Ad

Vanlig kille med extraordinära drömmar

Sören Leegaard Fuhlendorff drömmer om att kunna jaga på heltid i många olika länder. Drömmen är att resa från land till land, på jakt efter jakthistorier och jaktäventyr. Thomas Lindy Nissen besökte honom i den torra och heta australiensiska vildmarken.

– Det är här äventyren börjar, säger Sören Leegaard Fuhlendorff samtidigt som han fixar differentialspärren på framhjulen på den terränggående Toyota Land Cruisern.

– Har du skrivit in positionen på din GPS så att du hittar tillbaka om något skulle gå annorlunda än planerat? frågar han och fortsätter:

– Det skulle nämligen mycket väl kunna bli så!

De senaste 45 minuterna har vi kört på en lång och rak grusväg, men nu måste vi ge oss in bland terrängen. Sören kör först i något som man, utan att överdriva, kan kalla för ett skal med fyrhjulsdrift medan jag sitter bakom ratten på en tung Land Cruiser. Trött efter den långa flygningen och drabbad av jetlag, styr jag efter den 24–årige dansken runt otaliga träd och diverse kreatur. Det är svårt att köra, vi är långt ifrån telefonmottagning och eventuella misstag kan få konsekvenser här, vilket förklarar varför hjärtat bultar långt upp i halsen på mig, en plats där även det finkorniga, röda dammet ständigt fastnar. Trots att terrängkörningen i mörkret långt ifrån påminner om civilisationen och mycket väl kan innebära risker så förstår jag till fullo vad den unga dansken ser i detta äventyr – och jag vet redan att jag aldrig kommer ångra det här besöket.

Mycket arbete, lite sömn

En liten eld brinner i mitten av lägret. Runt omkring sitter tre troféjägare, alla från Australien. Sörens chef, outfittern Hayden Potts, arbetar med att flippa biffar gjorda av dagens nedlagda vattenbuffel i det öppna kökstältet. Fåordigt välkomnar han mig innan han börjar berätta om sina egna bedrifter. Han skräder inte orden – han är mycket duktig, om han själv får säga det. Och han går verkligen in på djupet med vilka stora troféer han har fällt med det ena pricksäkra skottet efter det andra. Det är historier som Sören redan har hört 100 gånger, och som han möjligtvis är lite trött på.

Trots outfitterns självförhärligande monolog där vid elden under den första natten är jag glad över hans gästfrihet. Jag har fått följa Sörens arbete och jakten på ett jaktäventyr. Han arbetade hårt för att denna outfittern skulle få lägga ner en vattenbuffel.

Outfittern är, för att uttrycka det milt, inte den mest organiserade i världen. Planer ändras ständigt och Sören har haft mer än tillräckligt att göra. Det har bara blivit några timmars sömn varje kväll, och strax efter att vi kom fram till lägret tog Sören över befälet i kökstältet, där han nu ”njuter” av disken under primitiva förhållanden.

Från äventyr till äventyr

Sören bestämde sig tidigt att han ville leva ut sin dröm om att resa ut i världen för att jaga. Under en längre tid har han rest i Nya Zeeland, arbetat som guideassistent på Grönland och som någon slags ”handyman” och allt–i–allo på olika läger i Australien. Målet på lång sikt är att kunna leva på jaktrelaterade uppdrag över hela världen och redan när jag träffar honom utlovar jag ett jobb med hästar på ett kanadensiskt jaktläger efter det här äventyret – en resa som för Sören alltså väntar bara några dagar efter att jag lämnat den varma australiensiska bushen för de sågtandade bergstopparna i British Columbias klara och kyliga luft.

Det är ett stort läger vi bor i. Alla – både troféjägare och jaktguider – har varsitt tält som kan stängas så att inte insekter, ormar eller paddor bjuder på obehagliga överraskningar. I alla tält förutom Sörens finns där tältsängar. Han sover på ett liggunderlag och trivs bra med det.

Nästa morgon vaknar jag av ljuden som Sören har dragit igång utanför. När jag sticker ut huvudet utanför tältet möts jag av de varma strålarna från brasan, som med sin orangefärgade glöd är i symbios med den gryende, röda himmelen i öst. Sören är i full gång med att koka kaffe, steka bacon och styra upp dagens uppgifter.

– Hur vill du ha dina ägg? frågar han då han ser mitt ansikte i mörkret.

Jag avslöjar hur jag föredrar mina ägg och ser Sören nicka bekräftande, medan hans smutsiga och inte på något sätt gastronomiskt sanitära fingernaglar river i ett av hans många sandmyggsbett på armen.

Snart dyker även den sömndruckne outfittern upp i mörkret. Han sträcker sig efter sitt kaffe och berättar med sävlig röst till guiden Sören hur dagens arbete kommer bli. I vanlig ordning skiljer det sig från vad han blev upplyst om igår, men Sören är en toppkaraktär som klarar att behärska sitt temperament, även om hans volontära och i någon grad oavlönade arbete påminner mer om rekryttiden i det kungliga livgardet mer än om en dröm att arbeta med jakt.

Några timmar senare sitter vi i fyrhjulingen på väg ut på jakt och Sören har redan packat fordonet med dagens nödvändigheter och har pratat lite med några av de andra jägarna i lägret. Det sista jag ser innan vi tappar lägret ur sikte är hur Sören grabbar tag i ett buffelskinn och lägger på en ny omgång salt.

Hundratals bufflar

Bushen är dammig och torr. Under dagen blir det mycket varmt och ifall man inte har tillräckligt mycket vatten med sig, eller ifall man inte dricker tillräckligt ofta och helst i god tid innan törsten infinner sig så kan det bli direkt farligt. Även vattenbufflarna, som är det primära målet för jägarna på morgonens jakt, är beroende av vatten. Under jakten kör vi därför från det ena området till det andra med vatten. Det är stundtals långa distanser mellan dessa områden och då och då tittar jägarna efter bufflar från bilen. Ifall de upptäcker några så jagar de efter ”spot and stalk”, men även pyrschjakt förekommer, ofta till fots längs exempelvis en flod eller mindre vattendrag.

Under morgonen ser vi oräkneliga bufflar, men då troféjägaren som ska nedlägga buffeln är väldigt fixerad på storlek och form på trofén så är det inte så många tjurar som lockar.

Vi smygjagar vid floder och andra vattendrag lite på avstånd utan att han hittar en tjur som lever upp till kraven. Under en transport mellan två vattenhål i fyrhjulingen så hoppar plötsligt en stor buffel över hjulspåren framför oss i terrängen. Hayden trycker på bromsen, troféjägaren hoppar ut från bilen och fäller tjuren med ett antal välplacerade skott. Det var måhända inte den coolaste jakten, men trofén uppfyller jägarens önskningar, och är även en anledning till mer jobb för Sören. Under resten av eftermiddagen gör han i ordning bytet och rensar skinnet innan det vankas saltning. Det har varit en lång dag för den unga dansken, men på grund av outfitterns bristande organisatoriska förmåga så är Sörens arbetsdag långt från över.

Dansen med taipanormen

– Du måste köra till vårt förra läger och hämta kastrullerna som vi kokar troféerna i. Vi fick inte med dem när vi flyttade senast, säger outfittern lågmält till Sören då han serverar kvällsmat till gästerna.

Det är en körning på ungefär nio timmar, och outfittern ser till att Sören är tillbaka i tid för att servera frukost – dock med förbehållet att han inte får pressa sig så långt att han somnar under vägen. Jag väljer att hänga med Sören och hålla honom vaken.

Höjdpunkten under färden är när vi korsar en bred flod, där Sören i mörkret och med vatten över strålkastarna, skall balansera på ett tre meter brett betongfundament ifall han vill undgå att ramla ner i det strömmande vattnet. Precis på det här stället tog en stor saltvattenkrokodil för ett par veckor sedan två turister som, emot alla föreskrifter, hade valt att campa för nära vattnet. Att korsa den här floden i mörker är för mig en stor upplevelser, men för Sören är det bara ännu en dag på kontoret.

Med en äventyrsskribents rätt att överdriva kan man säga att allt som man kan finna i den australiensiska naturen är kapabelt till att ha ihjäl dig; allt från den nästan 1 000 kilo tunga vattenbuffeln och flodernas saltvattenkrokodiler till spindlar, skorpioner och ormar. Av landets många ormarter är taipanen den giftigaste, enbart baserat på giftstyrkan är arten faktiskt den giftigaste i världen. Ett enda obehandlat bett kommer med 99 procents säkerhet att resultera i en evighetslång övernattning i dubbelsängen hos liemannen.

Tunnorna lämnas av vid flodbrädden bakom lägret och de många nerfallna palmbladen ger livsviktig skugga för Sören under dagens arbete. Han är trött efter dagens arbete, nattens långa körning och endast två timmars sömn innan tillberedningen av jägarnas frukost.

Kombinationen av trötthet och den ”ondskefulla naturen” håller på att bli fatal för honom, då han nästa morgon går ner mot floden för att tända upp under tunnorna.

– Ahhhr, shit man! ropar han plötsligt.

Han är i full färd med att göra ett akrobatiskt språng framåt, men han har ännu inte lämnat marken när jag ser den omkring metern långa taipanormen som han precis har trampat på. Den rör sig sidledes och börjar snart rotera kring sin egen axel. Lyckligtvis är ormen långsam, eller bara inte vidare resolut i sitt angrepp, för Sören klarar precis att ta sig bort från den svarta dräparens räckvidd. Om han inte hade tagit det skuttet hade ormen med säkerhet satt huggtänderna i grabbens smutsiga ben, och det går också någon minut innan han är helt säker på att den inte nådde att hugga.

God förströelse

Nära–döden–upplevelsen med ormen ger uppenbarligen ny energi, för även om Sören i stort sett inte har sovit under de senaste dygnen är han nu redo att ta sig an avkokningen av de redan illaluktande troféerna. Kranier som ligger på kylning i en varm flod håller sig nämligen inte länge i 30–40 graders värme. Han tänder ett stort bål under tunnorna, men det ska till mycket värme för att så många liter vatten ska börja koka och därför finns det tid över för förströelse av det mer roliga slaget.

– Kom så pyrschjagar vi längs floden och ser om det finns några vildsvin eller en fin buffel, säger han och gör tecken som betyder att jag ska hämta pilbågen till vildsvinen medan han hämtar geväret i kaliber 375 H&H till bufflarna.

Den dagen möter vi några buffeldjur, men de är alla ungdjur. Jakten har många spännande moment och flera gånger korsar den unga Freddy Wulff–inspirerade jägaren flodens grönbruna (eventuellt krokodilfyllda) vatten för att komma närmare de unga bufflarna, som han i slutändan väljer att inte lägga ner. Buffeln som Sören vill skjuta, och som är belöningen för flera veckors hårt slit, ska vara en äldre tjur, men samtidigt vill han att den ska läggas ner efter en längre pyrschjakt och från så kort distans som möjligt.

Knappt en vecka senare dyker läget upp. Sören får syn på en äldre tjur i öppen terräng. Han smyger sig in på omkring 70 meter från djuret som får den första kulan i bringan. Buffeln springer i högt tempo runt Sören, stundtals stirrandes på honom, utan att gå till angrepp. Sören repeterar snabbt, följer tjuren med blicken och kramar fingret runt avtryckaren igen. När skottet träffar skuldran störtar tjuren ner i en dramatisk, och sällan skådad framåtrotation.

Vanlig kille med extraordinära drömmar

Mödan värt

Det perfekta skottet, dramatiken, pyrschjaktens kvalitet och tjurens ålder gör att det, enligt Sören nästan, men bara nästan, har varit mödan värt. Arbetsförhållandena i detta olidligt varma jaktläger i vad som känns som utkanten av världen har varit på gränsen till omänskliga. Han har sovit för lite och arbetat med allt från att tömma latriner under stekande sol till att spola ut halvrutten hjärnsubstans från kranium samtidigt som han har småpratat med troféjägare som inte har en aning om jaktens innersta själ vad gäller att jaga för maten et cetera. Därav att det nästan, och bara nästan, har varit mödan värt.

Ändå, när jag ställer frågan om vad framtiden bjuder på, så svarar han utan att tveka:

– Fler äventyr, gärna i Alaska, Grönland, Nya Zeeland, eller kanske någonstans i Afrika.– Fler äventyr, gärna i Alaska, Grönland, Nya Zeeland, eller kanske någonstans i Afrika.

– Att utbilda mig till helikopterpilot står också på listan, och att få mer vetskap om konservatorverksamhet hade varit positivt vad gäller mina uppdrag hos olika outfitters runt om i världen.

Genom att leva drömmen om att resa från land till land och leva på jakt, jagar Sören Leegaard Fuhlendorff en dröm som finns i många av oss. En dröm som utan tvekan kräver stora uppoffringar, goda fysiska och psykiska egenskaper, samt hår på bröstet. Men när allt kommer omkring så kan extraordinära drömmar levas ut av oss alla, och detta oavsett om man är unik, eller som Sören – helt ordinär!

 

Inlägg av: Magnus Skoglund den 2019-05-20

Se även ...

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Magasin Vildmarken #5

I det här numret kan ni läsa om finsnickaren och jägaren Niklas Lundqvist som förra året grundade Little Hunter Sweden – ett företag som tillverkar vackra vapenreplikor som lär dess användare att respektera vapen och som inspirerar familjer att ta med sina barn och barnbarn ut i skog och mark. Vi bjuder även på en mässbilaga för onlinemässan ”Jakt & Fiske”!
Läs tidningen »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.