Genom återkommande texter får vi en inblick i vardagen för ForshagaAkademins elever. Den här gången berättar Ebba Alexandersson om när hon hade turen att skjuta sin första bäver.

I början av april spenderade jag några kvällar ute vid vatten där det skulle finnas bäver, dock utan någon större tur. En av dagarna, precis när jag hade gett upp och tänkte åka hem eftersom det blivit för mörkt för att se något genom kikarsiktet, så kom det en bäver och gick upp på andra sidan älven. Jag tog upp bössan igen och provade kika igenom kikarsiktet, men det var som sagt för mörkt för att kunna se något, så bävern fick fortsätta med sitt resten av kvällen.

Två helger senare frågade min pappa om jag ville följa med ut och kika efter bäver på ett nytt ställe, så jag hakade på. Den här gången var det ett lite mindre vattendrag som gick under en grusväg. När vi kom dit bestämde vi oss för att följa vattnet nedströms. Vattendraget bredde ut sig men var fortfarande väldigt grunt, och vi kunde se en del bävergnag runtom. Vi stannade där ett tag och lyssnade och höll utkik, men det var väldigt lugnt.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka till vägen och gå ner på andra sidan vattendraget och följa det en bit nedströms från den sidan också. Vi gick en bit och hittade ett ställe där vi hade bra sikt över vattendraget. Där provade vi att stanna ett tag och hålla utkik. Efter att ha suttit där ett bra tag började vi båda tröttna. Vi stod bredvid varandra och höll koll åt varsitt håll i vattendraget medan vi viskade och diskuterade om vi skulle stanna kvar här ett tag till, om vi skulle åka till ett annat ställe och kika och vart i så fall, eller om vi skulle bege oss hemöver.

Rätt vad det var så kom det en liten bäver och simmade och gick upp på en liten ö ungefär 20-25 m rätt framför oss. Jag satte mig ner och tog stöd, och lyckades avfyra ett skott som tog bra. Bävern dog direkt, så nu var det bara att försöka ta sig ut dit och hämta den. Pappa stod kvar och höll koll så bävern inte skulle ramla ner i vattnet och vart den skulle ta vägen i så fall eftersom den låg väldigt nära vattenkanten. Samtidigt fick jag springa runt till andra sidan och försöka ta mig ut dit då det var lite smidigare att ta sig ut där utan att bli helt blöt.

Efter lite om och men tog jag mig ut till bävern och lyckades få med den tillbaka utan att bli alldeles för blöt. Jag är himla tacksam att jag fick dela den här upplevelsen med min pappa eftersom han är anledningen till att jag jagar.