Behövs det fler verktyg för att minska de skador som vilda djur och fåglar orsakar på odlade grödor och skog? Eller finns det andra lösningar? Det frågar sig Svenska Jägareförbundets förbundsordförande Peter Eriksson i ett debattinlägg.
– Debatten förs tyvärr med skygglappar. Argumenten som används visar bara att de organisationer som berörs inte klarar av att hantera frågan sakligt. Och att vi positionerar oss allt längre ifrån varandra. Det är en olycklig utveckling, säger Peter Eriksson, förbundsordförande.
I debattinlägget skriver förbundet vidare att det är ett faktum att vilt behöver äta, men att det är svårt att sätta en gräns och veta exakt vilka nivåer som lantbrukare och markägare måste acceptera.
”Ibland kan också skadorna bli orimligt stora där hela åkrar betas eller bökas sönder.”
Peter Eriksson menar att det är att naturligt att leta efter enkla lösningar, till exempel nya verktyg och regler, men undrar samtidigt om det är rätt väg.
– Men vi måste ställa oss frågan om dessa faktiskt löser problemen. Eller om de enkla lösningarna bara lurar oss. Att de tvärt om leder åt fel håll, säger Peter Eriksson och tillägger att önskemålen om enkla lösningar, och att parterna ofta lägger skulden till problemet hos någon annan, gör det svårare rätt väg framåt.
– Jag tror exempelvis inte att drönare eller skottpengar skulle göra vildsvinsförvaltningen bättre. Skottpengar skulle exempelvis göra det lönsamt för om vildsvinsstammen växte. Det finns få, om ens några, exempel där skottpengar fungerat. Problemet är att den mest effektiva vägen framåt är jobbig för både jägare och markägare.
