Hallå där, Rebecka Bergkvist, som precis haft en riktigt lyckosam SM-helg på Svegeråsen JSK.
Ett individuellt SM-guld i Fitasc Sporting och ett silver i lag blev det totalt. Hur känns det just nu?
Det känns väldigt bra. Det är riktigt roligt att få vara igång med tävlingar igen och att skyttet börjar stämma bra för mig.
Att jag vinner ett guld individuellt och att laget vinner ett silver känns toppen!
Berätta om upplevelsen. Hur gick tävlingarna till – och vad var ditt framgångsrecept?
Vi sköt fyra banor om 25 duvor vardera dag, så totalt 200 duvor på åtta banor under två dagar. Det var tuffa banor rent tekniskt så det krävdes mycket fokus och stenhårt jobb hela tävlingen.
Jag antar att mitt framgångskoncept är att jag alltid försöker att ge 110 % när det gäller. Vet jag om att jag gjort mitt bästa och någon annan skulle göra det lite bättre så har de förtjänat att få vinna.
Att jag älskar sportingskyttet är självklart också en viktig faktor, det fungerar inte att skjuta en tävling när jag inte tycker att det är roligt!
Berätta om laget! Och vad betyder de för dig?
Vi är ett gäng där vi skrattar väldigt mycket tillsammans och har oerhört högt i tak när vi snackar med varandra. Andra tror nog att vi är helt knäppa men det är så oerhört viktigt för mig att få känna gemenskap.
Vi stöttar alltid varandra och gläds åt varandras medgångar. Vi är riktiga kompisar helt enkelt och de betyder mycket för mig. Jag valde att skjuta för Falköpings SpSk för några år sedan just av den anledningen att de var ett gött gäng. Att de andra i laget presterade riktigt bra på tävlingen peppade också mig till att försöka bidra med bra skytte.
Hur ska ni fira det här?
Vi brukar alltid fira med tårta när någon tar medalj! Det får helt enkelt bli tårtkalas om någon vecka. Just nu laddar vi nog mest om till att skjuta SM i Compak Sporting i Uppsala helgen som kommer (14-15 aug).
Vilken nytta har du av dina Sporting-färdigheter när du är ute på jakt?
Det är lerduveskytte i naturen, så hela banläggningen går ut på att hitta trixiga vinklar och så vidare som liknar jaktliga situationer för att ställa till det för oss skyttar. Det handlar om att kunna fatta snabba beslut och läsa av situationen för att kunna skjuta ett bra skott, precis som på jakten. Sen kan jag väl säga att svårighetsgraden på tävlingar är oftast högre än de situationer man ställs inför när man jagar men det är oerhört bra att lära sig vilka begränsningar man har som skytt. Just variationen med tempoväxlingar, bågar, olika avstånd, högt och lågt innebär att man aldrig blir fullärd. Det blir man heller inte som jägare, däremot kan man försöka att vara den bästa versionen av skytt och jägare som man kan och då har man enorm nytta av träningen som tävlingarna ger en.
Enligt säkra källor så lovade du dig själv att aldrig skjuta med hagelgevär igen efter att du hade testat som åttaåring. Varför lovade du dig det? Och hur gick det med det, tycker du?
Haha! Det var bara så himla obehagligt med rekylen… Tänkte då att det inte var något för mig, men jag är glad att jag hade fel då och att jag vet bättre nu. För att tävla i sporting och att skjuta hagel är väldigt, väldigt roligt.
Och vad blir nästa jaktäventyr för dig?
Jag skulle tro att det blir lite bock- och dovpürsch när de premiärerna kommer. Troligen skjuter jag inte någon bock då jag gärna sparar dem till hundarna. Fast att bara kunna gå ut i skogen igen känns härligt.
Snackar vi om jaktäventyr så skulle jag säga att andjakten jag ska på i september är lite mer av ett äventyr och den är mycket efterlängtad.
