Linnea Tysklind är 18 år och kommer från Falun. Hon har ett brinnande intresse för fågeljakt. Linnea sköt sin första tjädertupp i januari 2013 på uppsiktsjakt med sin far. Sitt allra första jaktminne kom dock betydligt tidigare.
Toppfågeljakt med Linnea Tysklind
Linnea Tysklind är 18 år och kommer från Falun. Hon har ett brinnande intresse för fågeljakt. Linnea sköt sin första tjädertupp i januari 2013 på uppsiktsjakt med sin far. Sitt allra första jaktminne kom dock betydligt tidigare.
– 2006 var jag med min pappa ute på älgjakt. Plötsligt kom en älgkviga fram och pappa smög försiktigt upp med bössan och kramade av. Ögonblicket senare föll älgkvigan ihop, det var det häftigaste jag varit med om, säger Linnea.
Sedan den dagen var hennes dröm att själv få skjuta en älg, en dröm som senare skulle gå i uppfyllelse. Hennes egen jaktkarriär började under fjolåret när Linnea fyllde då 18 och därmed fick gå med egen bössa och hon håller sig oftast i Dalarna.
– Jag är medlem i Grycksbo Jaktklubb, som ligger cirka 1,5 mil firån Falun samt i Floholms Jaktlag som ligger cirka två mil utanför Falun. Även Vintjärn är en favorit. Jag jagar både småvilt och älg i båda lagen, säger Linnea.
Lever för fågeljakten
Hon berättar att hon lever för fågeljakten, någonting hon fastnat för delvis eftersom hon inte har någon egen jakthund, men även för att markerna där hon håller till inbjuder till god fågeljakt.
– Markerna är mycket skiftande, men tillgången på fågel är ganska bra. Markerna i Grycksbo är väldigt präglade av hyggen, vilket gynnar orrarna, medan exempelvis tjäder är något man sällan ser. I Vintjärn har vi mer myrmark, något som gör att orrarna trivs väldigt bra och på hösten hör man orrkurr från varje myr. Det är också mer kuperat med många berg och kullar, medans det i Grycksbo är mer plant. Man kan säga att Vintjärn är motsatsen med sin vildmark Det är sällan man träffar någon annan och här får man ofta gå långt för att hitta någon fågel, speciellt på vintrarna då vägarna ej plogas, säger Linnea och fortsätter.
– I Floholms jaktlag har jag bara jagat ett fåtal gånger sedan jag gick med i höstas. Jag har mest jagat vildsvin på åtel med min jaktkompis. Lustebo ligger ca 2-3 mil från Falun och sex km från Grycksbo. Här är markerna är väldigt fina. Det finns mycket skog, men även några fina hyggen där det ofta sitter orrar. Markerna är inte så stora, men det blir ändå att gå några kilometer varje gång man jagar. Det finns också gott om tjäder här, men de flyger oftast in i skogen där jag sällan hittar dem igen!
Linnea har svårt att sätta fingret på varför hon fastnade för just fågeljakten, men utmaningen och svårigheten i denna jaktform verkar vara en bidragande orsak.
– Det är något speciellt med att se en fågel falla från trädet. Dessutom är det en svår jaktform med väldigt varskt vilt vilket gör att man måste vara väldigt skicklig för att lyckas. Man måste ofta kämpa mycket för att hitta en fågel och dessutom krävs det bra vapen och precision för att lyckas. En fågel som träffas av en .308 kula är förhoppningsvis död redan innan den hör smällen. En fågel dör omedelbart och det finns ganska gott om dem. Älgarna och de andra djuren blir däremot bara färre och färre, bland annat på grund av vargen.
Hur går det till när du jagar skogsfågel? 
Det beror på vart jag ska jaga och om jag skall jaga ensam eller med pappa. Om jag ska jaga på markerna i Floholm går jag ensam hela dagen. Jag har bössan på axeln och i ryggsäcken har jag avståndsbedömare, hörselskydd, fika, kniv och ammunition. Om jag jagar med pappa brukar vi gå runt ett visst område och titta för att sedan komma tillbaka till bilen en sväng, vilket gör att man hinner vila upp sig lite och att man slipper bära runt på fika osv. Då packar vi in allt i bilen och far iväg. När vi kommer fram tar jag kikaren eller avståndsbedömaren runt halsen och slänger bössan på axeln och sedan går vi. Pappa ansvarar för fikat när vi jagar tillsammans och på vägen ut till jaktmarkerna diskuterar vi vart vi ska jaga först eftersom även pappa har eget vapen med när vi jagar tillsammans, säger Linnea.
Det beror på vart jag ska jaga och om jag skall jaga ensam eller med pappa. Om jag ska jaga på markerna i Floholm går jag ensam hela dagen. Jag har bössan på axeln och i ryggsäcken har jag avståndsbedömare, hörselskydd, fika, kniv och ammunition. Om jag jagar med pappa brukar vi gå runt ett visst område och titta för att sedan komma tillbaka till bilen en sväng, vilket gör att man hinner vila upp sig lite och att man slipper bära runt på fika osv. Då packar vi in allt i bilen och far iväg. När vi kommer fram tar jag kikaren eller avståndsbedömaren runt halsen och slänger bössan på axeln och sedan går vi. Pappa ansvarar för fikat när vi jagar tillsammans och på vägen ut till jaktmarkerna diskuterar vi vart vi ska jaga först eftersom även pappa har eget vapen med när vi jagar tillsammans, säger Linnea.
Present till sig själv
Under två säsonger använde Linnea sin pappas vapen; en Browning X-Bolt Composite, i kaliber .308 Winchester och en Sako Quad i kaliber .22 Magnum.
– Det är två väldigt olika kalibrar. Det är mycket svårare att jaga med en .22 Magnum då den har en snabbt sjunkande kulbana och är mycket vindkänslig. Det är riktigt kul att skjuta fågel med denna kaliber och jag har skjutit både orre och tjäder med den, säger Linnea som köpte lite presenter till sig själv lagom till 18-årsdagen.
– Jag har alltid längtat efter att få en egen bössa och när jag fyllde 18 köpte jag en Sako85 Finnlight i kaliber .308 Winchester. Jag ville ha en lätt bössa i en lagom kaliber eftersom jag skjutit mycket med .30-06 när jag varit yngre och blivit lite rekylrädd. Jag ville också ha en bra fågelkaliber, men samtidigt kunna jaga allt med bössan. Jag har en ljuddämpare till min Sako. Detta av flera anledningar; dels är bössan väldigt lätt, vilket ger mycket rekyl, och pipan är rostfri och flutad, något som inte är optimalt för bra precision. Därför köpte jag en ljuddämpare för att sänka rekylen, samtidigt som den till viss mån stabiliserar pipan och ger bättre precision. Ljuddämparen jag använder är den nya modellen av Stalon W110, vilket jag är mer än nöjd med. Jag använder samma ammunition till jakt som jag har som ”övningsammo”. Jag tycker den går bra och den skjuter hål i hål med min bössa på 100 meter. Jag använder helmantlad Remington 150 grains.
Linnea berättar att hon helst använder sig av benstöd som är ”tiltbara”. Hon menar att man får fler chanser i skogen på det sättet jämfört med om hon skulle ta jägarmässigt stöd i skogen. Även en bra kikare ger fler möjligheter och Linnea använder sig av en Leupold VARI-X 3, 6.5-20×50 mm.
Är det annorlunda tycker du att jaga orre eller tjäder?
– Det är oftast lättare att smyga in på en tjäder, men de är istället svårare att hitta. Orrar sitter ofta i flock vilket gör att fler ögon kan upptäcka en. En tjäder upplever jag som lite ”kaxigare”. De sitter ofta lite hårdare, samtidigt som de är tyngre och det är jobbigare för dem att lyfta än vad det är för en orre. En tjäder är också större vilket gör det lättare att träffa dem på längre håll och man behöver inte komma lika nära, säger Linnea som skjutit en hel del fågel runder säsongen.
– Jajamen! För tillfället har jag skjutit 31 orrar och 10 tjädertuppar, men jag hoppas att det hinner bli någon mer fågel innan säsongen är slut.
Är det annorlunda tycker du att jaga orre eller tjäder?
– Det är oftast lättare att smyga in på en tjäder, men de är istället svårare att hitta. Orrar sitter ofta i flock vilket gör att fler ögon kan upptäcka en. En tjäder upplever jag som lite ”kaxigare”. De sitter ofta lite hårdare, samtidigt som de är tyngre och det är jobbigare för dem att lyfta än vad det är för en orre. En tjäder är också större vilket gör det lättare att träffa dem på längre håll och man behöver inte komma lika nära, säger Linnea som skjutit en hel del fågel runder säsongen.
– Jajamen! För tillfället har jag skjutit 31 orrar och 10 tjädertuppar, men jag hoppas att det hinner bli någon mer fågel innan säsongen är slut.
Tar du tillvara på köttet?
– Såklart, annars hade jag inte jagat! Förr tog jag ur hela fågeln och flådde hela för att sedan steka dem hela i ugnen med bacon över bröstet och med rotfruktsfyllning. Det är dock ett torrt kött. Det är också rätt bökigt att ta ur och flå hela fågeln. Den mesta maten sitter i bröstet och därför tar jag nu endast ur bröstbitarna. Köttet som sitter på benen är oftast segt, det brukar jag skära loss och sedan ge det till grannens taxar, vilket är mycket uppskattat. Inget skall gå till spillo. Sedan brukar jag koka gryta på köttet. Mums!
– Såklart, annars hade jag inte jagat! Förr tog jag ur hela fågeln och flådde hela för att sedan steka dem hela i ugnen med bacon över bröstet och med rotfruktsfyllning. Det är dock ett torrt kött. Det är också rätt bökigt att ta ur och flå hela fågeln. Den mesta maten sitter i bröstet och därför tar jag nu endast ur bröstbitarna. Köttet som sitter på benen är oftast segt, det brukar jag skära loss och sedan ge det till grannens taxar, vilket är mycket uppskattat. Inget skall gå till spillo. Sedan brukar jag koka gryta på köttet. Mums!
Avslutningsvis, vad har du för tips till dem som skulle vilja testa på skogsfågeljakt?
– Camouflage är väldigt viktigt då fåglarna har mycket god syn. På hösten använder jag ansiktsskydd under en ansmygning, för att undvika att ansiktet ska lysa vitt jämfört med omgivningen. Tänk också på att inte veva för mycket med händerna! Det är också viktigt att man inte går för mycket i sidled under en ansmygning, fågeln har mycket lättare att se dig då än om du går rakt på. Vad gäller skottet så ska det smygas av och inte ryckas av. Jag har bommat en massa fåglar på grund av att jag stressat och gjort en dålig avfyrning.
Ta det lugnt, då ökar chanserna för att träffa! Sedan är ju såklart en väl inställd bössa ett måste och en bra kikare tycker jag man ska satsa på om man vill skjuta mycket fågel och på de lite längre avstånden. Det är mycket roligare och lättare om man har lite förstoring och klara linser. En annan mycket bra sak är en avståndsbedömare. I början missbedömer ofta även erfarna jägare avstånden, vilket resulterar i en bom eller en dålig träff. Det är också bra om man känner sitt vapen väl och hur den är inskjuten för att veta hur man kan kompensera på längre håll, avslutar Linnea.
Sedan är ju såklart en väl inställd bössa ett måste och en bra kikare tycker jag man ska satsa på om man vill skjuta mycket fågel och på de lite längre avstånden. Det är mycket roligare och lättare om man har lite förstoring och klara linser. En annan mycket bra sak är en avståndsbedömare. I början missbedömer ofta även erfarna jägare avstånden, vilket resulterar i en bom eller en dålig träff. Det är också bra om man känner sitt vapen väl och hur den är inskjuten för att veta hur man kan kompensera på längre håll, avslutar Linnea.
