Svenska Grythundklubbens ordförande Jan Johansson och hans tyska jaktterrier Vera förbereder sig för ett släpp efter att stövaren gjort det förtjänstfulla förarbetet att driva ner räven i gryt. I den här artikeln reder Jan ut vilka egenskaper som är önskvärda hos en riktigt bra grythund.

I Sverige börjar predatorjakten bli populär, så även hundjakten med grythundar. Det handlar främst om att jaga räv och grävling men även den invasiva arten mårdhund och även mård under jord med grythundar av terrierraserna eller tax. Jakten på räv kan fascinera mig oerhört då man oftast först får höra ett rungande rävdrev som ibland buktar riktigt fint med en klurig räv eller rakt fram och tappt i ett område med gryt. Det är en speciell känsla att hämta terriern och styra mot grytet och den som aldrig varit med på grytjakt efter räv med grythund har missat en väldigt spännande jakt.

Men vad är då grunden för en lyckad grytjakt? Jo, först och främst bör man ställa sig frågan vilket vilt man vill att hunden ska jaga? Räven jagas med vad vi kallar rävsprängare, något som låter mer brutalt än det är. Tanken är att grythunden ska gå ner i grytet, lokalisera räven och ge skall när den är i närheten av den. Därefter ska hunden bryta och komma upp. När hunden bryter ska man vara uppmärksam eftersom räven då ofta väljer att lämna grytet.

Jagar man grävling och mårdhund är det mer en hund av förliggartyp som används. Med det menas att hunden söker upp viltet och lägger sig för (framför) viltet. Det jag vill se av förliggaren är att viltet ligger i en ändgång och att hunden ligger nära viltet, detta för att hindra grävlingen att vända sig och gräva igen gången. När hunden ligger för ska den ge skall och markera viltet, varpå jägaren mödosamt gräver sig ner till hunden och lyfter ur den ur gången och jakten avslutas på sådant sätt.

Egenskaper som jag vill att en grythund ska ha

Rätt mentalitet

Med det menar jag att jag vill ha en hund med stor arbetslust. Hunden ska kunna jobba ihärdigt under jakten – och även nästa dag.

Hunden ska vara en problemlösare som kan arbeta självständigt, men ändå var ”förig” och lättlärd. Hemma ska hunden vara en bra medlem av familjen, social framför allt.

Jag menar att auktoritet är viktigt. Direkt som hunden går ner i grytet ska viltet känna att här kommer det någon som menar allvar. När väl hunden ska göra arbetet krävs det som kallas rovviltskärpa, det vill säga hunden kan om den behöver det skärpa till läget mot rovviltet (utan att vara dumdristig). Det är en markant skillnad mellan skärpa och rovviltskärpa. När man jagar med en grythund vill jag att man ska kunna jaga flera dagar på en vecka utan att hunden är konvalescent.

Kroppens konstruktion

Hunden ska vara välbyggd och ha bra proportioner. Höjden är mindre viktig medan bröstkorgens konstruktion ska vara oval och något flexande, inte för djup, och jag brukar kolla om jag kan ”spanna” hunden, det vill säga omsluta hundens bröstkorg med händerna tumme mot tumme och långfinger mot långfinger (gärna lite om lott), då är hundens bröstkorg perfekt.

När det gäller storlek och bröstkorgens utformning så är det genetiskt, val av kull ska ske där föräldrarna och linjerna inte har för stora hundar. Jag kollar också hur föräldrarna och linjerna är mentalt, och läser gärna jaktproven. I vissa falla kan jag kontakta personerna som dömt föräldrarna.

När det kommer till att välja individ ur kullen har alla olika faktorer som styr. Jag tittar på vilka valpar som är frimodiga och sociala för det ser jag som viktigt.

Valptiden ska bestå av att upptäcka världen. Här introduceras vittringen av räv och även skjutna rävar. Gångar av plywood introduceras så att valpen lär sig gå in i mörker, gärna med stöd av en rävsvans (allt på valpens villkor och under lek). Redan här börjar inkallningsträningen att hunden ska gå att kalla in när rävsvansen är framför nosen.

När valpen är cirka 10–12 månader börjar injagningen. Man kan med fördel börja i provgrytet. Då det i dag finns mycket begränsat med anläggningar i Sverige så tittar vi i Svenska Grythundklubben på alternativa lösningar för att kunna börja under kontrollerade former.

V har under många år på Elmia Game Fair inte kunnat förevisa grythundar med levande grävling i konstgryt. Därför togs en attrapp fram för att förevisa grythundarbetet i provgrytet. Med attrappen kan vi skapa en träningssituation som är gynnsam och repetitivt träna moment som en del av injagningen.

Ett bra exempel är att få igång en unghund att skälla på attrappen (som kan vara både räv och grävling). När hunden är igång kan man nöta inkallning repetitivt, befästa och belöna unghunden vid korrekt beteende. Inledningsvis är attrappen stilla och efterhand stegrar man svårigheten med att attrappen agerar.

Stora fördelar med attrapp

Det finns stora fördelar med en attrapp då den inte är ett levande djur som behöver vilas och kanske bytas ut i kitteln på provgrytet. I Sverige får vi bara använda levande grävling, vilket blir konstigt om man avser att jaga räv med sin grythund (jämför med om man skulle jaga in sin jämthund på vildsvin men sedan bara jaga älg, det finns ingen som gör den manövern). Attrappen kan bestyckas som grävling eller som räv beroende på vad som ska tränas, och det ser vi som en fördel.

Jag har börjat jaga in min tyska jakterrier Vera i provgrytet med en attrapp. Inför mitt grytanlagsprov, som jag gick i Rengsjö, tränade jag en gång där då med levande grävling. Jag blev förvånad att hon var så färdig för prov. Vera kommer från Rävlyckans kennel och är en omplaceringshund som kom till mig när hon var cirka tio månader. Hon är en duktig grythund och vi har ett första pris på grytjaktprov på Bogesundslandet i Vaxholm 16 februari 2020.

Vid provet var det två indrivna rävar i ett större gryt. Första räven lämnade grytet efter fyra minuter, sedan vidtog en jakt under jord där hund och räv hamnade i ett dödläge, så när Vera efter knappa timmen valde att göra en runda från platsen passade räven på att lämna grytet.