I Tävelsrum på Öland driver Annette Ripheden läderproducerande Ribes. I lokalerna blandas ljuvlig doft av läder med ljudet av symaskiner som surrar. Annette har en lång historia av detta hantverk bakom sig.
Läderhantverk på viltrika marker – Vildmarken besöker Ribes
I Tävelsrum på Öland driver Annette Ripheden läderproducerande Ribes. I lokalerna blandas ljuvlig doft av läder med ljudet av symaskiner som surrar. Annette har en lång historia av detta hantverk bakom sig. [Text & foto: Staffan Johansson & Mattias Lilja]
[masterslider alias=”ribes”]
– Det startade redan 1976 i småländska Gislaved. Ett år senare flyttade vi till Karlevi på södra Öland, säger hon.
Sedan 2008 drivs företaget i Annettes regi hemma på gården i Tävelsrum. Här har man byggt om en ladugård till en fabrik. 2016 tillkom en butiksbyggnad där man utöver det egna sortimentet har en fullsortiments jakt- och fritidsbutik, samt en skyttesimulator. Annette berättar att cirka 20-30 procent är egen produktion och att resten är på uppdrag av kunder. Bland de större kunderna finns Bearskin, Designtorget och Kvänum, för att nämna några. Även samarbetet med Fjällräven är något som hon är stolt över.
– De står för svensk kvalitet och har egen produktutveckling, säger Annette.
Förutom produktionen i fabriken så görs även en del inredningsjobb, som exempelvis läderlindande trappräcken och dörrhandtag.
– Vi klär även möbler, flikar Annette in under rundturen.
Hon syftar då främst på samarbetet med den prisbelönte designern Jangir Maddadi. De tillverkar bland annat sitsarna till hans bänkserie ”Union” som syntes i internationella storfilmen Men In Black 3.
Stor utbud av jakttillbehör
Gällande deras egna sortiment så finns de flesta tillbehören inom jaktområdet. Som exempel kan nämnas vapenremmar, patronbälten, livremmar, ryggsäckar, koppel och halsband. Allt är egen design och utvecklat av dem själva. Som inbitna jägare, med både stövare och borderterrier, har de sett ett behov för produkterna de tillverkar – och har själva kunnat utveckla och förfina de små detaljerna efter hand. Kvalitet, i både stort som smått, är något som genomsyrar deras verksamhet.
– Allt läder är äkta från nöt, vegetabilgarvat och spårbart, förklarar Annette.
Större delen av lädret köps in från Tärnsjö Garveri, och en liten del ifrån Italien, även det spårbart. När jag frågar om den egna produktutvecklingen berättar hon att det finns många idéer, men tiden är knapp att få de till en färdig produkt just nu.
– Den senaste idén var ett snyggt presentkort, säger hon och visar ett kort i läder med pressad text på.
– Vi har lite kvar att göra på det, men det kan nog bli häftigt.
Ny butik öppnad
Butiken är en toppmodern jaktbutik med kläder, accessoarer och vapen. Annette berättar att i och med en växande efterfrågan så kände de att den lilla butiken som funnits på plats inte riktigt räckte till. Snart började planer på en ny butiksbyggnad ta form och förra sommaren stod en stor, rymlig och ljus lokal stod klar, Ribes Fritidsbutik blev ett faktum.
Innanför entrédörren möts man av en disk i Ölandsten, ljusa väggar och väl tilltagen belysning. Det egna lädersortimentet syns tydligt och ger en exklusiv känsla varvat med det mer traditionella jaktsortimenet. I dag finns sortiment från bland annat Fjällräven, Pinewood, Dobson och Gyttorp. Alla prisgrupper möts utan att på något sätt riskera kvaliteten, vilket syns och känns tydligt. I vapenkasunen hittar vi både nytt och begagnat och det finns något för allas behov och plånböcker. Ska man besöka Ribes är det bäst att inte ha några planer inbokade efter, för tar du ytterligare ett steg in butiken finner du skyttesimulatorn. Det är en stor lokal med en gigantisk skärm, där en jaktsekvens rullar. När du väl börjat jaga vildsvin, björn eller går jaktstigen är det oerhört svårt att sluta.
Dags för jakt
Färjestaden på Öland innebär en enastående miljö, inte minst när solen börjar närma sig horisonten. Efter rundvisningen var det dags att ge sig ut på jaktmarkerna. Under Annettes ledning smög vi ut bland åkrar, stenmurar och skog. Det märktes direkt att hon kan sina marker. Vinden var nästan obefintlig, vilken både har sina för- och nackdelar. Man behöver inte tänka på att gå rätt i vinden när man smyger, men ens egna rörelser och ljud är däremot allt mer lättupptäckta av de vilda djuren.
Jag fick tidigare under dagen berättat för mig att det är väldigt gott om rådjur på markerna, och många fina bockar. Detta var något som jag snart fick uppleva. På vägen ut ser vi nämligen ett smaldjur, get och ett par killingar som skuttar intill en skogsdunge. Vi ser även ett par harar, som jag också förstått det finns mycket gott om här på Öland. Jag tänker för mig själv att detta är något som jag kanske måste prata mer med dem om så att jag får komma ner på en stövarjakt till hösten!
Vi smyger längs med en åker. Många hundra meter bort går ännu ett smaldjur. Vi fortsätter in genom en skogsdunge för att komma ut på andra sidan. Där stannar vi till. Jag lägger an min Blaser R8 Success i mitt Spartan Kapita Tripod. Jag plockar fram min vän Kristoffer Clausens rådjurspipa och börjar pipa lite försiktigt.
Nyfiken råbock
Det tar knappt tio minuter förrän en liten spetsbock kikar fram ur skogen. Om brunsten fortfarande är aktiv känns ytterst oklart, men jag har ändå fångat hans intresse så pass att han vill kolla läget. Men då jag har förstått att det finns gott om råbock på markerna, och kvällen fortfarande är ung, så var inte detta bocken för mig. Istället fortsätter jag att locka för att se vad som händer.
Ur samma skogsbryn kommer ännu en bock i spetsbockens fotspår, drygt 200 meter bort. Snabbt plockar jag fram handkikaren och ser att det är en större bock. Den är grå om ansiktet med grova horn, inget värre utlägg men fortfarande en ståtlig bock. Och visst började väl bockfebern att göra sig påmind. Dock hade denna inte lika starkt intresse för lockljudet. Den kollade mest läget och begav sig snart in i skogen igen.
Vi beslutar oss för att fortsätta den rörliga jakten när vi ändå hade solljuset med oss. Vi fortsätter längs med åkern, in i skogen där vi gästade flera mindre skogsbryn och gamla hagar. På vägen stöter vi på ett par getter, och ytterligare två bockar, varan en som var fin, men på fel sida jaktmarkerna. Vi stannar till vid några tillfällen, provar att pipa och jag får vid ett av tillfällena in en get på knappa fem meter. Annette undrar med ett skratt varför jag bara lockar in damerna. Men det kan ha att göra med att jag hade en ljus ton på pipan och att de därför trodde att jag var deras killing.
När vi nått vår slutdestination vänder vi och smyger tillbaka. Mörkret börjar falla över skog och åkermark. Vi passerar stället där vi tidigare skymtade de två bockarna. Vi smyger runt hörnet på en skogskant och skymtar ett rådjur. Det är den grova bocken som vi har sett tidigare som nu gått ut för att avnjuta en kvällsmåltid. Den andra, lilla bocken är också med och längre bort på åkern har fyra andra rådjur också tagit plats. Det är inga bockar vad jag kan se, men mitt största fokus ligger givetvis på herren som jag hade hoppats få se igen.
Jag fäller ihop min Tripod och tar bort ett av benen så att jag har ett bra sittande stöd. Avståndet är cirka 160 meter. Ett par klick på kikarsiktet och jag lägger hårkorset på bogen. Efter att ha försäkrat mig om jag har kulfång och koll på de andra djuren omkring, så går skottet. Norma Ecostrike i kaliber 7 mm Rem Mag håller vad den lovar och bocken faller på plats.
Det är en känsla som bara en jägare kan relatera till, att dessutom få uppleva den tillsammans med vänner gör glädjen dubbel. Det är en äldre returbock som har passerat sina bästa dagar, men fortfarande en rejäl massa. Det hade varit roligt att se denna herre i sina bästa dagar, men nu var det istället en bra bock att fälla.
Mörkret hann falla och vi beger oss till slakteriet för att prata om kvällens upplevelser, skratt och trevligheter. En väldigt trevlig dag var snart till ända.
