På väg upp till sitt livs första björnjakt i Orsa stannade göteborgaren Mattias Lundin till i butiken på Vildmarken Skytte- och Eventcenter. När han frågade efter en t-shirt med björnmotiv fanns någon sådan inte i butiken. Däremot fick han ett löfte: Om han lyckades fälla en björn skulle han få en specialdesignad björntisha – och några dagar senare plingade det till i mejlboxen …
– Ett löfte är ett löfte, säger Vildmarkens Staffan Johansson som tog emot Mattias i butiken.
Mattias Lundin är en van jägare, men när det gäller just björnjakt var det här premiären. Inför resan till Orsa hade han blandade känslor. Han hade läst på mycket, men var samtidigt lite orolig för att någonting skulle gå fel – och gick därför in med inställningen att han skulle vara nöjd om han bara fick se en björn.
– Jag trodde kanske inte ens att jag skulle få se en björn. Och om jag såg en och inte var helt säker på situationen hade jag inte skjutit. Jag hade läst mycket inför jakten och tänkt på exempelvis björnhonor med ungar. Då hade jag hellre hållit inne skottet och nöjt mig med att få se en björn.
Det skulle snart visa sig bli mer än så. Under jakten satt Lundin på pass i en kraftledningsgata. Efter en stund hörde han att hundarna fått upptag och kunde på pejlen se hur de närmade sig.
– Jag gjorde mig redo och strax därefter kom björnen. Men den kom uppe på höjden och jag hade egentligen bara horisonten i bakgrunden, så där kunde jag inte skjuta.Han meddelade jaktledaren att en stor, ensam björn hade passerat och fortsatt västerut. Kort därefter fick han instruktioner om att snabbt förflytta sig till nästa pass.
– Hundföraren sa åt mig att lägga på ett kol. Det var en bra sträcka att springa, så jag sprang vidare.
Under tiden lyckades hundarna få stopp på björnen och det blev ståndskall. Jaktledaren och hundförarna beslutade då att Lundin, som redan hade sett björnen, skulle få följa med in på ståndet.
– Jag mötte upp hundföraren och fick väldigt tydliga och bra instruktioner. Jag kände mig jäkligt trygg där och då. Han är en erfaren björnjägare.
Tillsammans närmade de sig björnen och till slut var avståndet bara omkring tio meter.
– Vi gick in på ståndskallet och där fick jag ett läge. När hundarna var fria från björnen kunde jag skjuta.
– Det var väldigt kontrollerat. Jag kände mig trygg i
situationen. Det var jäkligt kul. En riktigt häftig upplevelse, säger Mattias.
– Jag vill tacka Viktor Amner och hans hundar. Vill även skicka med ett tack till min jaktkamrat Peter Jonasson som tog med mig på min första björnjakt – och Sven-Bertil Svempa Björklund, jaktledare i Hornsjöns jaktlag med medlemmar.
Ett löfte är ett löfte
Efter den lyckade jakten återstod bara en detalj: löftet från butiken i Grums.
– Den är tillverkad och på väg, låter Staffan hälsa.
Frågan är nu om det kan bli en favorit i repris nästa gång Mattias Lundin passerar Vildmarkens butik.
– Det kanske får bli en tradition. Jag vet bara inte riktigt
hur jag ska toppa det här. Jag har inte skjutit någon älg än, så kanske får det bli en älg framöver.
