I början av januari drog vargjakten igång, något som alltid engagerar och väcker känslor. Månadens podcastgäst Gunnar Glöersen är rovdjursansvarig och jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet och har jobbat i över 30 år för att få till en fungerande viltförvaltning. Vildmarken träffade honom i ett samtal om varför vargjakten engagerar så mycket, uppdraget som rovdjursansvarig – och hur hans filmer hamnade i en BBC-produktion.

När Gunnar gästar Vildmarken Skytte- och Eventcenter har en dryg vecka gått av årets licensjakt. Ett kylslaget Värmland har dock inte bjudit på optimala förhållanden.

– Dessutom kom det regnväder dagarna före, men det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit barmark, säger Gunnar och berättar att de hoppas på lite mildare väder och nysnö framöver.

Gunnar introducerades tidigt för jakten, redan i 6–7-årsåldern, bland annat genom sin far som framför allt var fågeljägare. Den egna licensen tog han vid 16 års ålder och första bytet minns han fortfarande tydligt.

– Jag kommer ihåg den första duvan jag sköt. Det var ett motskott i ett dike i Väse, minns Gunnar.

Några år senare var Gunnar mellan två jobb och under ett besök på Arbetsförmedlingen fick han frågan om vad han var intresserad av. Han svarade ”jakt och fiske” vilket så småningom ledde till viltmästarutbildningen på Öster Malma. Under praktiken så hamnade han på det allra första vargmötet i Sysslebäck 1983. Gunnar minns stämningen än i dag.

– Det var någonstans mellan 300 och 400 förbannade nordvärmlänningar eftersom det första paret hade etablerat sig, säger Gunnar Glöersen.

Och fortsätter:

– Och några veckor senare föddes den första kullen som ju är upphov till den vargstam vi har i dag.

Varg engagerar

Just vargfrågan river alltid upp så mycket känslor och åsikter. Gunnar har inte något tydligt svar på varför det har blivit så.

– Jag vet egentligen inte varför vargen har fått en plats att bli symbolart för naturvårdsarbete som den har i dag i mångt och mycket, men det är kanske för att den är just stor som den är intressant. Det finns många arter som har det betydligt tuffare, både i Sverige, på EU-nivå och i resten av världen som egentligen förtjänar större uppmärksamhet.

– På många sätt tycker jag kanske att vargen stjäl plats för annat naturvårdsarbete, men en stinkpadda kanske inte är lika intressant och attraherar inte lika mycket. Man har gjort vargen till en symbol, men jag tycker kanske inte att det är den bästa eftersom det ju faktiskt går väldigt bra för vargen, egentligen i hela världen,
i dag.

Medverkade i BBC-produktion

Gunnar har även jobbat med lodjursinventering sedan tidigt 90-tal, lärt sig mycket hur de rör sig, och med tiden även blivit mer och mer fascinerad av detta vackra djur och insett att man kan få väldigt häftiga bilder, inte minst genom viltkameror.

– Jag känner Henrik Ekman på SVT och han ringde mig och frågade ifall jag hade tips om älgar i trädgårdar eftersom BBC skulle göra en serie.

Gunnar berättade att han hade börjat filma lodjur och foto lodjur. Han visade bilderna – och därefter gick det snabbt.

– Dagen efter satt jag i ett Zoom-möte med BBC, minns Gunnar.

Det måste närmast varit en overklig upplevelse?
– Ja, även om jag alltid varit intresserad av fotografering så är jag ju inte fotograf på det sättet. Men naiv som jag var så sade jag ”ja”, säger Gunnar som sedan dess har fortsatt att odla sitt intresse.

Fotnot: Klicka här intill för att lyssna på hela poddsamtalet – och missa inte Heartland på SVT Play.