I Kappstad, en mil nordost om Karlstad, finns ett nyuppstartat vilthägn. Hägnet består av hälften skogsmark / hälften åker och rymmer dessutom två åtlar och en foderplats. I hägnet finns två vakkojor intill båda åtlarna och det flyter två bäckar och ett viltvatten som har ett naturligt tillflöde genom en källa. Vi satte oss ner med Vildmarkens Henrik Klasa för att lära oss mer om deras ambitioner med projektet och vad som egentligen krävs för att sköta ett vilthägn.

På besök i Vildmarkens vilthägn

I Kappstad, en mil nordost om Karlstad, finns ett nyuppstartat vilthägn. Hägnet består av hälften skogsmark / hälften åker och rymmer dessutom två åtlar och en foderplats. I hägnet finns två vakkojor intill båda åtlarna och det flyter två bäckar och ett viltvatten som har ett naturligt tillflöde genom en källa. Vi satte oss ner med Vildmarkens Henrik Klasa för att lära oss mer om deras ambitioner med projektet och vad som egentligen krävs för att sköta ett vilthägn.

– För tillfället finns det dovhjort, vildsvin och mufflon i hägnet, säger Henrik Klasa när vi först träffar honom.

Hur mycket jobb kräver hägnet?
– Det kräver daglig tillsyn. Man måste ju försäkra sig om att viltet mår bra. Stängsel och grindar kräver inget större underhåll just nu eftersom hägnet är helt nybyggt. Det måste dock alltid finnas mat på åtlar och foderplatser och vattnet måste hållas öppet så att viltet har ständig tillgång till färskt vatten. På sommaren måste gräset klippas med röjsåg längst med staketet så att eltrådarna på stängslets insida hålls fria från gräs. Därtill måste man se till så att det finns saltsten utsatt till viltet. Varje vecka, ibland två gånger i veckan, ställer vi ut ensilage i storbal i hägnet. Vildsvinen vill ha konstant tillgång till hö som de gillar att dra i, höet använder de gärna till att tillreda en boplats med. Så nog finns det att göra!

Vad har ni för ambitioner med ert hägn?
– Först och främst till uppfödning av vilt, men även i studiesyfte för våra jägarskoleelever. Vi tycker att det är synd, och i många fall fel, att det riktas kritik till dagens intensivkurser i jägarexamen. Kritiken syftar till att man inte kan lära sig att jaga på 3,5 dagar, vilket man givetvis inte kan, men vi menar att det kan man inte på ett halvårs kvällskurser heller. Oavsett om man tar jägarexamen på en intensivkurs eller under ett halvårs kvällskurs i jägarexamen så kommer man inte få hela den praktiska erfarenheten som krävs för att till exempel själv kunna gå ut och skjuta en råbock i augusti, själv ta ur den, flå den och stycka den, säger Henrik och fortsätter:

– I vårt hägn kan våra elever få delar av denna erfarenhet, något som vi tycker borgar för en kvalitet i vårt sätt att arbeta. Sedan ska vi inte glömma att alla jägarskolor, inklusive vår egen, lägger ett stort ansvar på jaktlagen. Den får fortsätta att utbilda våra jägare efter examen och hade vi inte haft alla våra jaktlag i Sverige hade vår jakt blivit omöjlig i framtiden. 

Kommer ni i framtiden att erbjuda hundjakt?
– Nej, inte i dagsläget. Vi har ambitionen men inte tiden att förvalta den typen av hägn i dagsläget.

Ni sänder live från hägnet på hemsidan. Hur uppkom den idén och vilken utrustning krävs?
– Det var jag och min kollega Olle som satt och spånade över en kopp kaffe på våra ordinarie jobb. Vi kom fram till att det vore kul att bli en av de första i Sverige med en livekamera från en åtel. Då Vildmarken är en verksamhet vid sidan om ordinarie arbete och en IT-avdelning är en del av denne, var tidsåtgången från idé till handling ungefär 15 minuter, skrattar Henrik och berättar vidare:

– Vi gick upp till Andreas på IT-avdelningen och presenterade vår ide. Andreas, som också jagar, gillade iden och ganska snabbt införskaffades ett trådlöst bredband, ett trådlöst Wi-Fi för att skjuta signaler i luften ut till åtlarna, fyra stora lastbilsbatterier till varje åtel och en väldigt stor mängd solceller. Detta fungerade dock bara i ungefär två veckor, då vi gjorde installationen på vintern. Kylan och bristen på sol gjorde att tekniken helt enkelt inte orkade med.

Henrik berättar att de därför fick gå tillbaka till ritbordet och fungera på en annan lösning.
– Den här gången valde vi en 30 tons grävmaskin, rejält med grov elkabel och lika mycket nätverkskabel. Så idag är nog våra åtlar några av få som har fiber och 220 voltsuttag på åtelplats, avslutar Henrik.