För två år sedan gick den danska jägaren Stefanie Lea Paulsen in i väggen. Det blev startpunkten för ett beslut som skulle förändra hennes liv, nämligen att tacka ja till det krävande överlevnadsprogrammet Alene i vildmarken, ett erbjudande hon tidigare alltid avböjt.

– Plötsligt såg jag möjligheten att åka iväg för att hitta mig själv och ge mig den inre ro som jag behövde. Jag ville se vad som hände med mig när jag skalade bort allt. Jag ville prova att komma djupt in i meditation, vara helt isolerad ute i naturen och samtidigt leva i ett slags fastetillstånd.

Alene i vildmarken är den danska versionen av överlevnadsprogrammet Alone. Konceptet är enkelt i teorin, men extremt krävande i praktiken. Stefanie berättar att hennes två söner nästan blev galna på henne när hon sa att hon tackat nej till att medverka tidigare i programmet. De tänkte inte ta ett nej när hon nu fick frågan igen.

– De sa: ”Mamma, du MÅSTE åka! Det här är den häftigaste möjligheten du kan få.” De var båda överens om att om de själva hade fått chansen, hade de tackat ja direkt.

– När jag väl hade deras välsignelse och resten av familjen ville hjälpa till att ta hand om mina pojkar bestämde jag mig för att kasta mig ut i det.

Hon valde medvetet att inte förbereda sig alls.

– Jag bestämde mig bara för att göra det och sedan slutade jag tänka på det. Däremot bestämde jag mig för att ta en dag i taget och acceptera de tunga stunderna i stället för att försöka fly från dem.

– Jag ville verkligen testa mina överlevnadskunskaper, och därför var det ett medvetet beslut att inte förbereda mig. Jag kan varken använda kompass, göra upp eld eller bygga ett vindskydd, men jag visste att min envishet skulle ta mig långt. Jag ville uppleva den äkta känslan av att verkligen behöva överleva i naturen.

Redan på förhand visste hon att den mentala kampen skulle bli det svåraste.

– Det visste jag, men funderade inte mer på det. Jag visste också att det viktigaste i en överlevnadssituation är att hålla sig varm och torr, hitta rent vatten och sedan börja skaffa mat.

– Någonting händer inom en när man är helt ensam i naturen och omgiven av total tystnad. Man går väldigt djupt in i sig själv, både mentalt och känslomässigt, och det kan vara otroligt tufft.

Förutom det mentala, vilka var de största utmaningarna?

– Jag kände mig faktiskt aldrig ensam eller isolerad. Jag var omgiven av naturen och alla djuren, och ganska snabbt smälte jag in i den världen. Dessutom hade jag min egen ”röst” som jag pratade med varje dag, och det gjorde att jag aldrig riktigt kände mig ensam.

– Jag upplevde inte heller någon större hunger. När hungern kom accepterade jag den bara och lät den finnas där, i stället för att få panik, stressa över mat eller överäta när jag väl hade något att äta.

Hennes tuffaste kamp i livet

Äventyret förändrade Stefanie i grunden och gjorde henne fri, men säger att en sådan förändring inte kommer utan kamp.

– Faktum är att det var den tuffaste kampen i hela mitt liv – och den fortsatte även efter att jag hade lämnat vildmarken.

Jakterfarenheten visade sig vara en viktig fördel.

Stefanie utvecklar:

– Det som hjälpte mig mest var min förmåga att läsa naturen och djuren. Jag valde att fokusera på den mat som krävde minst energi att få tag på.

– Det är ett ständigt tankesätt där ute, att använda så lite energi som möjligt i förhållande till vad man får tillbaka till kroppen.

Väl hemma igen uppskattade Stefanie vardagens bekvämligheter mer än någonsin. Ett exempel var att kunna tända lampan eller koka vatten i en vattenkokare på bara några minuter.

– Jag kände en enorm tacksamhet över alla de små saker vi tar för givna i vardagen, både de materiella och människorna omkring oss.

Hur var det att se dig själv på TV? Var det något som överraskade dig när programmet sändes?

– Nej. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om det. Som tur är har jag inga problem med att vara framför kameran. Men jag gjorde inte det här för att vara med på TV. Jag gjorde det för min egen skull. Att filma allting var faktiskt bara roligt. Kameran blev på sätt och vis en god vän där ute.

När Stefanie får frågan om vilket råd hon skulle ge till andra som drömmer om att söka till Alene i vildmarken eller liknande äventyr kommer svaret snabbt.

– GÖR DET! Det är det bästa jag någonsin har gjort för mig själv. Gör det bara och tänk inte så mycket. Acceptera de dåliga dagarna och ta en dag i taget, ibland en timme i taget, eller till och med en minut i taget.

– Det är okej att må dåligt. Något gott kommer även ur de svåra dagarna. Det är faktiskt då vi lär oss allra mest om oss själva.