Den här månaden berättar Jessica Carlander om sitt möte med en vit dovhjort som hon snabbt namngav Mr. Snow. Den drömska hjortens horntillväxt dokumenterades flitigt med kamera innan den fälldes i Sollebrunn. Det visade sig vara en ståtlig herre som höll en hög bronsvalör vid inmätning.

Troféjakt innebär inte bara ett fint minne på väggen. Faktum är att handjuren som fått växa till sig och sätta en praktfull hornuppsättning bidrar med bra gener vid förökning. Ett stort handjur med vacker hornuppsättning indikerar ett friskt och starkt djur och därmed bra kvalitéer att föra vidare. Vid förvaltning av dovhjort låter jägarna i regel dessa handjur leva tills de är gamla och går på så kallad retur, då har deras gener fått gå i arv flertalet år och den praktfulla hjorten kan pryda väggen som en symbol för såväl trofé som kvalité. Dovhjortens hornutveckling går i takt med viktutvecklingen och når sin topp vid 5-8 år för att sedan börja gå i retur efter cirka tio år. 

Hjortens horn har fyra olika uppsättningar och kan i de tidiga åren avslöja ålder på djuret. Första året utvecklas spetshorn, vilka är oförgrenade i sitt utseende. Andra året kallas hornen för stånghorn som ofta består av ögontagg och en lång stång med en förgrening i toppen. Tredje året börjar skoveln utvecklas och huruvida den går från halvskovel till helskovel beror på dess genetik och föda.  

Bedömning av horn

Att skilja helskovel från halvskovel och stånghjort är inte lätt för den oerfarne och något en jägare behöver se med blotta ögat för att förstå. Att sedan skilja de olika valörerna från brons, silver och guld med blotta ögat är än svårare och kräver mycket erfarenhet – och ibland även kännedom kring den specifika dovhjorten. Vid bedömning av dovhjortshorn ingår flera moment så som stångens grovhet mätt på tre olika ställen, stånglängd, skovellängd och skovelbredd. Sedan kan poängavdrag göras på hornens utseende om bedömaren anser dem vara defekta, exempelvis genom otillräckliga utlägg, symmetri eller skovelutseende.

I slutändan har alla de olika måtten som tas nästan lika stor betydelse för att få höga poäng på den totala bedömningen skilt från exempelvis råbocken där vikten på skallen har stor betydelse för slutpoängen. Det är med andra svårt att finna och fälla en dovhjort som har höga poäng och den högsta valören.

Året var 2020 när en utav de första vita dovhjortarna uppenbarade sig på Jens Qarlssons jaktmarker utanför det lilla samhället Sollebrunn. Den sköra basthuden lyste rosa i sommarsolen och Mr. Snow såg näst intill lustig ut i sin snövita päls och sina skära små klykor till horn. Hjorten visade upp sig dygnet runt i rapsfälten och blev snabbt en snackis bland jägarna i trakten.  

Troféjakt

Jens, som har ett stort intresse för horntillväxt och troféer, följde noga den vita herren som verkade trivas bra runt hans husknut. Nästan varje dag fick han se den vita hjorten – och varje dag steg spänningen om hur stora skovlarna skulle bli till den kommande säsongen.

– Att ha en så fin hjort med udda kulör på marken är väldigt spännande och inget jag upplevt tidigare så skulle han bara bli tillräckligt stor bestämde jag mig för att försöka komma åt honom i september. Möjligheten till ett bogmontage på en stor vit skovel var inget jag ville gå miste om, säger Jens med ett leende.

Tillväxt

I Rapsfältet utanför Jens hus hade Mr. Snow bosatt sig i månader. Där hade han skydd och mat. Två skära stora skovlar tornade ofta upp sig ur fältet och visade på hans fortsatta närvaro. Jens insåg nu att Mr. Snow utan tvekan skulle hålla valör; brons eller kanske till och med silver. Jaktlusten steg men innan september och jakt kommer augusti, vilket innebär skördetid.

Augusti månad och den stora tröskan svepte över fälten. Jens stod vid sitt hus och såg hur Mr. Snow sprang mellan den otröskade rapsen. Hjorten höll sig kvar till den sista rapsrutan innan han slutligen fick fly fältet mot skogen. Efter det syntes han inte till på en vecka och drömmen om ett vitt bogmontage kändes avlägsen.

Jakten på Mr. Snow

När dovhjortspremiären drog i gång fokuserade Jens på mindre spetshjortar. Dagarna gick utan att några större herrar syntes till så jägaren hade slutat hoppas på att fälla någon helskovel detta år. Men så plötsligt lyste det till långt där borta i skogskanten; en vit prick i en dunkel skog.

– Det kan inte vara han, tänkte jag, och var väldigt säker på att det bara var bakdelen på en råget. Men så tog jag upp kikaren och då steg pulsen rejält, berättar Jens entusiastiskt.

I kikaren såg han hur två välbekanta skovlar lyftes upp från marken och han stirrade nu rakt in i ögonen på Mr. Snow. Pulsen steg och hjärtat pumpade hårt. Jens började lägga upp en plan för sin ansmygning, men innan han hann påbörja ett försök kände han hur något flåsade honom i nacken. En kraftig vindpust blåste rakt över honom och svepte med sig den vita hjorten utom synhåll.

Hemvändaren

Ett par dagar senare hade Jens ett par goda vänner på besök. Det jagades från morgon till kväll, sköts tvåsiffrigt på vilt, men ingen skymt av Mr. Snow. Jens hade återigen gett upp hoppet på att få fälla den vita drömmen. Hans vänner hade gett sig ut för en sista kvällspürsch, men Jens höll sig hemmavid. Jens berättar hur han gick runt och grejade i väntan på att hjälpa sina vänner då han plötsligt skymtar något i ögonvrån, bakom husknuten, och visst var det något ljust och stort.

– Helt ofattbart, som tur var jag jaktklädd och klar så jag började smyga för att komma i håll och få bra kulfång säger Jens.

Jaktlycka

Han tog sin skjutkäpp och smög längs en grusväg för att komma i håll. Gruset knastrade under fötterna och flera gånger tittade Mr. Snow, så han blev varse ljudet. Skjutkäppen äntrade marken med lätt darriga händer och bössan smögs på plats. Jens kikade i sitt sikte och kunde konstatera att drömmen om Mr. Snow med största sannolikhet skulle bli sann. Han kramade avtryckaren och såg hur den vita helskoveln föll till marken utan språng.

Skymningen svepte över Sollebrunn, men bakom Jens hus lyste en välbekant päls i mörkret och en lycklig jägare kunde nu andas ut.