”Det finns jaktböcker som försöker lära ut en jaktform steg för steg – och det finns böcker som gör att man längtar ut i skogen. Rikard Stenbergs andra bok om trädskällarjakt tillhör utan tvekan den senare kategorin.” Så skriver Vildmarkens Kim Rangberg Skanslie som har läst Trädskällarjakt 2.

Jag recenserade den första boken när den kom och uppskattade framför allt hur Rikard lyckades förmedla känslan av att jaga med finsk spets. I uppföljaren har han tagit ett tydligt steg bort från teoridelen och låter i stället berättelserna bära hela boken. För egen del saknar jag faktiskt inte de mer instruktionsbaserade kapitlen. Tvärtom. Det är i berättelserna som styrkan finns.

Rikard har en förmåga att skriva målande utan att det känns tillrättalagt. Man får följa både lyckade jakter och de dagar då ingenting riktigt går som planerat. Just det gör boken trovärdig. Alla som jagar vet att motgångarna ofta lär oss minst lika mycket som de perfekta dagarna, och Rikard är generös med att bjuda på båda delarna.

Även om boken inte är skriven som en instruktionsbok finns det gott om kunskap att hämta. Tips, erfarenheter och små detaljer vävs naturligt in i berättelserna. Som läsare lär man sig utan att egentligen tänka på det. För mig är det ett betydligt mer inspirerande sätt att förmedla jaktkunskap än att rada upp punktlistor och regler.

En annan sak jag uppskattar är att berättelserna känns äkta. Det finns ingen överdriven hjältegloria kring jakterna. Fokus ligger på hundarnas utveckling, samspelet mellan hund och förare och den speciella jaktform som trädskällarjakten faktiskt är. Det gör att man kommer nära både Trixie och den yngre Foxy, samtidigt som man får följa deras utveckling genom skogarna i Norrbotten.

Språket är lättläst och tempot gör att det är svårt att bara läsa ett kapitel. Det här är en bok som passar perfekt att plocka fram under sommaren när jaktsuget börjar bli svårt att hantera. Själv märkte jag hur tankarna allt oftare började vandra mot den 25 augusti. Efter några kapitel vill man egentligen bara packa ryggsäcken, koppla hunden och ge sig ut i skogen.

Ett extra plus vill jag ge för receptkapitlet i slutet av boken. Det är ett oväntat men väldigt uppskattat inslag. Många av oss lägger mycket tid på jakten men betydligt mindre på att hitta nya sätt att ta tillvara fågeln. Där finns det ofta brist på inspiration, och därför känns recepten som ett naturligt och användbart avslut på boken.

Sammanfattning

Trädskällarjakt 2 – fortsatta äventyr med Trixie (och Foxy) är kanske inte boken för dig som söker en ren faktabok om trädskällarjakt. Däremot är den en utmärkt bok för dig som vill uppleva jaktens glädje, motgångar och vardag genom en engagerad berättare med stor kärlek till sina hundar och jaktformen.

Det här är en bok som inspirerar mer än den instruerar. Och ibland är det precis den typen av jaktlitteratur man behöver. Jag stängde boken med ett leende och en betydligt starkare längtan efter höstens första morgon i skogen än när jag öppnade den.

Jag ger boken 4,5 skall av 5!