Ad

Svindlande gemsjakt i alperna

En strapatsrik upplevelse med fantastisk natur, stundtals svindlande höjder och en sällsynt träningsvärk – så beskriver Vildmarkens Kim Rangberg Skanslie jakten på gems i de franska Alperna tillsammans med Leica. [Text: Magnus Skoglund & foto: Kim Rangberg Skanslie]

– Om man är på jakt efter en äkta upplevelse och vill ha en fysiskt krävande jaktupplevelse så är det här någonting man verkligen borde testa, om man inte är höjdrädd förstås, säger Kim Rangberg Skanslie när han återvänder till redaktionen på lite skakiga ben. 

När Leica bjuder in Magasin Vildmarken, som exklusiv svensk jakttidning, för att få testa deras produkter på en spännande jaktform i de mest krävande av miljöer så tackar vi inte nej. Kim Rangberg Skanslie blev den lycklige redaktionsmedarbetaren som tillsammans med sju andra jägare från Danmark och Sverige fick chansen att ge sig iväg på jakt på chamois, eller gems som de kallas för i Skandinavien. Förutsättningarna var kanske inte ultimata eftersom han nyligen opererade knäet. Men eftersom hans sjukgymnast inte har sagt något om att det var förbjudet att jaga gems i de franska alperna så tvekade han aldrig att hoppa på detta äventyr! 

– Förra året var jag i Kanada och jagade älg och björn. Där och då blev jag även väldigt sugen på att jaga bergsget, alltså ungefär samma typ av jakt, fast i Nordamerika, säger han.

Jägarna landade så småningom på flygplatsen i Genève och en timme i hyrbil senare var de framme vid sitt mål, alpbyn Bauges i östra Frankrike. Bergsmassivet och dess 14 bergstoppar bjuder på spektakulära scenerier med djupa dalar och väldigt branta berg. Och det är här som gemsen håller till. Kim berättar att de lever och bor i bergen, så högt upp och så brant som möjligt. 

– De går ner i dalarna vid finare väder för att beta och så, men när det blir kallare så vill de undvika den djupa snön, därför söker de sig helst dit där det är så brant att snön inte ligger kvar, förklarar han.

Välmående bestånd

Alla deltagarna blev tilldelade varsin guide, något som är viktigt inte minst säkerhetsmässigt. 

– Man måste veta vart man ska, att klättra själv är ogjort. Det är alldeles för svåra områden och man kommer inte att hitta dem, säger Kim Rangberg Skanslie.  

Guiderna kom från The National Hunting and wild fauna Reserve of Les Bauges – ett slags förbund som sköter om och förvaltar djuren i området. Gemsen har tidigare närmast varit utdöda i området, men numera är beståndet välmående och ungefär 250 exemplar får skjutas varje år. 

gemsjakt

Bemästrade tekniken

Kim berättar att hans guide på typiskt franskt manér bar basker. Han var mellan 65 – 70 år men det visade sig snabbt att hans relativt höga ålder inte påverkade hur han tog sig fram i de branta och krävande omgivningarna. 

– Han klättrade rakt upp och det fanns inte en sportmössa att jag skulle kunna hänga med honom.

– Det kräver en viss teknik att ta sig upp där det är brant och stenigt, det är inget man lär sig direkt, men han bemästrade det till fullo, säger en tydligt imponerad Kim Rangberg Skanslie. 

Och fortsätter:

– Han gick i min takt men jag märkte snabbt att ifall han hade velat så hade han kunnat ge sig iväg så snabbt att jag inte hade sett röken av honom!     

Visste inte vad som väntade

Kim berättar att han på förhand inte riktigt visste vad som väntade och att han därför inte hade förberett sig optimalt. Men det tog inte lång tid på plats förrän han visste bättre! 

– Inför nästa gång så hade jag sett till att köpa mig en ryggsäck i lämplig storlek där man även kan fästa geväret bekvämt, och ett par riktiga alpkängor med lite hårdare sulor. Sedan hade jag åkt ut till ett brant grustag, som exempelvis Sörmon här i Karlstad, och promenerat upp och ner där. Då hade jag definitivt känt mig bättre förberedd, säger han och fortsätter:

– Du bör dessutom ha skjutit på långa avstånd och ha tränat mycket på skott från 200 – 300 meter och kanske testat på att skjuta i 30 – 35 graders vinkel; uppåt och/eller neråt.

Varför bör man träna på det?

– Det är viktigt att veta hur ditt vapen beter sig i de situationerna. Hur går kulan? Sådana frågor. Det är viktigt att ha testat på det eftersom det inte är så vanligt att man skjuter så, säger Kim.

– Under en vanlig svensk älgjakt så är det exempelvis ingen som skjuter 35 grader uppåt, inflikar han.

gemsjakt

Optiken viktigt hjälpmedel 

Att jakten arrangerades av Leica var passande eftersom just optiken är ett väldigt viktigt eller rättare sagt absolut nödvändigt, hjälpmedel under den här typen av jakt. Företagets historia inleddes för snart 200 år sedan och de räknas nu som världsledande vad gäller innovativ mätteknik. Kim berättar att han under jakten använde deras kikarsikte och även Leica Geovid – en kikare med avståndsbedömning som dessutom berättar hur man ska ställa in kikarsiktet för att underlätta.

– Säg att det exempelvis är 260 meter upp till målet. Då har man programmerat kikaren och då talar den om att det, till exempel, är fyra klick upp på det ballistiska tornet. Optiken är helt enkelt ett väldigt bra hjälpmedel under sådan här jakt, säger Kim som fick vara med om två varierande jaktdagar i Alperna.

Den första dagen började med inskjutning på en skjutbana som var insprängd i en dal och därefter var dags att påbörja jakten på allvar. Kim berättar att det till en början regnade så mycket att det kändes som att någon hällde en hink över dem, men det stora problemet var inte vädret utan dimman. 

– Vi hade 50–60 meters sikt vilket gjorde uppdraget nästintill omöjligt, berättar Kim Rangberg Skanslie.

Det snöblandade regnet gjorde att de höll sig lite längre ner, även om ”längre ner” i det här sammanhanget inte betyder att det inte krävs strapatsfylld klättring. 

– Vi klättrade i uppskattningsvis 50–60 graders lutning på serpentinliknande stigar där vi fick stödja oss med handen i backen för att kunna ta oss fram, säger Kim Rangberg Skanslie som under jakten även hade tillåtelse att skjuta mufflon. 

– Jag har aldrig skjutit det förut, men eftersom man kan skjuta det i Sverige så kändes det mindre intressant. Jag var där för gemsen, säger Kim som under den första dagen inte såg en enda sådan och medger att han misströstade ett tag där i dimman.

– Ett tag tänkte jag ”varför klättrar jag runt här med ett trasigt knä?”.

gemsjakt

Bättre förutsättningar

Men det vänta de bättre tider för Kim och de andra deltagarna. Nästa dag var nämligen vädret bättre och förutsättningarna helt förändrade. Och Kim berättar att även kroppen kändes annorlunda jämfört med dagen innan.

– Förutom att ha ont i knäet så hade jag en väldig träningsvärk i ryggen och kände även av det i rumppartiet, säger Kim och skrattar.

Dimman lättade och gänget kunde därför åka längre upp än under gårdagen. En Renault Kangoo och en Hilux, båda utan vinterdäck, var transportmedlen som gällde. Kim berättar att det blev mer och mer dramatiskt i takt med att vägarna blev allt smalare och mer och mer snötäckta. Han uppskattar det till att det var ungefär en halvmeters marginal till kanten, och där nedanför var det närmast 90 graders vinkel och 100 meter ner. När bilen dessutom började glida bakåt på det hala underlaget så var det tillräckligt spännande för Kim och hans sällskap där i baksätet. 

– När vi började glida neråt så hoppade vi ur bilen, berättar Kim.

Även guiderna förstod att de hade kommit så långt som det var möjligt och stannade bilarna. Därefter fick de ta sig fram till fots. 

– Då kom solen fram och det blev då allt tydligare vilket fantastiskt landskap vi fick uppleva, säger Kim.

De hade snö upp till halva vaden när de tog sig upp till trädgränsen – och härifrån fick de med egna ögon vara med om ännu mer dramatik. 

– Det gick smålaviner bakom oss. Jag har åkt skidor i hela mitt liv och är ganska bekant med just laviner, men det här var annorlunda. 

Vad sade guiden om det?

– Han sade att ”där borta ska vi inte gå” men att här är det ”safe”. Han berättade även att han hade jobbat som lavinsprängare och hade därefter full koll på läget, så länge inte solen låg på för länge vill säga…  

Så du kände dig trygg med situationen?

– Jag kände mig trygg men det var ändå annorlunda att med blotta ögat se en rejäl lavin en bit bort och jag kunde inte låta bli att tänka att ”det är rätt brant här också”.

Snart fortsatte de uppåt. Proceduren var som sådan att de klättrade en bit innan de kikarspanade – och så höll de på några gånger. Snart såg de en grupp med djur, men de befann sig långt borta och guiden hävdade till en början att vägen var för brant för att kunna ta sig dit. 

– Jag undrade först om det var kört, men vi klättrade vidare över en ås och där såg vi fler djur, berättar Kim.

Han lade sig tillrätta och inväntade klartecken från guiden. Snart var tillfället rätt. Kim sköt, och träffade, men såg därefter inte riktigt vart gemsen tog vägen.

– Den försvann bakåt, över en kant. Då var det bara för oss att ta oss dit.

Men det var lättare sagt än gjort. Kim berättar att han fick följa med halva vägen, därefter tyckte guiden att det var för farligt. Han förklarade att han skulle titta till djuret själv och när Kim frågade om han ville ta med hans gevär så skakade guiden på huvudet. 

När guiden väl kom fram så kunde han konstatera att gemsen fortfarande levde. Skottet hade tagit lite för långt bak och gemsen tog plötsligt ett skutt upp från sårlegan och försvann bort.   

När guiden kom tillbaka och berättade för Kim vad som hade hänt så blev Kim en smula irriterad. 

– Som svensk jägare mår man inte så bra när man vet att det finns ett vilt som fortfarande lever. 

– Hade han tagit med sig geväret så hade han kunnat avsluta det hela. 

gemsjakt

Men en kort stund senare fick Kim chansen att göra just det på egen hand. De tog sig runt kammen och under tiden som de höll på att klättra ner så fick han syn på gemsen igen. 

– Den reste på sig och då kunde jag avsluta. Den var ungefär 60 meter bort på en hylla sedan kom den rullande ner. Det var otroligt skönt.

Stunden som följde därpå minns Kim med glädje.

– Det var ingen stress och vi kunde ta hand om djuret i lugn och ro och vi hade gott om tid att ta oss ner. Vi satt där och drack en kopp te, tittade på omgivningen och jag kunde konstatera att jag precis hade varit med om någonting speciellt, säger Kim som rekommenderar ett besök.

– Det gör jag absolut. Om man vill ha en naturupplevelse och är ute efter något fysiskt krävande, då är det här typen av jakt absolut något som man bör uppleva någon gång i livet, säger Kim.

– Guiderna var otroligt proffsiga och alpbyn kändes väldigt ”oturistig”. Upplevelsen kändes helt enkelt äkta, säger Kim Rangberg Skanslie. 

 Och tillägger:

– Är man däremot höjdrädd, eller har ett dåligt knä, så ska man kanske välja någonting annat! säger han och skrattar.  

Stort tack till Leica för att vi fick vara med om en jaktupplevelse utöver det vanliga! 

 

Inlägg av: Magnus Skoglund den 2020-01-13

Se även ...

Magasin Vildmarken #4

I det här numret kan ni läsa om när vi fick följa med ut på en minst sagt omväxlande jakt i Stockholms skärgård. Under dagen tog vi oss nämligen fram på en specialbyggd Alukin-båt samtidigt som vi fick uppleva både rådjurs- och säljakt.
Läs tidningen »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.