Riksgränsen mellan Norge och Sverige stoppar inte vilt från att vandra, däremot begränsar den förvaltningen av det gemensamma natur- och kulturarvet. Nu finns ny kunskap och data som kan skapa grund för en gränsöverskridande och inkluderande förvaltning av ländernas gemensamma viltstammar.
I ett pressmeddelande skriver Länsstyrelsen Värmland om projektet som går under namnet Grensevilt. De tar bland annat upp att trots att naturresurserna är gränsöverskridande så förvaltas och nyttjas de på olika sätt på olika sidor om de administrativa landsgränserna. Lagstiftningen skiljer sig – och målen vad gäller förvaltning av skog, älg och stor rovdjur ser inte likadana ut. Dessutom säsongsvandrar merparten av älgstammen över gränsen, på ett sätt som gör det ännu svårare att överblicka vilka konsekvenser olika strategier inom älgförvaltningen får. Länsstyrelserna i Värmland och Dalarnas län, Högskolan i Innlandet, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Våler, Åsnes och Trysils kommuner har arbetat tillsammans för att öka samsynen och kunskapen kring dessa utmaningar inom projektet Grensevilt.
– Det här kräver dialog mellan alla berörda parter, från lokal till nationell nivå. Vi behöver förvalta klövviltstammar i balans med betesresurser i skogen, och för att göra det måste vi ha tillgång till samma information, säger Maria Falkevik, processledare, Länsstyrelsen Värmland.
Samarbetet ska på lång sikt skapa en mer gränsöverskridande och inkluderande förvaltning av både klövvilt, rovdjur och skog. Det har tagits fram en gemensam vägledning till markägare, jägare och andra centrala aktörer i viltförvaltningen i Norra Värmland, Dalarna och motsvarande områden på den norska sidan av gränsen. I pressmeddelandet står att ett förslag från projektet är att skapa en bestående samverkansplattform som möjliggör dialog mellan markägare, lokalbefolkning, intresseorganisationer, forskare och förvaltare. Detta för att få till en gränsöverskridande viltförvaltning.
Värdefull information
Forskning har redan bedrivits som ska ge värdefull information för markägare och jägare om exempelvis älgvandring, vargförekomst, betesskador på skog och val av jaktstrategier hänger ihop.
– Det finns mycket som markägare och jägare kan göra för att få en bättre balans mellan älg, varg och betesskador på skog, men såväl inventeringsmetoder som förvaltningsstrategier behöver samordnas över större områden, säger Maria Falkevik, Länsstyrelsen Värmland.
