Trippel björnlycka i Fåssjödal

Vildmarken Kim Rangberg Skanslie är tillbaka efter en intensiv och spännande veckas björnjakt i jämtländska Fåssjödal. Här berättar han om en tur som bjöd på spänning och puls, imponerande hundarbete – och inte minst trippel jaktlycka!
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
2022-09-23

Trippel björnlycka i Fåssjödal

Vildmarken Kim Rangberg Skanslie är tillbaka efter en intensiv och spännande veckas björnjakt i jämtländska Fåssjödal. Här berättar han om en tur som bjöd på spänning och puls, imponerande hundarbete – och inte minst trippel jaktlycka!

Vad är det som gör björnjakten så speciell? För mig är det en blandning av de otroligt tidiga morgnarna, det envetna spårletandet och det breda kontaktnätet som krävs för att få ta del av färska spår och synobservationer. Snabba ryck när det väl brinner till och spänningen som uppstår när man hör skallen närma sig, det är onekligen något alldeles extra. Björnen är det mest potenta djur som vi har i skogen, kanske det enda potentiellt farliga djuret vi har. Om man dessutom som jag är intresserad av hundarbetet så ger det ytterligare en dimension. Jag finner det otroligt intressant att se hundar som klarar den mentala anspänningen, något som långt ifrån alla klarar av.

Förr om åren brukade jag jaga björn i Ockelbo. Där var det dock väldigt många som jagade och när Trackers Per Johansson kontaktade mig och frågade om jag var sugen på att jaga björn uppe vid deras stuga i Fåssjödal, utanför Ytterhogdal i södra Jämtland, så var jag inte särskilt svårövertalad. 2019 åkte jag upp till Per och gänget för första gången för att se om jag kunde hjälpa till.

På markerna där uppe hade det tidigare varit fokus på älg och under premiäråret var det ingen som hade jagat björn i området i modern tid. Inget förarbete var gjort och ingen hade en aning om var björnarna höll till. Vi började därför med små medel – och körde mest på känn. Det funkade hyfsat och vi hade faktiskt några björnjobb, även om vi inte lyckades fullt ut första gången.

Året därpå hade Per dragit igång maskineriet lite tidigare. Markerna var nu större och det hade även gjorts lite förarbete. Nu hade vi bättre koll på var björnarna höll hus och var ”synobsarna” hade gjorts. Arbetet bar frukt och innan veckan var över så lyckade vi skjuta en björn. Framgången gav oss alla blodad tand och till årets jakt var gänget väldigt taggade. Nu var området betydligt större – och intresset likaså. Det var fler passkyttar på plats än tidigare och Per och Christian Dubbel, där den sistnämnde ju bor i Fåssjödal, hade gjort ett kanonjobb vad gäller förarbetet.

I år fick jag även med mig lite kompisar som i sin tur tog med sig sina hundar, något som är välbehövligt i dessa sammanhang. För man ska veta att det går åt hundar under en sådan här jakt. Det är varmt och det är jobbigt och alla hundar funkar inte optimalt på björn. Niklas Pettersson kom upp med sin Vilda, en blandras mellan plotthund och finnstövare. Robert Jonsson hade med sig sina smålandsstövare. Christoffer Skålberg kom med sin blandrasstövare, den fantastiska Whisky som jag skulle vilja påstå är en av Sveriges bästa hundar vad gäller större rovdjur. Dessutom hade de lokala jägarna med sig sina fyrbenta följeslagare vilket gjorde att utgångsläget var betydligt bättre än tidigare – och det skulle snart visa sig ge resultat.

Frekventa synobservationer

Vi hade synobsar och uppslag varje dag som följde. Det finns galet mycket björn däruppe, men som de flesta av våra läsare vet så innebär ju inte det per automatik att det är lättjagat. Björn är ett lurigt vilt att jaga. Vi hade jakt varje dag och det var helt fantastiskt. Det var nära men stolpe ut flera gånger innan den där eftermiddagen då allt vände.

Vi hade haft jakt hela morgonen utan att lyckas när vi fick höra om en synobs i närhet. Vi stack hastigt i väg på vinst och förlust, i tryckande värme. Vi släppte på Whisky som reste björnen ganska kort därefter. Lyckligtvis var vi fördelaktigt utposterade i området och det buktade tätt nära och uppåt där jag stod. Vinden låg på och svängde ner och tillbaka mot Kristoffer och Robert som gick med hund och Robert fick avsluta på drev för Whisky. Årets första björn var ett faktum, vilket kändes både spännande och fantastiskt. Och precis som i fjol var det Robert som fällde den första!

Vad gäller mina hundar så har jag tyvärr inte kvar Dixie, som väl var den som var bäst på björn. En annan av mina hundar, Skårpan, är ju först och främst en rävhund. Hon spårar björn i lina, men släpper jag henne på frisök och det kommer en räv, då tar hon räven, vilket inte är konstigt eftersom det ju är det som hon jagar till 90 procent. Jag hade även med min unga norrbottenspets Mini för att eventuellt jaga lite fågel.

Björn nummer två bjöd på en liknande historia: En synobservation och därefter släpper Niklas sin Vilda. Det blev drev och en ganska liten björn som buktade runt tills Andreas stod på rätt ställe. Dock kändes den som en bra björn att fälla eftersom det troligtvis var samma björn som frekvent tidigare hade synts till i byn där den gick runt och rotade i soptunnor. Dessutom var det Andreas och Vildas första björn, vilket gjorde honom glad såklart!

När den tredje och sista björnen fälldes var jag redan ute på vägarna och på väg hemåt igen. Men jag fick återberättat att det blev en lång och krävande jakt. Två gånger blev den påskjuten innan de fick avsluta den på stånd. Det skulle senare visa sig att den inte hade blivit träffad, men det vet man ju inte förrän efteråt så det var skönt att de fick den till slut.

Slitsamt – och otroligt kul

Veckan som gick var som vanligt kul, otroligt intensiv och slitsam, allt på samma gång. Utan Per och Christians fantastiska förarbete och jaktledning/organisation så hade det aldrig kunnat bli så bra som det blev, även om det finns otroligt mycket björn i området. Utan Niklas Pettersson arbete med hundarna hade det inte heller blivit en sådan mäktig upplevelse. Han är en väldigt erfaren hundkarl som jag känner till och han besitter stor kunskap om jakt på stora rovvilt. Dessutom är han väldigt duktig på att läsa av situationerna som uppstår. De förtjänar alla en stor eloge. Det är ett skönt gäng och jag vill så klart även rikta ett stort tack till Tracker som var med och sponsrade den här jakten.

Vi ses igen nästa år!

 

Dela på facebook
Facebook
Dela på email
E-post
Dela på linkedin
LinkedIn
Dela på twitter
Twitter
Jakt

Trippel björnlycka i Fåssjödal

Vildmarken Kim Rangberg Skanslie är tillbaka efter en intensiv och spännande veckas björnjakt i jämtländska Fåssjödal. Här berättar han om en tur som bjöd på

Nyheter

Så blir licensjakten på varg 2023

Länsstyrelserna har fattat beslut om licensjakt på varg 2023. Totalt får 75 vargar skjutas. Nedan kan ni läsa om vad som gäller för de olika

Nyheter

Licensjakt efter 14 vargar i Dalarnas län

Länsstyrelserna har fattat beslut om licensjakt efter varg 2023. Vinterns jakt för Dalarnas läns del omfattar totalt fjorton vargar i vargtäta Almhöjdenreviret och Tinäsetreviret. I

Tack för att du läser Vildmarken!

Låt oss bjuda dig på en GRATIS VM® Spork i rostfritt stål!

TACK FÖR ATT DU LÄSER VILDMARKEN! ​

LÅT OSS BJUDA DIG PÅ EN GRATIS VM® SPORK I ROSTFRITT STÅL!​

Vildmarksverktyget du inte vill vara utan! Starta en kostnadsfri prenumeration av vårt digitala magasin och sporken är din! (värde 99 kr)
*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners. Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.