Robert Salomonsson är inte den enda duktiga björnjägaren i familjen. Strax innan deadline lyckades nämligen sambon Nathalie Jonsson fälla ett praktexemplar ute på pass tillsammans med en kompis. Vildmarken ringde upp henne för att höra om hennes upplevelse.
– Vi åkte ut på morgonen för att jaga björn. Robert gick med hundarna och jag och Nicklas stod på pass. Tillsammans med mig på pass hade jag en kompis, Madelene, som skulle filma mig om björnen gick i mitt pass, säger hon till Magasin Vildmarken.
Nathalie berättar att hundarna började skälla ganska snart efter att Robert hade släppt dem
– Det var vår unga plotthund, Solo, samt vår jämthund, Nocco, som var släppta. Nocco jagar vi både rovdjur och älg med, medan Solo bara är tänkt till rovdjur. Efter upptag så går björnen i pass hos Nicklas som precis skymtar björnen innan den snabbt försvann. Den hade sprungit ifrån hundarna med några hundra meter.
Drevet kom rätt upp mot Nathalies pass och cirka 600 därifrån så blir det ståndskall. Vid det laget är Solo ifrånsprungen och Nocco står och skäller på björnen ensam.
– När Solo ansluter går ståndskallet lös och drevet kommer rätt upp mot mig och Madde, säger Nathalie.
Vid den här tidpunkten stod de mitt i ett vägkors och visste inte vilken väg björnen skulle komma ut på.
– Jag springer fram och tillbaka till vägkorset flera gånger innan jag väl bestämmer mig för att springa ner och stå 60-70 meter ner efter den smala stickvägen. När jag ser att hundarna har 150 meter kvar så ställer jag mig och siktar ner efter vägen.
Spänningen var på topp och Nathalie minns att hela hon började skaka.
– Då känner jag Madde ta mig i jackan och säger ”där, där” och pekar att björnen som var på väg rätt åt oss vinkar och är på väg ut på den större vägen i vägkorsningen. Vi springer allt vi har upp dit och när jag kommer fram har nästan hela björnen passerat vägen. Jag lyfter bössan och hinner skjuta två skott.
20-40 meter efter björnen kom hundarna upp på vägen. Nathalie hörde tydligt hur det ena skottet tog i björnen.
– Den frustade när den fortsatte in i skogen, minns Nathalie.
– När hundarna hunnit ikapp blev det ståndskall 50 meter in från vägen. Då smög vi in och kunde avfånga björnen.
Hur kändes det när björnen hade fallit?
– Det kändes jättekul! Speciellt när jag fick skjuta för vår unghund. Att få gå fram och berömma hundarna efter ett bra arbete är svårslaget.
Adrenalinpåslag utöver det vanliga
Nathalie kan lista många anledningar till varför björnjakten är så speciell.
– Jag tycker det är fantastiskt spännande och kul jakt. De adrenalinpåslag man känner innan, under och efter ett möte med björn måste man uppleva för att kunna förstå. Den stora grejen för mig är jakten med hundarna. Att prägla och träna en valp till en färdig jakthund är en stor drivkraft.
Björnen var Nathalies tionde i ordningen.
– Jag har skjutit åtta björnar i Sverige och två i Kanada, säger Nathalie och säger att hon har sin sambo att tacka för mycket.
– Ja, visst har Robert varit en stor tillgång för mig. Jag har honom att tacka för all kunskap han givit mig och det stöd och förtroende jag fått. Det är nog få jägare som är vassare än han på björnjakt men jag är nog inte allt för långt efter, säger hon och ler.
Firade med bastu och bubbel
Efter den lyckade jakten väntade glada vänner i jaktlaget och dubbelt med bubbel tillsammans med vänner.
– Alla i jaktlaget var fantastiskt glada över att vi fick en björn under dagens jakt och såklart var de glada att jag också fick skjuta. På kvällen kom några kompisar från Lima och vi firade med god mat, bastu och bubbel i badtunnan, säger Nathalie.
Och vill man så kan man snart få ta del Nathalies björnlycka även i rörlig form.
– Hela jakten finns på film och kommer släppas på jaktforlivetplay.se för ni som vill se den, säger hon.
Och avslutar:
– Tack för mig och skitjakt på er alla där ute!