Ad

Vildmarken följer med en eftersöksjägare

[KARLSTAD/VÄRMLAND] Mattias Heed har varit Polisens kontaktman för viltolyckor i snart två år. När en viltolycka rapporterats till Polisen kontaktar de i sin tur Mattias. Han gör då en bedömning på platsen om vad som hänt, vad som är påkört och i vilket skick viltet må vara. Utöver det har han som uppgift att kalla på förstärkning i form av hundekipage, eller göra eftersöket/avslutet på egen hand.

 

 

 

et finns många medlemmar i NVR, Nationella Viltolycksrådet, och länet är uppdelat i olika områden. I områdena finns ett stort antal jägare med duktiga spår- och avfångningshundar. En av dessa jägare är Anders Rogne, som Mattias ofta ringer in när han misstänker att skadat vilt är på benen.

– Jag har hållet på med eftersök i närmare 30 år och inom trafikeftersök och NVR de senaste sju åren. Jag hade till en början en jaktlabrador. Den var väldigt spårnoga, men hade svårt att gå ikapp ett vilt som fortfarande var på benen, berättar Anders.
Labradoren har gått i pension och numera använder sig Anders istället av en Vorsteh. Denna hund är erkänt duktig på att spåra, både med nosen i backen och i vind, men den har även andra fördelar. – Ett väldigt stort plus är att jag också kan släppa honom för att avfånga skadat vilt, säger Anders.

Effektivt samarbeteimg_9540-medium

Att ha en avfångningshund tillsammans med en duktig spårhund har för Mattias varit ett oslagbart recept. Tidigare har Mattias oftast ringt ut två hundförare; en som är vass på att spåra och en som kan avfånga djuret. Han har dock precis fått sin egen hund, Sako, en Hannoveransk viltspårshund som är godkänd för eftersök, och kan kombinera den hunden med hundar som Anders Vorsteh.

– Det är inte så vanligt att man använder två hundar vid trafikeftersök, men jag kan av egen erfarenhet säga att eftersöken har blivit mycket effektivare – om man arbetar med folk man kan lita på och kan föra ett gott samarbete tillsammans med, säger Mattias.
Anders instämmer:

– En nyckel för att få det att fungera är också att det måste vara prestigelöst, något som jakt i allmänhet alltför sällan är. Om ens hund exempelvis inte skulle vara på topp måste man kunna ta in en annan hund utan att brista i sin stolthet.

Riskfyllt arbete

Mattias berättar att den största risken med jobbet är närheten till trafiken. De vidtar många säkerhetsåtgärder, men det är ändå ett riskfyllt uppdrag och inte sällen stöter de på bilister som inte förstår och respekteras deras uppdrag.
– Vi är väldigt noga med att markera att en viltolycka har inträffat och att vi utför ett arbete längs vägen. Trots det är det för många svårt att sänka hastigheten. Dessutom händer det ofta att vi får ett långfinger eller några glåpord längs vägen. Detta eftersom det ibland är begränsad framkomlighet när vi gör eftersök.

Det är dock inte bara trafiken som kan utgöra en fara. Även andra djur kan ställa till problem.
– Under min tid som eftersöksjägare har jag endast haft en olycka med vildsvin, ändå bor vi i kanske Värmlands vildsvinstätaste område, säger Mattias. Och fortsätter:
– Under brunsten och under perioden när getter och älgkorna stöter bort sina kid och kalvar så ökar antalet eftersök markant. Detta eftersom att alltfler förvirrade djur då ger sig ut på vägarna.

Minnesvärt eftersök

Mattias berättar för oss om ett eftersök som han sent kommer att glömma, som gjordes tillsammans med Anders.

– Jag blev utringd eftersom det låg ett rådjur på vägen. När jag väl kom fram så var det mycket riktigt blod överallt men där låg inget rådjur. Man lär sig mycket av Anders och de andra duktiga eftersöksjägarna och när det är så här mycket blod som det var i det här fallet så brukar det betyda att djuret finns i den absoluta närheten. En bit in i skogen fick jag syn på ett par ögon i mörkret – men djuret försvann när jag stötte, säger Mattias och berättar vidare:

– Jag väntade in Anders och hans hund. Vi spårade i en kilometer, över en myr och väldigt kuperad terräng. Jag fick en olustig känsla. Inte kunde det väl ha gått här om det var så pass illa skadat som vi trodde? Vi beslöt oss för att gå tillbaka för att göra ett omtag. Men när vi väl tagit upp GPS:en och vänt oss om så stod det där, rådjuret, knappt 20 meter ifrån oss. Trots två brutna framben och en krossad käke så hade den alltså tagit en tur på en kilometer. Denna gång fick det ett lyckat slut, och i sådana fall är man glad över att man är noga och minst sagt stönig och inte ger sig, säger Mattias.

Inlägg av: Staffan Johansson den 2016-09-11

Se även ...

Magasin Vildmarken #9

September är här och högtidsstunderna avlöser varandra för oss som gillar jakt. Nyligen började fågeljakten, under månaden blir hjortjakten lovlig och älgjakten smyger igång i norr. Även gåsjakten är i full gång och vi har träffat Charlie Sandin, en man som ofta omnämns som en av Sveriges bästa gåslockare och som tillverkar lockpipor som säljs världen över.
Läs tidningen »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Vildmarken-bloggar

Premiär för bloggar på Vildmarken.se! Vi har valt ut ett gäng hängivna jägare, och fler tillkommer, som kontinuerligt kommer att dela med sig av sina jaktäventyr och allt där till på vår hemsida.
Till bloggar »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.