Luftig och stelbent, motorljud och vinddrag som gränsar till det komiska – fast samtidigt en arbetshäst och älskvärd klassiker som med eftertryck gör jobbet ute i terrängen. Det är inte en helt enkel uppgift att testa Jeep Wrangler, men vi på Vildmarken-redaktionen har gjort ett försök.
Man får inte vara rädd för att sticka ut när man tar plats i en Jeep Wrangler Sahara Unlimited, det inser vi redan när vi lämnar parkeringen i vår mojitogröna testbil. Låt oss vara ärliga, vårt möte börjar skakigt. Både bokstavligt och bildligt talat.
Redan efter en knapp mil på landsväg så har våra förväntningar sjunkit ganska rejält. Motor- och vägljudet är högt, riktigt högt, och aldrig förr har vi tänkt så mycket på mötande trafik som under dessa kilometer, speciellt vid möten av stora fordon. Då gäller det nämligen att hålla fast sig för allt vad man är värd. Bilen känns pigg, om än lite grovhuggen, och körkomforten lämnar en del i övrigt att önska. Det här är helt enkelt ingen landsvägsbil, men det visste vi om redan innan vi satt oss i den.
Lite lättade anländer vi så småningom till crossbanan – och här kommer vår testbil genast bättre till sin rätt. Fyrhjulsdriften i kombination med möjligheten till lågväxel gör den till en riktig arbetshäst, även när inte alla däcken har kontakt med underlaget samtidigt, och under testets gång fick jag flashbacks från en älgjakt i Kanada där terrängen gjorde att vi tvingades lämna bilarna och istället ta oss fram till häst i den 45-gradiga terrängen.
Både dörrar och tak går att lyfta bort och den något ”luftiga” konstruktionen var måhända inte helt uppskattad ute på de stora vägarna, men funkar utmärkt när man ska åka ner till stranden, eller lägga till båten. Om man väljer att gå på det mer positiva spåret så kan man säga att Jeep Wrangler är en bil som lyfter många naturupplevelser.
En bil för entusiasterna
När vi kör samma väg tillbaka – och åter känner dånet samtidigt som vi kämpar med väghållningen – så kan vi ändå inte undgå att känna att Jeep Wrangler Sahara Unlimited har charmat oss. Personligen fick jag stundtals ett lyckorus under testkörningen. Jag uppskattar komforten i moderna bilar, men kan även uppskatta det lite ruffigt charmiga hos lite äldre bilar. Dessutom har den ju faktiskt egenskaper som vi jakt- och fiskeentusiaster uppskattar väldigt mycket – och trots alla brister (och dess rejäla prislapp) så är detta en klassiker i ny kostym som är lätt att tycka bra om – och som onekligen tjusat många entusiaster ända sedan massproduktionen av lätta arméfordon tog fart och grundkonstruktionen Willys Jeep stod klar 1941.
Och hur var det nu med namnet? Varumärket Jeep började inte användas förrän 1950 – och det är inte helt fastställt hur namnet kom till. En teori är att namnet har sitt ursprung i termen GP, det vill säga ”General Purpose”. Andra hävdar bestämt att det härstammar från ”Government P Willys”, där P enligt uppgift är en beteckning för axelavstånd och W kommer av originaltillverkaren Willys.
Oavsett vilket så kommer Jeep alldeles säkert att ha en framträdande plats i historieböckerna även framöver.
Tack till HRM Bil i Lidköping för att vi fick tillgång till er demobil.
