 30 meter inpå mig. Det händer aldrig om jag går och har ett gevär i handen, säger Andreas.

Sedan sätter han sig tillrätta på renskinnet som ligger ovanpå den träbänk som han och Björn har försett gömslet med. Där inne är det ombonat och trivsamt. Att passa på kråka kräver inte tystnad vilket gör att Andreas och Björn också får tid att prata och umgås. 

– Den här jakten är fruktansvärt svår. Kråkan är så läraktig. Kråkorna hemma i byn har man ju skjutit på i tio år. De är supersmarta. De flyger ju omvägar bara de ser en, säger Andreas. 

Andreas Edin är också en hängiven och mycket skicklig björnjägare. Han har som mest ägt fyra björnhundar som uteslutande används till den jaktformen. I dag har han kvar två plotthundar men fjolårsjakten gick upp i rök när Norrbotten blev helt utan tilldelning. Alla björnar sköts i stället under skyddsjakten. 

– Det finns risk att det blir så i år också i och med att vi får en sen vår igen. Det vore tråkigt för hundarna är som allra bäst nu, säger han. 

De senaste höstarna har han vikt nästan helt och hållet åt björnjakt. Innan det har han bland annat jagat väldigt mycket skogsfågel med trädskällare men eget företag och två små barn gör att tiden inte räcker till. Man skulle kunna tro att jakt på kråka hamnar långt ned på rankinglistan över spännande jakter, men så är det inte. 

– Nej, kråkjakten är otroligt spännande. Den är nästan lika spännande som björnjakt. Många tror att jag skämtar när jag säger det men det är så jag känner, säger han. 

Sedan tillägger han: 

– Går du in på ett ståndskall där hunden skäller björn så stiger ju pulsen för då kan vad som helst hända. Här är det spännande fast på ett lite annat sätt. Här går allt också väldigt fort så man måste ha alla sinnen skärpta. 

Han lockar lite med en pipa som hänger runt halsen. Det enda som hörs är korparna.

– Hm. Det här känns inte bra. Nu har det varit dött i en halvtimme, säger Andreas med en bekymmersam min.

Den koja som de sitter i är byggd av slanor. Presenningar, granruskor och kamouflagenät har sedan gjort att den smälter in bra i miljön. Tidigare hade de den någon kilometer bort men då tyckte de alltid att de satt på fel ställe så de flyttade. Förut kunde man med framgång jaga kråka i närheten av jordbruken, men i takt med att bönderna har blivit färre har också kråkorna flyttat. Nu hittar många maten i närheten av återvinningsplatser och det här gömslet ligger bara någon kilometer från en större soptipp. 

– Man måste jaga i närheten av den plats där kråkorna har sin mat. Det är nummer ett i val av plats. Sedan kan man också jaga ute vid havet i samband med att de flyttar. Det kan också funka riktigt bra men det här brukar kunna vara ett lite säkrare kort, säger Björn.

De fortsätter att locka. När ingen svarar sätter Björn ifrån sig geväret. Istället plockar han fram smörgås och han hinner nätt och jämnt ta av locket innan den första kråkan passerar. 

– Ja men det här är så typiskt. Säger man kaffe eller smörgås så händer det något. Det slår aldrig fel. Och då står man där och läget är borta, säger Björn och ler. 

Några minuter senare upptäcker Andreas plötsligt en ny fågel som kommer ovanför gömslet. Inom loppet av tre sekunder har de två jaktkamraterna dundrat iväg tre skott – och den första fågeln faller till marken. 

– Jäklar. Det är roligt, säger Andreas med en blick som det riktigt lyser om. 

Nästa kråka som kommer flyger ned men verkar sedan skygga för något. Det scenariot upprepas några gånger.

– Kan det vara att det blänker från linsen på objektivet. Det är svårt att säga. De är reserverade och vaksamma. Ta den här och sätt på dig, säger Andreas och passar över en kamouflagemask.

Minuten senare är också fotografens ansikte kamouflerat. Efter fem minuter kan de höra fågel på håll och de ställer sig redo. En kråka som kommer över kojtaket passerar snabbt över skjutöppningen i gömslet och de två jägarna reagerar blixtsnabbt. Fågeln faller uppe på kullen alldeles intill det träd där bulvanen sitter monterad. 

När den första fågeln skulle hämtas tog Andreas skidorna. Den här ligger en bit från stigen som har trampats upp i snön så nu går han till fots. Med lätta steg halvspringer han och med fågeln i vänster hand återvänder han lika snabbt tillbaka till gömslet. 

– Det är viktigt att inte låta en död fågel ligga kvar. Det märker kråkorna direkt. Sedan vill man ju tillbaka snabbt ifall det kommer ett nytt läge, säger Andreas och ler lyckligt. 

Men det dröjer innan nästa fågel kommer. När två nya kråkor närmar sig uppvisar de på nytt ett vaksamt beteende. 

– Jag tror vi får tänka om. Kråkan gör aldrig om samma misstag två gånger. Om man jagar flera helger i rad med samma uv och samma upplägg så genomskådar de det rätt snabbt. De är så smarta, säger han. 

Han tar skidorna och pulkan och åker sedan bort till den plats där bilarna står parkerade. I bagaget har han ännu en gammal uppstoppad uggla. När han är tillbaka vid gömslet klättrar han raskt uppför stegen. På slagugglan som han nyss har hämtat har han monterat en mekanisk hackspett som har använts vid lockjakt på räv. Då sattes den upp en bit från den plats där man lockade för att avleda uppmärksamheten från skytten när räven närmade sig. Nu har motorn i den mekaniska hackspetten istället fått ta plats i en flådd kråka. Rätt snart har den lätt luggslitna berguven blivit bänkad till förmån för den prydliga slagugglan. Nere från kojan kan vi snart fästa blicken på en slaguggla som sitter i toppen av en tall med en slagen kråka i klorna där bytet fortfarande slår med ena vingen. När det gäller bulvaner ser det naturtroget ut men Andreas ser rätt snart en detalj som han stör sig på. 

– Ser du, Björn? Kråkan ligger med magen upp. Det där var ju inte helt optimalt, säger Andreas. 

Andreas Edin är en handlingens man och för tredje gången den här morgonen klättrar han upp i den höga tallen. Efter den korrigeringen fortsätter de att passa. De lockar också med jämna mellanrum och rätt snart närmar sig nya kråkor. 

Efter en stund börjar man kunna skönja solen genom molntäcket. Samtidigt är det tur att det finns tre lager ullkläder under dunjacka och anorak eftersom det snabbt blir kyligt att sitta helt stilla under längre tid.

– Vi har jagat med en uppstoppad duvhök tidigare. Men det funkar inte alls lika bra. Den är de ju lite rädda för. När det handlar om ugglorna så är kråkan så klok att den vet att den är mästare på dagen, säger han. 

Som mest har det blivit 19 kråkor på en och samma förmiddag. 

– Det var förresten första gången som vi jagade med berguven. Då insåg man ju att det här är vägen att gå, säger Andreas. 

Den här dagen går jakten inte lika bra men det händer ändå saker hela tiden. När en kaja passerar smäller det på nytt från gömslet. Nu kastar solen in strålar genom kamouflagenätet som täcker kojtaket, och falukorvsmackorna som Björn bjuder på smakar förträffligt. Till sist blir det åtta kråkor och två kajor. När den uppstoppade slagugglan hämtas kan de två kompisarna ändå blicka tillbaka på en bra dag i kråkskogen.

– Det här är en rolig jakt på många sätt. Inte minst för att den är så svår. Man måste verkligen tänka, för annars utbildar man bara kråkor och då får man gå härifrån tomhänt, säger Björn. 

Andreas nickar instämmande: 

– När det är som i dag, lite kyligare, är det inte säkert att de kickar i gång av det här. Då kan det nästan vara lite dumt med både uppstoppad uggla som föreställer att den har slagit en kråka. Men är de stridslystna kan de anfalla så att fjädrarna ryker. Det där måste man känna av. 

Tio tips för en lyckad kråkjakt

  • Har man tillgång till en uppstoppad större uggla fungerar det oftast utmärkt. Dagtid drar de till sig kråkor.
  •  Bygg ett gömsle i närheten av den plats där kråkorna gärna vistas. Maskera så gott det går så att det smälter in. 
  •  Använd kamouflagekläder. Kråkan har mycket bra syn och allt ljust och allt som blänker bör undvikas. 
  •  Locka med jämna mellanrum. Målsättningen är att locka till sig två eller tre fåglar istället för en stor flock. 
  •  Vänta gärna ett par veckor mellan varje gång du besöker samma plats. Kråkan lär sig snabbt att känna igen faror. 
  •  Försök att hitta de stråk där kråkorna normalt färdas. Där bör sedan gömslet placeras. 
  •  Jakten pågår från 16 juli till 31 april. Det är med andra ord en jakt som man kan ägna sig åt hela säsongen. 
  •  Jakten är ofta som bäst under hösten eller våren när kråkorna flyttar. Samtidigt finns också kråkor som aldrig flyttar. 
  •  Det fungerar också att jaga med en köpt plastberguv. Sedan klistrar man på fjädrar från till exempel en tjäderhöna eller en gräsand. 
  •  Jaga bara en eller två gånger i samma gömsle under en säsong. Annars är risken stor att kråkorna lär sig att förknippa kojan med fara och då väljer de andra vägar.

 

Inlägg av: Nikki Van Riet den 2020-03-15

Se även ...

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Magasin Vildmarken #3

I det här numret tog vi rygg på ett nytt stjärnskott på jakthimlen, nämligen danskan Mette Karin Petersen som snart kommer att synas på många jaktintresserades plattformar.
Läs tidningen »

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.