För många jägare är den första jakthösten med en ung hund något man längtat efter länge. Hundinstruktören Mattias Westerlund från Hundskolan Vision lyfter vikten av att inte skynda ut i skogen, utan i stället ge valpen de bästa förutsättningarna från start. Med sin egen laikavalp som utgångspunkt berättar han varför tålamod, planering och de första upplevelserna i skogen kan lägga grunden för ett helt jaktliv.

Valpens första jakthöst är otroligt viktig. Det är under de första månaderna i skogen som grunden läggs för många år framåt. Det är ofta här vi formar den jakthund som vi förhoppningsvis ska jaga tillsammans med under ett helt decennium. Samtidigt är det också nu som fel beslut kan skapa problem som tar lång tid att rätta till, eller i värsta fall aldrig försvinner.

Många hundägare längtar efter att få släppa sin unga hund så fort jakten börjar. Det är lätt att förstå känslan. Man har tränat, väntat och sett fram emot den första riktiga jaktdagen. Men just därför gäller det att tänka efter en extra gång. Frågan är inte bara om jakten har börjat, utan om valpen verkligen är redo. Det finns stora skillnader mellan olika typer av jakthundar. En fågelhund har andra utmaningar än en älghund eller en björnhund. Därför finns det heller ingen lösning som passar alla.

För en stående fågelhund är lydnaden grunden för allt. Innan hunden möter de vilda fåglarna måste den ha lärt sig den grundläggande kontrollen. Inkallning, stoppsignal och samarbete måste fungera så pass bra att föraren kan styra injagningen. Annars finns en stor risk att hunden lär sig fel beteenden redan från början. En ung hund som gång på gång får springa efter fågel utan kontroll lär sig snabbt att den klarar sig på egen hand. Sådana vanor kan bli betydligt svårare att träna bort än att lägga lite extra tid på förberedelserna innan säsongen börjar. Samtidigt är risken för att en fågelhund ska bli ordentligt skrämd ofta mindre än för en ställande hund som arbetar mot större vilt.

Här uppe i Lappland, där jag befinner mig med min lilla östsibiriska laikavalp, ser situationen annorlunda ut. Ni som följt tidigare reportage vet att jag redan har påbörjat förberedelserna. Vi har arbetat med björndoft, vi har lekt in söket och försökt skapa positiva associationer till rätt arbetsuppgifter. Men trots det skulle jag aldrig vilja att hundens allra första möte med en björn sker av en slump.

Om en ung och omogen hund plötsligt stöter på en björn utan att vara mentalt redo finns risken att den blir ordentligt skrämd. Kanske väljer den att fly, kanske vågar den aldrig skälla ordentligt igen. Visst går många hundar vidare från en sådan upplevelse, men varför ta risken om det går att undvika?

Våga vänta

Samma resonemang gäller även älg och vildsvin, även om konsekvenserna inte alltid blir lika dramatiska. Ett dåligt första möte kan göra att hunden blir försiktig, tveksam eller tappar självförtroendet. En ung hund ska bygga positiva erfarenheter – inte bära med sig obehag från sina första släpp. Därför ställer jag mig alltid samma fråga innan jag släpper en ung hund: Är hunden verkligen mogen för den här uppgiften?

Det är inte alltid lätt att svara på. Ibland handlar det faktiskt om att våga vänta. Har man flera färdiga jakthundar hemma blir det betydligt enklare. Då finns ingen stress. Man kan jaga med de äldre hundarna och låta valpen utvecklas i sin egen takt. Man behöver inte känna att varje jaktdag måste användas till injagning. Har man däremot bara en ung hund är det betydligt svårare. Då blir frestelsen större att släppa lite tidigare än man egentligen borde. Just då gäller det att försöka hålla tillbaka sin egen iver. Kanske följa med någon jaktkamrat, låta valpen vara med och uppleva skogen utan att själv behöva ta hela ansvaret. I längden tjänar både hunden och föraren på lite tålamod.

Även tidpunkten under jaktsäsongen spelar stor roll. Tidigt på hösten är markerna ofta fulla av vittring. Det finns mycket vilt i rörelse, temperaturen är högre och valpen orkar röra sig längre. För många hundar är det en bra tid att börja, men samtidigt innebär det fler intryck och fler situationer som hunden ännu inte lärt sig att hantera.

Senare under hösten förändras förutsättningarna. Djuren har blivit äldre och mer erfarna. Vädret blir kallare, regnet ihållande och ibland kommer snön. Då ställs helt andra krav på en ung hund. Även kyla, väta och långa dagar ute i skogen är någonting som måste introduceras stegvis. Man vill inte att valpen ska förknippa jakten med att frysa, bli utmattad eller känna obehag.

Utvecklas genom att lyckas

En trygg hund utvecklas sällan genom att pressas för hårt. Den utvecklas genom att få lyckas. Just därför är förberedelserna innan jakten minst lika viktiga som själva jakten. All träning man lägger ner under sommaren betalar sig när hösten kommer. Inkallning, kontakt, miljöträning, kondition och rätt introduktion till viltdofter skapar förutsättningar för en betydligt tryggare injagning.

För min egen lilla laikavalp kommer hösten att börja mycket försiktigt. Planen är tydlig och jag tänker inte hoppa över några steg. Först fortsätter vi arbetet med björndoft och den grundläggande lydnaden. Inkallningen ska sitta så bra som möjligt och jag fortsätter att träna bort intresset för rådjur. Därefter blir nästa steg arbete med permobjörn, där hunden får bygga självförtroende under kontrollerade former. Efter det kan det bli träning på hängd björn innan vi slutligen tar steget ut i det fria.

Växer med uppgiften

Varje steg bygger på att hunden lyckas och växer med uppgiften. Det är lätt att bli ivrig när jaktsäsongen drar igång. Men målet är inte att få en bra första dag – målet är att få en riktigt bra jakthund under många år framöver.

Den här lilla valpen hoppas jag få dela jaktmarker med i kanske tio år. Då är det värt att låta den första jakthösten få ta den tid som behövs. För ofta är det just den hösten som avgör hur resten av hundens jaktliv kommer att se ut.

Nu håller vi tummarna för varandra. Det är inte länge kvar nu. Hösten är här. De varma sommardagarna har bytts mot kyliga morgnar och kvällar, och snart är jaktsäsongen igång på allvar. Jag ser verkligen fram emot att följa den här lilla valpens utveckling under hösten och kommer att hålla er uppdaterade längs vägen. Förhoppningsvis får ni också en fantastisk första jakthöst tillsammans med era unga hundar.

Lycka till med era hundar och med jakten! Och glöm inte att gå tillbaka och läsa tidigare reportage här i Vildmarken, eller följa Hundskolan Version, där det finns mängder av material att hämta inspiration från. Där hittar ni bland annat artiklar om hur man förebygger skotträdsla, vad man gör om hunden ändå blir skotträdd, hur man tränar en säker inkallning, hur jag använder Avanceplattan i träningen – och mycket, mycket mer.

Nu kör vi!