På djupt vatten – i jakt på Argentinas vattenbufflar

Den argentinska vattenbuffeln är med sin kroppsvikt på över ett ton den största arten som man får jaga på den sydamerikanska kontinenten – och för en ung dansk bjöd jakten på va(tte)nvettigt stora upplevelser. [Text & foto: Thomas Lindy Nissen]

Öar av träskväxter, väggar av vass och tät vegetation susar förbi på nära håll. Vi befinner oss på en liten båt som i full fart tar oss fram genom ett komplicerat system av bruna floder och sjöar i ett av Argentinas stora träskområden. Outfittern Sergio Winitzky har anlitat en lokal fiskare för att guida oss genom de snirkliga vattenvägarna – och utan hans hjälp skulle vi aldrig hittat varken in eller ut härifrån. Vi har tillryggalagt mer än 40 kilometer när vår skeppare äntligen styr inåt land. Där uppe ser vi en fyrhjuling och vår chaufför Mario som är vår kontakt på farmen där dagens buffeljakt ska äga rum.

Kort ridtur

Varken den argentinska vattenbuffeln eller jakten på densamma går att jämföra med vad man finner i de vilda delarna av Afrika, men inte desto mindre intressant ska det bli att följa Mark Longhi Andreasens jakt på sin första buffel. Sergio har förberett så att debutjakten ska bli något alldeles speciellt. Förutom den fantastiska seglatsen – som i allra högsta grad har kickstartat jakten – så har Sergio sett till att Mario tillsammans med några gauchos (argentinska cowboys i traditionella kläder) förberett några hästar till oss. Anledningen till att vi ska rida ut är dels att bufflarna riskerar att stå långt ut i terrängen, dels att området är översvämmat och att Sergio vill hålla våra strumpor så torra så länge som möjligt. Men planernas ändras då vi redan i början av ridturen får syn på våra första bufflar. Därefter fortsätter jakten till fots i flera kilometer i sumpvatten och i träskmark.

Långt ute på en översvämmad grässlätt står två gamla buffeltjurar. De står inte många meter från ett område med tätt buskage, men området framför dem erbjuder ingen täckning. Om vi ska komma tillräckligt nära måste vi göra en lång omväg runt djuren, med täckning och med god vind. Om bufflarna får vittring och drar in i bushen så kommer det vara närmast omöjligt att hitta dem direkt, detta eftersom vegetationen är tät och eftersom vattnet står flera centimeter djupt överallt, något som gör det omöjligt att spåra djuren.

Innan jakten påbörjades berättade de gauchos som var med att bufflarna hatar hästar. Flera gånger har de upplevt att tungviktarna har gått till attack mot ryttare och hästare. Därför blir planen att gauchon ska rida runt de två bufflarna får att dra till sig deras uppmärksamhet samtidigt som vi andra omringar dem. Kort därefter ser vi bufflarna reser på sig och riktar sin uppmärksamhet åt höger, de har fått syn på hästar och ryttare. Våra gauchos är så långt borta att bufflarna inte går till angrepp utan håller sig istället på sin plats – den sista delen av jakten kan inledas.

Inte tillräckligt stor

Precis som så många andra vilda djurarter i Argentina så kommer vattenbuffeln inte ursprungligen härifrån. Arten, som kommer från Asien, introducerades till en början som nötkreatur, men eftersom vattenbufflar inte har samma lugna temperament som andra nötkreatur så rymde vissa djur från fångenskapen, medan andra helt enkelt släpptes av jordbrukare som inte kunde hantera dem. I dag lever den asiatiska vattenbuffeln, som inte omedelbart liknar den asiatiska vattenbuffeln som finns i Australien, mer eller mindre fritt i flera områden i det stora landet.

Till en början är pyrschjakten inte vidare utmanande. Vattnet når endast till anklarna, vegetationen är inte speciellt tät och djuren är så långt borta att vi relativt snabbt kan ta oss framåt i terrängen. Med jämna mellanrum smyger Mark ut i utkanten av buskaget tillsammans med en av guiderna för att kontrollera ifall djuren är kvar på samma positioner. Under en sådan manöver får de plötsligt kontakt med en tredje buffeltjur, en gammal ”dagga boy”, som har legat i det höga gräset. Ljudet av jägarna får den att resa sig – och plötsligt står Mark ansikte mot ansikte med den gamla tjuren. Den är endast 50 meter bort, men står vänd mot jägarna. Mark gör sig redo för skott, därefter vrider han på huvudet och tittar bort mot Sergio. Hans blick avslöjar många frågor: Är tjuren större än de andra två? Ska han skjuta när den vänder sidan till? Ska han avvakta? Sergio förstår direkt och besvarar dem alla genom att skaka på huvudet. Den är inte tillräckligt stor.

På djupt vatten

Det är sällan så torrt att vi går på barmark eller endast på lera – och efterhand som vegetationen blir tätare blir vattnet djupare och djupare. Det är oundvikligt att få vatten i stövlarna, men å andra sidan är vi nu så nära jaktens klimax – och spänningen är så intensiv – att vi inte kan bry oss mindre ifall våra strumpor är lite våta. De sista metrarna in måste vi till och med krypa fram. Det är dock emellertid mödan värt eftersom Mark minuter senare kan resa sig upp bakom och ställa skjutstocken bakom en buske. Han tar ett steg ut till sidan, lägger geväret till rätta och placerar hårkorset på bogen. Då han släpper kulan kastar tjuren sig runt. Den fortsätter i vild flykt samtidigt som den får ytterligare två kulor i bogen. Ingen av kulorna fäller den, men snart stannar den upp och tittar direkt på Mark. Febrigt pausar han för att ladda om magasinet som nu är tomt, väl medveten om att det är brådskande.

Lyckligtvis är argentinska vattenbufflar inte tillnärmelsevis lika aggressiva som den afrikanska motsvarigheten. Buffeln verkar mer desorienterad än aggressiv och väljer, precis när Mark är klar att skjuta, att fly till höger. Den kommer 20 meter innan en fjärde kula träffar perfekt i hjärtregionen. Damm från torkad jord bildar att grått moln samtidigt som det sprutar vatten från hovarna. Det är en dramatisk scen när tjuren störtar ner i det högra gräset.

Mark springer fram mot tjuren. Först när han är fem meter ifrån får han visuell kontakt igen. Hela smygjakten och den avslutande delen av jakten har varit en blöt affär och i och med framfarten mot det tunga djuret har han i dubbel mening varit ute på djupt vatten. Om den inte är död, och har krafter kvar till ett angrepp, så måste nästa skott vara knall och fall. Så dramatiskt blir det dock aldrig för när Mark ser tjuren i det höga gräset avlossar Mark resolut ett skott mot halsen som sänder tjuren vidare till evigheten.

Vilket va(tte)nvettigt och vått drama som den unga jägaren fick uppleva när han fällde sin första buffeltjur. Han är nu definitivt smittad med buffelbacillen, något som brukar drabba de flesta när de väl lägger ner sin första buffel – och det oavsett om det sker i Afrika, Australien, Argentina eller någon annanstans.

Podcastversion av: På djupt vatten – i jakt på Argentinas vattenbufflar

Vi strävar ständigt efter att bli mer inkluderande och mobila – och därför läser vi kontinuerligt in utvalda artiklar från vårt magasin till podcastversioner.

Lyssna på det här avsnittet genom att välja någon av länkarna nedan.

 

 

 

Inlägg av: Magnus Skoglund den 2021-02-12

Se även ...

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.