Falun har årligen cirka 100 viltolyckor i centrala Falun där rådjur är inblandande. Efter nästan tjugo års kämpande bedrivs nu unik tätortsnära jakt i området – något som minskar olycksantalet och lidandet längs vägarna.
Unik tätortsnära jakt minskar lidandet längs vägarna
Falun har årligen cirka 100 viltolyckor i centrala Falun där rådjur är inblandande. Efter nästan tjugo års kämpande bedrivs nu unik tätortsnära jakt i området – något som minskar olycksantalet och lidandet längs vägarna.
– Jag anser att alla rådjur skulle vara värt att dö för en jägares kula, säger Anders Wiklund när Vildmarken ringer upp honom.
Sifforna talar sitt tydliga språk. År 2017 sköt Anders och de andra jägarna från Falu Viltförvaltning 20 rådjur och 80 rådjur dödades i trafiken. Förra året var siffrorna annorlunda. Den totala dödligheten är konstant, men under fjolåret sköt de 40 rådjur och 65 dödades i trafiken, en god utveckling, menar Anders Wiklund.
– Det är så våldsamma dödsscener utefter vägarna.
Den unika jakten kräver mycket av jägarna och väldigt udda hundar till det. Anders Wiklund berättar glatt om dem som varit mest framgångsrika, bland annat en vachtel med extrem separationsångest.
– Han driver gladeligen i 90 meter, sedan kommer han på ”vart fan är husse?”. Sedan kommer han tillbaka igen, berättar Anders Wiklund och skrattar.
Hans brors chihuahuahundar, Molly och Tess, har också skördat framgångar.
– De små såtarna vi har kan jämföras med stadsparker och obebyggda industritomter. Och de här hundarna passar ändamålet perfekt, säger Anders Wiklund och berättar att duon kompletterar varandra väl.
– Den ena är ohyggligt duktig på att söka spår och att jaga efter spåren. Men hon håller tyst och hon driver tyst.
– Dessutom har hon en förvirrad lillasyster. Hon har ingen koll på näsan men hon har ett jäkla skall. Hon springer precis efter storasyrran och de kompletterar varandra väl; en jagar och en skäller.
Anders berättar att det finns fler lite udda hundar som de använder för uppdragen.
– Vi har en även en finnspets som ser dåligt. Hon följer alla djur men hon håller tyst och har en pingla på istället. Hon får hjälp av vachteln som kör stenhårt och vi har skjutit mest av alla med hjälp av den hunden.
Våldsamma dödsscener utefter vägarna
Ratiot har förändrats drastiskt på grund av den unika jakten. Anders Wiklund drar ett bevingat uttryck.
– Jag anser att alla rådjur skulle vara värda att dö för en jägares kula. Det är så våldsamma dödsscener utefter vägarna.
Ända sedan i början av milleniet har han stridit för att kommunen skall tillåta den här sortens jakt och det dröjde länge innan han fick gehör, på vissa områden och platser. Först när han frågade dem ifall de tyckte att det var bättre att rådjuren släpades under en bil i närmare 100 meter än att träffas av en jägares skott började politikerna och tjänstemännen att förstå. Den genomsnittliga kostnaden för en viltolycka är 30- 35 000 kronor och Anders berättar att så fort det finns pengar med i bilden så får man med många på sin sida. Istället är det vissa åldrade jägare som numera är de största motståndarna.
– Det finns det här gamla 50- och 60-talsuttrycket ”nu är det inte bössor i byn”, säger Anders Wiklund.
Och fortsätter:
– De vill agera under radarn. Jag med min sociala kompetetens gör precis tvärtom. Jag går fram till folk och berättar vad vi håller på med och frågar om jag kan få vara med på Naturskyddsföreningens årsmöte och så vidare.
Känna behov av jägarkåren
Tongångarna har ändrats och nu jobbar Anders vidare mot andra mål. I Sverige accepterar 86 procent av befolkningen jägarkåren, men Anders Wiklund berättar att 50-70 procent ska känna behov av jägarkåren och inte bara känna acceptans.
– Det är en helt annan sak, just det här med behovet. Det kommer jägarkåren att tjäna oerhört mycket på, avslutar han.
