Angelica Skärberg är en tjej som bor i den lilla byn Risliden i Västerbottens inland. Hon har fyra stycken hundar; en gråhund och tre stycken samojedhundar. För Angelica är det, som hon själv uttrycker det, som ”balsam för själen” att åka till fjällen i sällskap med sina hundar.

– Man släpper all stress och alla måsten för en stund, man får andas ut ordentligt och njuta av de oändliga vidderna, säger Angelica.

Var brukar ni vandra någonstans?
– Vi har vandrat mest kring Marsfjällen med omnejd, som exempelvis Klimpfjäll och Stekenjokk. Sommaren 2016 ska vi påbörja Kungsleden, en led på 425 km mellan Abisko och Hemavan. Till nästa år har vi även satt som mål att vandra upp till Kebnekaise med hundarna, säger Angelica och fortsätter:
– Sist jag och min sambo Peter fjällvandrade var vi just i Marsfjällen. Vi vandrade nerifrån Fatmomakke upp till Marsfjällskåtan och med oss hade vi två av våra hundar; Storm och Dimma. Vi gick genom gammal urskog, med en fors som strömmade ner från berget med klart och rent vatten som vi var tvungna att passera över vid två tillfällen. Det gick uppför nästan hela tiden och på broarna var det brett mellan plankorna vilket gör det ganska lätt för en hund att trampa snett. Samtidigt ser hunden det strömmande vattnet under vilket kan vara ganska läskigt för dem. Därefter kom man upp i en fantastiskt mysig liten björkskog där björkarna är så där små, smala och magiskt krokiga. Vid en jokk (liten älv eller bäck, red. anm) pausade vi för lunch och stekte upp pannkakor. Hundarna fick vila från sina väskor och blev uppbundna vid ett träd för vila, berättar Angelica.

Hur förbereder man hundarna inför en vandring?
– På en spontantur över en dag, eller planerade turer, så vill jag se till att träna hundarna innan. De bör ha en god grundkondition, en bra muskulatur och vara vana vid att gå i varierad terräng. Detta för att förebygga onödiga skador och förslitningar, säger hon.

Vänja hundarna vid att klövja

Hon berättar att de fokuserar mycket på att vänja dem vid att klövja, det vill säga att låta hunden, i det här fallet, transportera föremål.
– Om de exempelvis får bära en väska med deras egen mat så slipper man bära all vikt själv och dessutom får hundarna en arbetsuppgift vilket uppskattas av nästan alla hundar. Själva klövjeträningen tar sin lilla tid och jag tycker det är bäst att de börjar med en tom väska och att man sedan ökar successivt. Ett tips är att lägga pengar på en ordentlig klövjeväska som sitter bra och inte ger skavsår på hunden. Vi började med att lägga upp ett schema på några veckor med pass tre gånger i veckan, säger Angelica och ger förslag på följande upplägg:

Vecka 1 – Tom väska. Plan mark, 10-15min.
Vecka 2 – 200gr. Plan mark, 10-15min.
Vecka 3 – 200gr. Plan mark, 15-20 min.
Vecka 4 – 300gr. Plan mark, 20 min.
Vecka 5 – 400 gr. Plan mark, 20 min.
Vecka 6 – 400 gr. Plan mark och terräng, 20 min.
Vecka 7 – 500gr. Terräng, 20min.

– Det är ett ganska enkelt schema, kanske för enkelt. Men jag tycker inte om att stressa med en uppgift utan det viktiga är att bibehålla det roliga i träningen. Nu har jag hundar som hoppar och skuttar i hallen när jag tar fram väskan med vikterna i, säger hon och berättar vidare:
– Jag tränar även hundarnas balans och muskler på pilatesboll, vilket är väldigt uppskattat, och då kommer jag åt muskler man vanligtvis inte kommer åt!

Är fjällvandring något för alla?
– Jag rekommenderar verkligen folk att fjällvandra med sin hund. Man behöver absolut inte vara ute i flera dagar och tälta om man inte vill. Att boka en stuga och åka på dagsvandringar är minst lika härligt. Det är ju inte en vanlig promenad runt kvarteret, utan ni jobbar ju tillsammans. Jag tror att det absolut är mer än bara fysiskt jobb för hunden att fjällvandra. Jag vill även säga att det är självförtroendehöjande beroende på vad man är med om under vandringen. Det är nya dofter, nya intryck, nya utmaningar, nya miljöer och olika terränger. Och som sagt, man gör det ihop med sin eller sina bästa vänner, säger Angelica.

Vad har du för tips och råd gällande utrustningen?
– Jag tycker man kan packa klövjeväskan med hundens foder (gärna högenergifoder), en ihopfällbar matskål (för dem som tycker det är bättre än att äta direkt från backen), ett första hjälpen-kit, klotång, tassalva och hundsko/socka. Sist men inte minst brukar jag packa ner mitt hundförarbälte som jag fäster hundarna i med expanderkoppel, tipsar hon.

Hur är det med att vandra med hund i nationalparker?
– I nationalparkerna är det koppeltvång, och detsamma gäller på övriga ställen mellan den 1 mars-20 augusti. Under sommarhalvåret är det även massvis med ren i fjällen eftersom rennäringen hålls där. Har man inte den lydnad som behövs för att hunden inte skall störa djurlivet så bör hunden hållas kopplad. Listan på ens egen packning kan göras olika lång beroende på hur lång vandring man gör, men ett tips är att alltid packa ner plåster, druvsocker, frukt och en kåsa. Det är aldrig fel, avslutar Angelica Skärberg.

Ord: Jessica Ädel  Foto: Angelica Skärberg