Den andra älgjaktsveckan i september åkte Thor Eriksson och Jon Fritzén till storoxarnas rike för att jaga älg. Där, i jämtländska Gunnarvattnet, väntade fem dagar som bjöd på spänning, svett och upplevelser för de båda Åmotforssönerna. Text & foto: Bosse Fritzén
Det är inte bara bostadsorten som förenar grabbarna, båda två har tillhörighet till jaktgymnasiet i Forshaga. Thor har gått där tidigare, han blev färdig för ett par år sedan, medan Jon går där nu och precis har påbörjat sitt tredje och sista år. Thor, 22, har jagat sedan barnsben. Både hans mor och far är jägare och hemma finns det tre taxar. Det blir en del älgjakt och rådjursjakt med egna hundar och hittills har han hunnit skjuta en del vilt. Det var inte helt enkelt att lösa ledighet från nya jobbet som transportsoldat på Skaraborgs regemente i Skövde, men till slut löste det sig och nu är han här.
Jon, som fyller körkort om en månad, går tredje året på jaktgymnasiet i Forshaga. Veckan i Jämtland betyder ledigt från skolan och många roliga upplevelser. Jon har vuxit upp med jämthundar runt benen och i dag har han en egen hane som heter Vitas. Han är dock inte med i Gunnarvattnet utan får vänta tills oktoberjakten hemma i Värmland.
En sak är säker, att jaga älg i Gunnarvattnet är krävande. Tillhör man dessutom det yngre gardet så kan det kännas som extra långa sträckor och höga höjder innan man är framme vid passet. Första dagen var lugn och det hände inte så mycket, i alla fall inte rent jaktmässigt. Men om början var lite avslagen så höjdes pulsen betydligt redan under nästkommande dag.
Tony Gullkvist släppte sin jämthund Zidan – och det tog inte lång stund innan upptaget kom. Såten som jagades bestod av ett skogbeklätt brant berg och uppe på berget var det kalt med myrar som sträckte sig upp emot fjället. Säterhögen stod det på kartan vid myrarna där passarna i den norra linjen satt.
Zidan skällde ömsom stånd och ömsom gångstånd. Tony kunde konstatera att det var ko med kalv, men de gick tätt och Tony kom inte åt att skjuta. I stället försökte Tony få ekipaget att gå mot passlinjen, men inte heller det lyckades. Jakten gick därefter in i Norge och på så sätt klarade älgarna sig denna gång.
Ungt sällskap
Det var inte bara jägarna, Thor och Jon, som var unga i laget. Jämthunden Härkilas Rapp I, ett och ett halvt år gammal, gjorde sin första dag i ett jaktlag. Passarna, som var nio stycken, satt utspridda på ett 3,5 kilometer brett område. Både Jon och Thor hade gått långt, de satt på var sin kant av såten.
Efter någon timme kom det ett upptag. Det var Rapp som hade fått tag på en pinntjur. Först verkade det att stå fast, men efter en stund började älg och hund att gå söderut. Efter en kvart vände jakten 180 grader och började knalla tillbaka till upptagsplatsen. Därifrån gjorde pinntjuren en vid cirkel utanför passlinjen.
Flera hörde jakten på nära håll. Efter stånd och gångstånd i en och en halv timma var älgens och Rapps riktning klar, de gick rakt mot passet sydväst Stortjärn, där Thor satt. Pulsen steg. Thor hade aldrig tidigare skjutit någon älg på gångstånd. Passet var idealiskt, öppet och fint.
Ut på myren kom tjuren, tio meter bakom skällde Rapp. Älg och hund förflyttade sig sakta och till slut var läget perfekt. Med ett skott hade Thor skjutit sin tredje älg.
En bra vecka
Fem jaktdagar går fort. Jon hade haft älg inom 100 meter två gånger. Thor drog det längsta strået då han fick skjuta sin första älg för hund. Det blev långa förflyttningar i fin natur och trevliga kvällar med goda kamrater och sammanfattningsvis var det en mycket bra vecka som jag tror att båda två vill göra om.
