Vill du maximera dina chanser att få till en framgångsrik fågeljakt? Mattias Westerlunds träningsmetoder och koncept har hjälpt människor över hela världen – och den här månaden berättar han hur visionsripan och avanceplattan kan hjälpa till i träningsprocessen.

När jag kom på konceptet med visionsripan så grundade det sig i kunskapen om hur hundar lär. Just det att när man stimulerar jaktlusten hos en hund, så fort något flyger upp, springer iväg eller faller ner så taggas hunden och allt i hunden säger ”jag ska ta dig, jag ska ta dig, jag ska ta dig” och då är det upp till hundföraren/jägaren att få sin hund att sätta sig lugnt. Oftast gör man felet att man tar ut hunden för tidigt, inte har tränat lydnad tillräckligt bra och inte tänker på att hundens inlärning är platsbunden. Hunden kanske sätter sig perfekt framför matskålen, eller när den ska in och ut genom dörrar där man bor. Men skulle man bara flytta sig tio minuter bort, på ett ställe där man aldrig varit, det är då man verkligen testar om hunden kan det här sittet, till exempel. När man börjar träna med visionsripan så går man med hunden i koppel, man kastar visionsripan och håller hunden i kort koppel, för hunden kommer när den registrerar visionsripan att säga ”jag ser dig, jag ska ta dig”. Och även om hunden ser ut att vilja, eftersom den inte kan gå efter, så berömmer man den. ”Bra, där är rätt”, sen säger man ”sitt”.

Nu vill man ha en bra sitt så att hunden verkligen sätter sig. Annars hjälper man hunden ner, man är noga med att säga ”varsågod” och sen går man med hunden därifrån. När hunden sen inte ser så plockar man upp visionsripan igen därefter kastar man på ett annat ställe. Nu kommer man snart se hur hunden förbereder sig för att sätta sig istället för att bli uppdragen. När hunden kan det kastar man från olika ställen runt hunden, bakifrån, från sidan, berömmer hunden och får den att sätta sig. Nu är det dags att ta in en annan person som sitter dold och kastar framför hunden. För det blir en ny bild, och då ska man vara noga med att kastaren är dold för hunden och att hunden i förväg inte vet var kastaren är. När hunden kan de här övningarna i koppel så kan man börja ha hunden lös. När hunden sen kan det så kan man lägga på skott så att hunden lär sig att när det flyger, skjuts och faller ner så ska hunden sätta sig. Man kan också använda sig av en sprättbur, då är man inte beroende av en medhjälpare, kastare. Här kan man också lägga in fritt sök så att när hunden kommer springande i 30 km/h och det flyger upp något så ska hunden sätta sig. Slutmålet är att man efter uppfloget ska kunna vända på hunden och dirigera den till en blind apport, det vill säga en apport som hunden inte sett falla och vet att den finns där. Den har bara sett visionsripan flyga upp och falla ner. Man kan också koppla ihop det med avanceplattan så att hunden står mot och reser mot avanceplattan. Upp flyger visionsripan, ”pang”, hunden ska sätta sig sen, inte ta visionsripan utan kunna dirigeras till en apport längre bort. Nu är vi redo att gå ut i skog, fjäll eller fält.

Lär i bilder

Avanceplattan är ett sätt att träna hunden att hålla ett stånd och resa djärvt på kommando. Hundar lär i bilder och man ska kunna stå 15 m bakom, 40 m bakom eller 10 m på sidan av hunden. Det här är inget hunden gör spontant eller naturligt, utan det här måste man träna på. Man kan lära den orutinerade eller unga hunden att stå för en doft, resa på kommando och inte resa för ”21” eller ”kanelbulle” utan bara när man säger ”ja”. Då ska hunden kasta sig fram mot doften, äta upp godbiten och därigenom få självförtroende och bli ännu mer sugen att resa djärvt, the Scandinavian flush. Sen stanna och sätta sig ”på” avanceplattan. När den kan det så kopplar man ihop det med visionsripa, skott och apport (det finns beskrivet i tidigare artiklar). Så först lär vi hunden att känna en doft av en godisbit, som den får gå på, det gör man innan man lägger på kommandot ”ja”.

Så varför lära med avanceplatta och inte matskålen? Anledningen är att många av mina och mina kunders hundar inte är sugna på mat på det sättet. De skulle aldrig resa djärvt mot matskålen. Man väljer istället ut den godaste godisbiten till avanceplattan, placerar den där och får på så sätt hunden fokuserad på plattan. En annan fördel med avanceplattan är att man också kan ta med den till skog, fjäll och fält där man sen ska nyttja hunden. Där kan man lära hunden att kasta sig djärvt, inte bara på det öppna fältet utan även in i busken, eller ner i diket för det är där vi sen ska jaga de här fåglarna. Jag har stått på jaktprov så sent som i höstas och sett meriterade hundar göra fina sök och stånd, för att sen inte klara av ”avancen” in i ett tätt snår. Att kunna träna den situationen innan det blir skarpt läge ger ett enormt försprång, både i jakten och på prov.

Stå och resa i alla riktningar

Med avanceplattan kan vi lära hunden att stå och resa i alla riktningar. Har vi lärt hunden att resa på avanceplattan innan vi tar ut den på riktig fågel så går det betydligt enklare, från korvbit till köttbulle, sen över på ripa och orre.  Du kan också träna även när det inte är jaktsäsong, var som helst i världen och vilken tid på dygnet som helst. De här träningskoncepten har tagit mig runt om i världen på flera kontinenter. Att förbereda en fågelhund för den jaktliga situationen skiljer sig inte om du är i Skandinavien, Afrika eller Nordamerika. Visionsripan och avanceplattan har packats ner och följt med mig på träningsuppdrag i hela världen. Jag har sett mina och mina kunders hundar få framgångar samtidigt som det är superskoj träning. Visionsripa och avanceplatta – från simulerad träning till enkel överföring till riktig fågel!