Ad

En kylig överblick – Jakten på arktiska nomader

Att hitta en kapital rentjur i den till synes oändliga vildmarken kan vara svårt – att behålla en kylig överblick under jakten är ännu svårare. Thomas Lindy Nissen tar den här gången med oss på en dramatisk smygjakt på rentjur under väldigt speciella förhållanden. [Text & foto: Thomas Lindy Nissen]jakten på arktiska nomader

Bergsidan är utsmyckad i höstens röda, gröna och gula septemberskrud. Högt uppe på toppen bidrar de gråa klipporna med dramatik till scenariot, alltmedan den vita fläcken 400 meter nedanför jägarna symboliserar både spänning och kommande klimax. Några kilometer bakom den vita rentjuren reser sig glaciären över den gråbruna flodbädden, för att under den kommande kilometern bli ett med densamma. Även om utsikten känns överdådig så bör både guiden och jägaren, som befinner sig mer än 15 kilometer från närmaste väg och över 40 kilometer från närmaste hus, komma ihåg att detta inte är rätt ställe för misstag, varken jakt- eller säkerhetsmässigt.

Många frågor

Med enbart två timmar kvar till solnedgången måste jaktguiden, med det för unga jaktguider klassiska äventyrshelskägget, noga överväga
sina möjligheter. Kan de komma inom räckhåll för att få skottläge på rentjuren innan mörkrets inbrott? Har de tillräckligt med kläder på sig för att klara den sjunkande temperaturen efter solnedgången? Kan de i mörker hitta tillbaka till det lilla tältet? 

Han kollar till sin GPS – det kommer inte bli några problem att hitta tältet, dessutom är jaktgästen både ung och i god fysisk kondition så
temperatursänkningen bekymrar honom inte heller – det kommer de fixa. Han kollar in rentjuren i kikaren ännu en gång. Det är en fin trofé, kroppsmässigt stark, och så står den på ett ställe där det är möjligt att komma in på ett ganska kort avstånd för skott. Det är en optimal chans.

– Har du med din pannlampa? frågar guiden jägaren, som snabbt för högerhanden över fickan och därefter nickar.

– Vill du göra ett försök nu, eller vill du vänta på en chans på ett eventuellt större exemplar imorgon? frågar guiden och avslutar med att konstatera:

– Jag kan inte lova något imorgon, men vad jag kan lova är att denna jakt kommer bli tuff. 

Jägaren nickar åter, och mumlar:

– Låt oss ge oss av.

Uppe på fjället äter rentjuren oavbrutet. Den har endast fokus på att fylla vommen och optimera kroppen inför den kommande brunsten och efterföljande vinter. Samtidigt klättrar de två jägarna längs klipporna högt över det intet ont anande djuret. Snart ändrar de riktning och påbörjar den branta turen neråt, jaktens sista fas har inletts. Guiden skriver in ännu en position på sin GPS medan jägaren kontrollerar att det finns patroner i magasinet och några extra i fickan. De har precis lagt ifrån sig ryggsäckarna och oavsett  hur tydligt de syns på plats så kan det vara svårt att hitta dem igen efter smygjakten, därför gäller det att ha lagt in koordinaterna ordentligt på den ”digitala kompassen”.

De kryper fram den sista biten. Jägaren går längst fram med geväret i höger hand och med guiden bakom. En ripa lyfter precis till höger om dem, men trots den hastiga rörelsen finns det inga tecken på att den halvsovande snöharen, som de får syn på bara sekunder senare, störs. Uppe från toppen på berget hade jägarna överblick över situationen, men från denna gömma, bakom halvhög arktisk vegetation, ser de inte mycket, men det som de ser är precis som det ska vara.

Innan den avslutande delen av vildmarkssmygjakten är det viktigt att hitta markanta punkter i terrängen som kan hjälpa till att hålla ordning på exakt var djuret kan hittas då terrängen ändras. Det finns alltid en risk att guiden inte kan hitta djuret igen efter en smygjakt där visuell kontakt inte är möjlig längs vägen, men denna rentjur befinner sig precis framför dem och dessutom på ett bra skottavstånd. Detta faktum får guidens skäggprydda mungipor att lyfta sig lite samtidigt som jägarens händer börjar skaka en aning på grund av jaktfeber.

Guiden pekar ut riktningen för jägaren, som med ett skott i loppet, sakta kryper närmare. Rentjuren är storväxt, nästan helt vit, med en muskulös hals och ett par imponerande horn. Det är otroligt på många sätt att studera den otroliga vildmarken som formats av tusen och åter tusen år av skiftande klimat och erosion. Rentjuren, precis som sina artsfränder jorden över, har anpassat sig till det karga och oförlåtande vädret i de nordligaste regionerna och är utformad för att tåla matbrist och temperaturer som ibland sjunker under minus 40 grader. Men oavsett hur fascinerande rentjuren framstår i denna terräng så tar jaktfebern över på allvar. Jägaren är i position, geväret är uppe och anlägget är perfekt – han är redo. 

Rätt eller fel?

Rentjuren står inte perfekt och jägaren avvaktar med skottet tills den vänder sidan till och bevarar därmed, precis som guiden gjorde under
smygjakten, den kyliga överblicken. Han kramar av skottet och känner rekylen mot sin axel samtidigt som han noterar att djuret har träffats av den finaste av kulor. Rentjuren tecknar, tack vare den välplacerade kulan, våldsamt.

Trofébilder tas, de benar ur köttet, det packas i påsar och läggs i ryggsäckar. Båda jägarna bär omkring på 60 kilo när de påbörjar stigningen. Det är 400 meter kvar till toppen av berget och på grund av kroppsförbränningen noterar ingen att termometern har gått från plus till minus. Solen har nästan försvunnit bakom berget när de kommer upp, och när jägaren går ner på knä för att dricka lite vatten från sjön så går han igenom dagens jakt. Han funderar på ifall det var klokt att lägga ner just den här rentjuren – den första, den bästa?

Nej, kanske någon menar eftersom jägarna ser en ännu större rentjur kommande morgon på en avsats lite ovanför lägret. Hur som helst är jägaren nöjd med sin trofé, att fälla arktiskt vilt långt ute i vildmarken, och att göra det efter en lång och
krävande smygjakt, utan att tappa den kyliga överblicken, kan inte mätas i storleken på en trofé. För jägaren är det, precis som för guiden, helheten i jakten som räknas. Att vara hungrig och släpa på en tung ryggsäck, att svettas och älska uppgiften medan man är igång; det är vad som räknas för både jägare och guide. Mungiporna pekar därför uppåt på båda två när de, fortfarande med lite skakiga händer, packar sina ryggsäckar.

Det är dags att lämna vildmarken, och nu ska det släpas. 

 

 

 

Inlägg av: Magnus Skoglund den 2019-11-07

Se även ...

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Magasin Vildmarken #10

November är här och omslaget pryds den här gången av Alexander Nordin. Alexander, som till vardags är säljare på Aimpoint, var en av de lyckligt utvalda deltagarna i Wild Boar Fever X – en film som nyligen hade premiär och som bjuder på högintensiv vildsvinsjakt och skytte i världsklass.
Läs tidningen »

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.