Ad

”Toscana är mycket mer än chianti och pasta”

Frederik Bülow bär på en ständig längtan efter äventyr och åker årligen ut på en handfull jaktresor i världen. Den här gången kan ni läsa om när han åkte till natursköna Toscana för att, bland mycket annat, uppleva deras imponerande dovhjortar.

Frederik Bülow

Genom mitt arbete så har jag varit i kontakt med fler än 1 000 outfitters över hela världen. Och som den passionerade jägare jag är så vill jag gärna besöka dem alla och uppleva deras jaktmarker, traditioner och kultur. Eftersom jag är väl medveten om att detta inte är görbart så bokar jag 3-4 jaktresor om året för att om möjligt dämpa min ständiga längtan efter äventyr, något som närmast är att betrakta som en yrkesskada när man jobbar inom jaktresebranschen. Outfittern som jag precis har besökt har 3 000 hektar jaktmark i den vackra och kuperade landsbygden i Toscana. Här bor några av de största frigående dovhjortarna som jag har sett – och dessutom massor av vildsvin. Tillsammans med två goda vänner hade jag bokat tre dagars jakt i mitten av oktober, något som är den ideala tiden för att jaga dovhjorten under brunsten i Italien.
 

Äntligen på jaktmarkerna

Den första morgonen anlände vi tidigt till jaktmarkerna, och inom en minut hörde vi brölanden från tre olika dovhjortar. Det var ingen tvekan om att vi var på rätt plats vid rätt tidpunkt. Min guide var en lokal jägare som hette Enio, och han hade under några veckors tid studerat dovhjortarna. Han hade fantastiska insikter om när och var hjorten rörde på sig och jag var väldigt imponerad av hans kunskaper om området och viltets beteende. Vår plan var enkel, vi var på jakt efter en dovhjort och vi hade tre heldagars jakt på oss att hitta den. Men även om planen var enkel och dovhjortarna var många så fick vi slita hårt, väldigt hårt.
 
De första jakttimmarna gick vi lottlösa eftersom vi hade en tät dimma som rullade över kullarna. Och kullar är en underdrift i det här fallet. När du är van vid att jaga i Danmark och Sverige så känns dessa ”kullar” som branta berg i jämförelse. När dimman lättade började brölen igen och det kändes som om det bara handlade om minuter innan vi skulle få uppleva vårt första möte. Vi följde deras ljud, men oavsett hur tyst vi rörde oss genom skogsbädden så verkade det som att de konstant rörde sig ifrån oss. Mer än en gång var vi närmare än 50 meter från en brölande bock utan att få syn på den, detta på grund av den täta skogen. Efter några timmar utan lycka ändrade vi taktik. Enio visste att de mitt på dagen skulle röra sig uppför kullarna och han kände till ett bra spår där vi med all säkerhet skulle komma nära dem.
 

Första mötet med en stor italiensk dovhjort

 
När vi vandrade till spåret där vi senare skulle sitta så såg jag plötsligt rörelse till höger 50 meter bort. I ren instinkt tog jag fram min kikare och såg en GIGANTISK dovhjort som så sakteliga rörde sig uppåt i en liten dal, helt obrydd. Jag tog fram mitt gevär, zoomade ut så mycket som möjligt och hade tummen på avtryckaren, men Enio bara skakade på huvudet och sade att detta bara var en ung och dum bock, och inte den som vi letade efter. Under mina 16 år som jägare så har jag bara sett ett par stycken dovhjortar i den här storleken, och de flesta av dem var inte utanför hägn. Om en ”ung och dum” dovhjort såg ut så här, med 20 centimeters-skovlar, så såg jag väldigt mycket fram emot att få se monster-dovhjortarna som de pratade om!
Med massvis av adrenalin pumpades genom min kropp så vandrade vi längre uppför ”kullen” och satte oss ner på en plats där vi hade bra utsikt i två riktningar. Efter två timmars väntande kom tre bockar väldigt nära oss, men utan att vi fick ett bra läge eller möjlighet att sätta in en smygjakt. Vinden var emot oss och snurrade runt konstant. Jag tömde nästan en hel flaska vindvisare med vit pulversubstans i. Vi gick ner och tog en tre timmar lång tupplur på en solig plats i skogen innan vi började jaga igen, den här gången på ett annat område där 80 % av de stora bockarna skjuts varje år. Jag var inte alls exalterad, inte alls!
 
Vid fyratiden den första dagen var vi redo att bege oss mot det nya området. Den här gången guidades jag av Joe, ägaren av jaktmarkerna, och han hade väldigt bra koll på vart vi skulle inför kvällens jakt. På grund av vinden så hade vi en biltur på cirka en halvtimme framför oss innan vi kunde smyga in på området med vinden i ansiktet. Strax efter att jag hade hoppat ut ur bilen så hörde jag åter brölande alldeles i närheten. Men Joe sade att han kände till hjorten och att den inte var skjutbar.
 
Efter en 20 minuter lång promenad genom skogen i väldigt lågt tempo såg jag den grymtande hjorten, den var stor men det var uppenbart att den inte var mogen och redo att fällas. Plötsligt hörde vi en annan hjort, och sedan en till. Och en till. Vi var omringade av dovhjortar och nu gav Joe mig skjutkäppen och sade att vi skulle avvakta för att se ifall ett av monstren skulle dyka upp. Trots att vi hade hört brölande i alla riktningar så såg vi inte några hjortar den kommande halvtimmen, men plötsligt pekade Joe åt ett håll.
 
Jag ser att det rör sig lite 180 meter bort, och till min stora glädje ser jag att det är en hjort, jag skulle till och med kalla den för monsterhjort. Bredden på hornen är som en kronhjorts och skovlarna är stora som tennisrack. Joe reagerar direkt och säger att den bör skjutas, även om det inte är ett monster. Han säger att den har en djup klyfta i vänstra klöven, något som inte är speciellt bra enligt CIC:s poängräkning. Jag kan inte se den – och bryr mig ärligt talat inte heller eftersom jag tycker att det är en väldigt vacker hjort, oavsett poängen. Jag får på geväret på skjutkäppen och hittar dovhjorten i hårkorset. Jag väntar på att Joe ska ge mig avståndet och hans godkännande att skjuta. Slutligen ger Joe mig en signal och viskar att den endast är 50 meter bort. Jag blir väldigt konfunderad eftersom jag har förstoringen på x10 och hjorten definitivt är mer än 150 meter bort – dessutom är vinkeln dålig. Jag tittar på honom igen och ser att han spanar på en dovhjort som är betydligt närmare än den som jag först spanade in. Vi finner och anpassar oss snabbt. Han hittar den som jag haft ögonen på och berättar att det här är ett av monstren – och till och med större än den han tittade på tidigare. Det enda som skaver är att den har en lite märklig form, enligt Joe. Jag bryr mig inte alls om det utan väntar bara på det rätta tillfället att ta ett skott. I samma ögonblick rör sig vår dovhjort i samma riktning för att konfrontera dovhjorten med såret i klöven. Den sistnämnda lämnar platsen vilket gör att jag nu har ”min” dovhjort bara 80 meter bort. Jag har honom i siktet, men han rör sig konstant vilket inte ger mig någon chans att skjuta. När han är 110 meter bort så stannar han. Han står lite snett och huvudet pekar åt vänster. Jag placerar hårkorset precis framför vänstra bakbenet och trycker av. Det distinkta ljudet från en snabbt flygande kula som träffar sitt mål överträffar allt annat. Dovhjorten faller och det enda jag ser genom kikaren är hornen som rör på sig några gånger innan allting blir tyst.
 
Vi fick den!
Det här var inte den enda stora dovhjorten som vi fick under den här resan. Nästa morgon fick även mina vänner två medaljhjortar och därefter kunde vi bara njuta av det italienska köket.

Inlägg av: Staffan Johansson den 2020-06-12

Se även ...

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

Magasin Vildmarken #7

I det här numret är det Matilda Leijon som pryder omslaget. Den här gången skriver hon om sin kärlek till Norrland, om dess magiska gäddfiske och hur hon brukar förbereda sig innan hon åker norrut på sina fisketurer.
Läs tidningen »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.