I stället för det traditionella påsklammet så dukar vår grillmästare Jimmy Stening den här gången upp med delikata vildsvinsracks. Vildsvinet fällde han och svärsonen Linus hemma på Kumla Gård och hur det gick till kan ni läsa här nedan.
Återväxten på Kumla Gård är säkrad
sortimentet hos Systembolaget nära dig).
Men vad har då vårt ekologiska öl med jakt att göra? undrar ni. Kopplingen kommer sig av att Mälardalens Brewing Co EST 2015 brygger öl och Kumla Gård tar hand om all malt för att återföra till naturen året om i form av foder till samtliga vilda djur på gårdens dryga 2 200 ha. Vi har drygt 600 ha gröda som vi bedriver skyddsjakt på, och dessutom går en del vårvete till vår ölproduktion. Där har ni den röda tråden och då förstår ni kanske varför det läggs en och annan timme för att förvalta viltstammarna på Kumla Gård.
Det är otroligt trevligt att få hjälp med skyddsjakten på Kumla gård, detta genom svärsonen Linus som tog jägarexamen förra året och har varit med på några jakter under hösten, vintern och som nu under våren även fick skjuta sitt första vilt, detta som skyddsjakt på en höstveteåker. Det blir en hel del mil i Amaroken under kvällar och nätter, med värmekikaren i handen, för att skanna av åkrarna. När vi väl har hittat en grupp gäller det att identifiera de olika individerna och särskilja dem (då var det bara lovligt med årsunge på vildsvin). När vi har hittat en grupp gäller det för oss att parkera en bra bit ifrån gruppen och kolla av vinden så man kan smyga upp nära vildsvinen. Ibland kan denna ansmygning vara flera kilometer ifall man vill komma nära inpå och få möjligheten att plocka ut rätt individ/individer. Detta är en otroligt spännande och stundtals krävande jaktform och det är inte alla gånger som gruppen är kvar när man kommer fram. Då är det bara att “gå på’t” igen!
Effektiviserat jakten
Men åter tillbaka till vildsvinsgruppen som bökar ute på höstvetet. Linus och jag parkerar bilen en bit bort och sedan smyger vi oss rätt i vind för att komma nära gruppen, som består av en sugga med fyra kultingar. Suggan, som är en rutinerad gammal sugga och som vi har koll på sedan tidigare år och där vi tidigare plockat årsungar ifrån, är mycket vaksam när hon hör olika ljud. När vi närmar oss gruppen har jag under hela ansmygningen gått och grymtat och det medför att suggan är lugn och trygg med att det är andra vildsvin på samma åker. Den fortsätter beta och tugga i sig höstveteplantorna. Väl framme, cirka 50 m från gruppen, ställer jag upp min tripod och lägger an Blasern. Linus får studera och välja ut en av kultingarna. När han valt ut en är det dags att invänta rätt position, det vill säga när Linus endast ser två ben på kultingen så trycker han av. Jag har sagt till Linus att vi sätter kulan, som i detta fall är en Norma Ecostrike 8×57 JS, strax bakom bogen så får vi en fin lungträff med ett fullt dränage av blod från ådror och vener, vilket innebär att vi kan hänga viltet längre och därmed få ett finare kött.
Darrar som ett asplöv
Efter skottet visar Linus upp sin hand, den darrar som ett asplöv. Han har ett stort leende och är oerhört tacksam över att ha fällt sitt första vilt. Vi går fram till skottplatsen och ser då lungfragment och en ljus rand med blod som går mot åkerkanten in i skogen. Jag tar värmekikaren och ser då det varma blodet som leder in i skogskanten där det ligger en varm kropp. Vildsvinet har gått cirka 40 meter efter skottet. Linus släpar ut djuret till vägen. Vi hämtar bilen och vänder tillbaka för att hämta vildsvinet.
Efter drygt en veckas hängning av vildsvinet, en årsgalt på cirka 30 kg är det dags att flå och stycka. Linus får en lektion och när han får frågan om vad vi ska göra med årsgrisen så svarar han snabbt att han vill grilla. Därefter gör vi en så kallad butiksstyckning med grillskivor, några stekar och vildsvinsfärs av putsen.
I skrivande stund har det dragit in ett snöoväder på cirka 15 cm och lusten att gå ut och grilla i snöstormen infinner sig inte. Det får bli gjutjärnspannan på spisen – och istället för påsklamm så sätter vi alltså fram påskvildsvin!


Recept:
Du behöver (4 pers.):
4 st vildsvinskotletter på ben
Smör
Salt
Peppar
Potatispuré
100 g smör
1,5 dl vispgrädde
1 dl mjölk
Salt
Peppar
Muskot
Ramslök (går även att ha persilja)
Så här gör du:
Skala och dela potatisen i mindre bitar. Koka den i lättsaltat vatten så att den blir mjuk. Pressa den genom en potatispress och ner i en bunke. Smält smöret tillsammans med mjölk och grädde. Rör sedan ner den varma gräddmjölken, lite i taget, i potatisen. Vispa sedan snabbt ihop till en luftig puré, gärna med en elvisp. Akta så att den inte blir klistrig. Späd eventuellt purén med mer mjölk och smör om du tycker den blir för fast. Smaka av med salt och peppar.
Vildsvinsracksen kan du steka i en het panna så att du får en maillardreaktion på ytan och låta köttet gå upp till mellan 52 och 56 graders innertemperatur. Det går naturligtvis även att tillaga den hel i ugnen/grillen och skära ur innan servering. Vill man kan man även gnida in och rubba köttet med sin favoritkrydda.
Servera gärna vildsvinsracksen med potatispurén tillsammans med hastigt smörstekta tomater i vitlök.
Lycka till!