Att bli mer medveten om hur juvertumörer kan upptäckas tidigt, samt vilka tikar som är i farozonen, kan rädda många hundliv. Antalet drabbade hundar som är försäkrade i Agria ligger på omkring 2 500 per år − och vissa hundraser drabbas oftare än andra. Att med jämna mellanrum känna igenom tikens juver är en enkel åtgärd som kan hjälpa många hundar.

De vanligaste symtomen är desamma som hos kvinnor – det uppstår en eller flera knölar i juvervävnaden. Hela 70 procent av tikarna har fler än en knöl när sjukdomen väl upptäcks. Känn igenom hunden regelbundet för att upptäcka dessa i tid och kontakta veterinär vid minsta förändring.

Hur gör man då för att undersöka hunden? Agria skriver:

”Undersök hunden genom att lägga den på sidan och känna igenom båda juverraderna med händerna, från frambenen till ljumskarna. Arbeta långsamt och känn samt titta efter svullnader, knölar eller ojämnheter. I ett tidigt stadium kan tumörer kännas som riskorn eller grus.”

Juvertumörer drabbar oftare okastrerade tikar eller tikar som kastrerats senare i livet. Risken att drabbas av juvertumör ökar med tikens ålder och är vanligast hos medelålders och äldre hundar, men ökningen ses redan från fem–sex års ålder. Att kastrera tiken innan ett års ålder kan ha en skyddande effekt.

Vanliga hundraser som ofta drabbas

Vissa vanliga hundraser i Agrias skadestatistik har en signifikant ökad risk att drabbas av juvertumörer. Som exempel nämner Agria engelsk springerspaniel, tax, yorkshireterrier, dvärgschnauzer, dvärg- och toypudel, cocker spaniel och boxer.

Behandling av hund med juvertumör

Vid juvertumör behandlas hunden oftast genom operation, vilket i de flesta fall är botande. Omfattningen av operationen kan variera från att endast ta bort tumören till att avlägsna en hel juverrad. Röntgen av lungorna görs för att utesluta eventuell spridning dit, beroende på veterinärens misstankar – tumörens storlek, typ av planerad operation samt hundens ålder kan vara avgörande faktorer.

Tumören skickas för analys för att få en exakt diagnos, och analysen visar om den är godartad eller elakartad. Vid operationen tas vanligtvis även närliggande lymfknuta bort för att undersöka om tumörceller har spridits. Att samtidigt kastrera tiken kan i vissa fall ha en positiv effekt på överlevnaden.

Ungefär hälften av tumörerna i juvret är godartade och har en god prognos. De elakartade tumörerna kan däremot sprida sig, bland annat till lungorna, och då är prognosen betydligt sämre. Ett cellprov kan ge viss vägledning om det råder osäkerhet kring om det verkligen rör sig om en juvertumör, men för exakt diagnos och prognos krävs ett vävnadsprov som tas i samband med operation.

Källa: Agria