”En trevlig och social jaktform med många skratt, där hundarna får användas till det de är till för.” Så beskriver Patric Dalfjärd grävlingsjakten. Vildmarken fick en pratstund med honom för att lära oss mer om denna spännande och utmanande jaktform.
– Samarbetet och jobbet med hundarna är charmen med grävlingsjakt, säger Patric Dalfjärd som brukar hjälpa andra jägare och lantbrukare när de får problem med dessa svartvita mårddjur.
Patric uppskattar att det finns ungefär ett par hundra aktiva grävlingsjägare som jagar mycket. De flesta som har grythundar brukar dock oftast jaga räv.
– Det klassiska är att man har en rävstövare och så kompletterar man med en grythund för att få ut räven, säger Patric som brukar jaga på ett tjugotal olika marker i Mälardalen.
– Vi hjälper andra jägare och lantbrukare att få bort grävling, och till viss del räv, säger han.
Att få jobbet gjort tillsammans med sin hund är något som Patric värdesätter högt. Själv har han en borderterrier, som i grund och botten är en rävsprängare.
– Det är ganska ovanligt med borderterriers som är bra förliggare, alltså hundar man jagar grävling med.
– Normalt sett är det annars exempelvis taxar, till viss del foxterrier och jack russell som är förliggare, säger Patric Dalfjärd.
Han berättar hur samarbetet brukar se ut.
– En förliggare är en alltså en hund som ligger före i gångarna. Så att grävlingarna inte kan komma förbi. De ligger nos mot nos helt enkelt. Hunden tar kanske därefter lite mark så att grävlingen till slut trängts bakåt och till slut ligger i någon återvändsgränd.
Via pejlen kan de följa hundens framfart. När hunden legat stilla i ungefär 10-15 minuter så är chanserna goda att grävlingen ligger fast.
– Då börjar man gräva hål. Fina sådana är en bonus, inflikar Patric.
Och tillägger:
– Då siktar man på hundens svans så att man kommer precis bakom hunden i nedslaget. På så vis skapar man en reträttväg bakåt för hunden för att kunna ta ut den snabbt.
Tittar nyfiket fram
Han berättar att när grävlingen ser att det har blivit ljust och att hunden är borta så tittar den ofta fram och undrar vad det är som händer.
– Då kommer grävlingen ofta lunkandes och då skjuter man den ofta odramatiskt på kort håll, fördelaktligen med en grytrevolver, säger Patric.
Genom årens lopp har Patric och andra grävlingsjägare stött på människor som haft invändningar mot grävlingsjakten och som har tyckt att det ser ganska brutalt ut.
– Vissa tycker att det är någon form av hemfridsbrott och att djuren måste få vara ifred i ett gryt. Men grejen är att det inte är konstigare än att ett rådjur inte får vara ifred under en tät gran när den ligger och har daglega.
– Och om man då lägger in aspekten med att vi gör en viltvårdsinsats genom att vi jagar mycket räv och grävling på ett effektivt sätt. Jag kan inte se någonting som inte gör det etiskt försvarbart – och jag är en etisk jägare. Jag står upp för grytjakten.
Underminerar husgrunder
Patric berättar att grävlingar inte är några större köttätare, men att de ställer till problem på andra sätt.
– De kan underminera husgrunden på sommarstugor, uthus och lador och så vidare.
Slutligen måste jag fråga ifall det krävs väldigt god fysisk hälsa för grävlingsjakt?
– Lite grann, men inte mer än vilken annan jakt som helst.
Gymnastiska färdigheter då? Såg ju en i ditt gäng som verkade vara på väg ner i gångarna!
– Haha, ja, jag har en kompis som är jäkligt bra tränad och som nästan är lika mycket inne i grytet som hundarna. Han är som en grävling! avslutar Patric Dalfjärd.