Genom åren är det många som har dragit nytta av Mattias Westerlunds expertis, både genom kurser, utbildningar och kunskap paketerat i onlinekurser. I det här numret berättar Julia Mellqvist hur hon genom en kombination av allt detta lyckades träna upp sin engelska setter från valp till redo jakthund.
Som helt ny inom jakten med stående fågelhund upplevdes hela verksamheten som ett gigantiskt pussel, med tusen olika bitar, i olika storlekar och former. Jag investerade i min första engelska setter 2022, med en vision om att vi två skulle lära oss processen tillsammans. Så snart jag hade tingat en valp och nedräkningen på åtta veckor hade börjat så såg jag med några snabba googlingar till att hitta kunskap om hur jag bäst planerar träningen för att undgå så många minor som möjligt.
Det tog inte många sökningar innan jag trillade över onlinekurserna Webdog med Hundskolan Vision. Där kunde jag hemma förbereda mig själv med relevant kunskap redan innan valpen kom hem. Hela processen delades där upp i separata moment, något som gav mig som nybörjare en väldigt tydlig överblick över vad som kommer krävas och vad jag behöver lägga tid på för att det ska bli en jaktbar hund i slutändan.
Åtta veckor senare var hunden hemma, och jag fick äntligen börja träna praktiskt. Jag började med stoppet, sedan visionsripan och därefter avanceplattan enligt de filmer som jag vid det laget hade kollat på flera gånger om dagen.
När valpen var sex månader gjorde vi vår första kurs på plats på Hundskolan Vision. Kursen för stående fågelhundar bjuder på ännu bättre situationer där vi individuellt får coachning och råd i alla moment. Vi fortsatte träna enligt det givna receptet och valpen var nu lugn i flog och satt på visselsignal. Nu ville jag få lite ordning på söket.
Vid 13 och 14 månaders ålder hängde vi med på två fjällträningar där vi på vårfjället fick skida runt i grupp och öva på reviering, parsläpp, stadgan och den allmänna lydnaden. Här växte vi decimetrar efter varje fågelsituation.
Snabbspola genom timmar med träningar på hemmaplan, ständigt i sällskap av en visionsripa, avanceplatta och en visselpipa.
Jag går på två privata träningar på plats på Hundskolan Vision, där vi i skog/fält och fjäll får omsätta träningen i riktiga situationer. Apporteringen påbörjas i skarpa situationer och jag får råd som ger mig hopp om framtiden.
Nu, en helg i september 2024, fälls den första ripan för min lilla tik. Efter två dagar på fjället, med makalös natur som bakgrund och efter ett tiotal fina situationer (där skyttarna behöver öva sig lite) så faller äntligen den första ripan. Efter en klockren situation med fint sök, stånd, res och skott så sitter hon där precis framför mig. Efter att jag blåst i pipan så sitter hon där och tittar på mig med sina stora bruna ögon. Hon sitter, fåglarna ligger på backen, Mattias har skjutit. Och jag, jag gråter.
Det hela är ett kvitto på ett fullkomligt framgångsrecept. Jag är i dag så tacksam för att saker fick ta tid, att jag var mer mån om att göra rätt i stället för att göra snabbt. För nu är vi igång, och jag slipper lägga tid på att korrigera och laga!
Skitjakt på er!
