Förra hösten tillträdde Peter Kullgren (KD) posten som landsbygdsminister. Vildmarken träffade honom i ett samtal om året som gått, viljan att uträtta saker snabbt, jaktintresset, och känslan i kroppen under första mötet på regeringskansliet.
– Jag har aldrig varit i en torktumlare, men det snurrar och är varmt och så kändes det även för mig, säger Peter Kullgren.
När Peter Kullgren tar emot oss hemma på uppfarten i villakvarteret i Karlstad gör han det i full jaktmundering. Snart kommer även sonen Walle ut. Han säger att han blev nyfiken på bilen och undrar ifall han får följa med. På vägen ut mot dagens plats för intervju och fotografering, ett lokalt skjutfält, berättar sonen att han är väldigt intresserad av jakt och mer än gärna följer med pappa ut i skog och mark – och för Peter tog intresset fart på samma sätt.
– Det var min pappa som hade med mig en del på jakt, säger Peter som snabbt fastnade för detta fritidsintresse.
– Jag minns när vi såg något ute i skogen, hittade någon benbit eller så och hörde när de vuxna berättade om jaktminnen. Redan där förstod jag att även jag ville jaga när jag blev stor.
Peter berättar att jakten numera, i vuxen ålder, främst handlar om rekreation och att få vara ute i naturen i gott sällskap.
– Det är klart att du har allt med spänningen, men framför allt gemenskapen och att få vara ute lockar. Det är avkopplande, i alla fall allt som oftast, säger han och skrattar.
– En annan bra grej är att man ibland får den stora äran att få med sig riktigt bra mat hem som man kan servera till sin familj. Jag ser egentligen jakten som väldigt existentiell. Jag är ingen troféjägare eller så och har förmodligen släppt fler bockar än vad jag har skjutit.
När Peter från frågan om vilken sorts jakt han föredrar kommer svaret snabbt.
– I början jagade jag främst fågel och det gör jag gärna än i dag. Enkel duvjakt, kråkor eller gäss. Det är väldigt roligt, säger han.
Och tillägger:
– Jag minns första gången jag jagade gäss från ett liggömsle, det var en oerhört häftig upplevelse.
För ungefär ett år sedan fick Peter frågan om han ville bli landsbygdsminister och chef för landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Han minns tydligt när han fick frågan.
– Jag var väldigt mitt uppe i hela regeringsförberedelserna. Innan jag blev statsråd så var jag ju partisekreterare och jobbade då väldigt nära min partiledare, Ebba Busch.
Tillsammans gjorde de mycket av förberedelserna, dock pratade de inte om några konkreta namn på specifika poster.
– Jag hade mentalt förberett mig på att det kanske skulle ske och att jag kanske var med i tankarna, men det blir ändå ganska stort och speciellt när man väl får frågan. Det är ju inte så många i Sverige som får möjlighet att vara statsråd, säger Peter Kullgren.
Hur kändes det?
– Det var en väldigt speciell känsla, men den gick ganska snabbt över i att det ”bara var att fortsätta jobba”. Jag hjälpte många av de andra statsråden att hitta bra statssekreterare och pratade med dem och så, minns Peter.
Den första dagen minns Peter som väldigt speciell – och som väldigt hektisk.
– Statsministern läste upp regeringsförklaringen, sedan avslutade han med att läsa upp alla statsråd och vilka som skulle bli departementschefer och det var också en väldigt speciell grej, minns Peter som satt tillsammans med all sin personal.
– Jag tror att vårt departement är nyast och därför lästes upp sist. Och då sade han ”statsråd och chef för landsbygds- och infrastrukturdepartementet, Peter Kullgren”. Det var väldigt speciellt att sitta med all personal då som säkert på förhand också hade sina misstankar om vad som skulle ske.
Därefter gick allt i en rasande fart.
– Ganska snart därefter ska man ju på konselj till kungen och det är först efter det som det är klart. Då är det en skifteskonselj så det är först efter det som det är formellt och nya regeringen tillträder.
Efter det väntade en kortege direkt tillbaka till en presskonferens där hela regeringen var med.
– Sedan vidare till regeringskansliet, med allt vad det innebär. ”Här är ditt kontor, här är din statsrådsassistent. Nu har vi beredning på de här ärendena”, och så vidare.
Hur är det att komma in i ett sammanhang där man av många förväntas ha totalkoll?
– Har man varit ledare ett tag så vet man att chefskap inte handlar om att man ska kunna allting, utan det handlar om att ha rätt människor och rätt driv framåt för att få igenom saker. Men det var ju en våg som kom över en när man förstod detaljnivån på det här. Jag minns att jag tänkte att ”det här ska jag alltså tycka till om”.
– Det var speciellt och området är ju oerhört brett. Det är all jordbrukspolitiken, fiskeripolitiken, livsmedelsproduktionen, skogspolitiken, djurskydd, rennäring och jakt.
Hur tar man sig an ett sådant brett uppdrag?
– Jag tror att det är som med alla uppgifter. Man behöver sätta ner några prioriterade delar inom varje område och sedan får man bara börja beta av. Ett statsråd har ju en ganska liten egen politisk stab, men mitt departement är ju stort så det gäller att man nyttjar alla resurser som finns för att komma framåt och förverkliga den politik som man har.
– Lagstiftningsmässigt så tar de flesta stora saker tid också. De flesta stora förändringar behöver utredas innan man får till det. Jag är väldigt otålig av mig egentligen, men man får ju konstatera att vissa saker tar tid, dels demokratiska processer men sedan också att det ska bli rätt. Man vill ju inte lägga fram saker som sedan inte blir bra.
Hur går det ihop att vara otålig? Lär man sig med tiden, eller är du lika ivrig fortfarande?
– Jag tror att jag är lika ivrig fortfarande, men man får se till att börja ivrigheten i tid. Man får planera ivrigheten, haha, säger Peter.
– Sedan är det klart att jag har pressat saker, vissa utredningar och så, så att processen har gått lite snabbare.
Ett år på posten
Det första året sammanfattar han som oerhört intressant och utmanande, i stort sett dagligen.
– Det första halvåret i år så var Sverige även ordförandeland i EU. Så det var inte bara det att man var hyfsat ny i regeringen, man kommer in i EU-sammanhangen också och just jordbruks- och fiskeripolitik är till stor del EU-gemensam.
– Jag tycker också att vi har hållit ett väldigt bra tempo. Vi har gjort bra saker, sjösatt projekt som ska leda till bra saker och nya uppdrag och infallsvinklar på de flesta av de områdena.
Vad har det varit för utmaningar längs vägen?
– Inom jordbrukspolitiken så gick vi ju in i den här odlingssäsongen med ett väldigt torrt och varmt väder som ställt till det, säger Peter.
Även vargfrågan har varit något som han lagt mycket fokus på.
– Vargstammens utbredning är en annan utmaning. Det är snart 100 får i Sjuhärad som har strukit med och så vidare. Mycket sådant hamnar ju förr eller senare på mitt bord.
Och just vargfrågan är något som frekvent dyker upp när Peter är ute och träffar folk.
– Det är oerhört mycket vargdiskussioner och oron för vargen sprider sig ju takt med att den kommer längre söderut, inte bara bland jägare utan också bland bönder som får sina djur rivna.
Vad är dina tankar där? Jag vet att ni jobbar för att uppdatera riktlinjerna vad gäller skyddsjakt på varg.
– Vi vill göra det enklare att kunna skydda sin boskap och sin hund, och de tidigare riktlinjerna har ju bland annat varit att det krävs fyra angrepp innan man kan jaga på en individ som haft icke önskvärt beteende, och där vill vi ändra.
– Vi vill också titta på om det går att utveckla paragraf 28 så att man omedelbart kan efterfölja vilt som har attackerat. Det handlar ju också om att vi lättare ska kunna fälla rätt individer. De som har ett beteende som inte funkar om de är för nära människor.
Vill hitta balans
En annan oro som ofta uttrycks handlar om älgstammens utveckling. Peter berättar att det finns tryck från vissa markägare som vill hålla älgstammen så låg som möjligt för att undvika betesskador, men även andra röster från andra hållet som tycker att vi har en för dålig älgstam. Peter hoppas att det ska gå att hitta en balans.
– Min ambition där är att markägare och jägare måste se till att komma överens. Jag har bjudit in de största aktörerna för att vi ska sätta oss ner och prata.
Till sin hjälp har han även en expert från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.
– Det är en riktigt duktig person som kan det här med viltskador så att man helt enkelt kan påbörja en resa till att komma överens. Vad är toleransnivån på skador? Hur ser det ut för älgstammen egentligen? Sådana frågor.
– Älgen är ju något av ett nationalvilt för oss som vi måste värna om, samtidigt som vi vet att vi har stora viltskador på skogen också. Så det behöver balanseras.
Det låter som en svår uppgift att få alla att komma överens.
– Jo, men alternativet är ju att staten sätter ner foten och jag tror att det allra bästa är om intressena själva styr.
I somras tog regeringen beslut om en utredning gällande en ny jakt- och viltvårdsmyndighet. Berätta om bakgrunden till det och vad ni hoppas ska bli resultatet.
– Inför valet 2014 stod jag på torget i Karlstad och då sade vi, alltså dåvarande Alliansens alla partier, att om Alliansen vinner valet så kommer det bli en jakt- och viltvårdsmyndighet. Sedan dess har ju riksdagen beslutat om det hur många gånger som helst, men det har inte blivit nåt.
– Nu tillsätter vi den här utredningen och vi hoppas att vi får tillbaka ett gediget underlag som kan ligga till grund för ett regeringsbeslut senare.
Vad är anledningen till att ni gör det?
– Vi vill samla frågor som jakt, skytte och viltvård på en myndighet. Nu är det utspritt på Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Havs- och Vattenmyndigheten i vissa delar och länsstyrelser. Polisen kring vapenlicenshanteringen et cetera, säger Peter Kullgren.
Och fortsätter:
– Många jägare och sportskyttar har tyckt att det har varit svårt att följa linjerna. Myndigheten är ett försök att bringa lite ordning på det och samla statens kompetenser inom ett område under en myndighet.
1 januari 2025 får ni tillbaka utredningen. Vad hoppas ni att den ska ge?
– Mycket av utredarens uppdrag handlar om att se på de här gränssnitten och se vad kan man flytta för uppgifter. Här tittar vi på allt från jakt och viltvård, men också vapenlicenshanteringen från Polisen, tillsyn på skjutbanor och sådana saker.
Hoppas på älgjakt
När vi träffar Peter är det knappt en månad kvar till älgjakten. Förra året träffade han Sveriges konung istället för skogens konung i september, men i år hoppas han kunna vara med.
– Jag hoppas verkligen att jag kan planera livet utifrån att vara med i år.
Traditionsenligt brukar Peter jaga i Värmland, rättare sagt norr om Molkom.
– Jag har varit med på älgjakt där i 10–15 år. Det är runt 3 000 hektar som vi jagar på.
Hur är jakten där?
– Det är väldigt mycket varg där så det är lite speciellt. Vi släpper nästan aldrig hundar utan går folkdrev och så, men det har ju sin charm det också.
– Jag hoppas verkligen att jag kan vara med i år. Det är ovant att inte ha viltkött i frysen, säger Peter Kullgren.
Sitter du med telefonen på vibrationsläge ute i skogen, eller kan du lämna den hemma?
– Nej, det går ju aldrig. Den måste alltid vara på…
– Jag blir ju inte okynnesstörd, men är ju alltid i tjänst och nåbar även om jag inte är på kontoret. Så telefonen kommer vara med, även om jag ska försöka att inte förstöra något för de andra, säger Peter Kullgren och ler.