Blyfritt är inte längre en framtidsfråga, det är riktningen jakten rör sig mot. Men fungerar det lika bra när det verkligen gäller? För att få svar på det har vi testat Normas nya monolitiska kula ODIN, både på bana och under svensk drevjakt i den klassiska 308 Win, med skott på både kortare och längre håll. Hur är precisionen? Hur beter sig den i vilt? Och är det här en blyfri kula utan kompromisser?

Blyfritt är som sagt inte längre en framtidsfråga, det är riktningen. Lagstiftningen rör sig, marknaden rör sig. Och för oss jägare återstår egentligen bara en sak att ta reda på – fungerar det lika bra? Under flera år har kopparkulor lanserats i strid ström. Vissa är riktigt bra, andra med tydliga kompromisser. Ofta har det handlat om detaljer; expansion som tvekar när hastigheten sjunker, segment som bryts av på korta håll, eller träffbilder som förändras mer än man önskar.

När Norma – med över 120 års erfarenhet av ammunitionstillverkning i Åmotfors – presenterar en helt ny, egenutvecklad monolitisk kula, då är förväntningarna höga. ODIN är inte en blyfri variant av något befintligt. Det är en konstruktion som är tänkt att stå på egna ben. Efter att ha skjutit den både på bana och i vilt är min slutsats tydlig: det här är det mest kompletta blyfria alternativ jag använt hittills.

Konstruktionen

ODIN är en hundraprocentig kopparkula med polymerspets och boat tail. Boat tail innebär att kulans bakdel är svagt avsmalnande. Det minskar luftmotståndet, ger stabilare flykt och hjälper kulan att behålla hastighet och energi längre. Här är den dimensionerad för jaktbruk – inte för extremt långhållsskytte – vilket märks i balansen mellan ballistik och kontrollerad expansion. Polymerspetsen höjer den ballistiska koefficienten, men framför allt säkerställer den att expansionen startar konsekvent. Det avgörande ligger dock i hur expansionskaviteten är uppbyggd.

ODIN är konstruerad för att fungera över ett brett hastighetsregister. Den ska öppna säkert på korta håll där träffhastigheten är hög – och samtidigt expandera pålitligt när hastigheten sjunker längre ut. Det är just där många monolitiska kulor haft sina svagheter.

Unik beläggning som ger mindre friktion

En av de tekniska detaljer som gör ODIN intressant är NAFT, Norma Anti Friction Technology. Beläggningen är baserad på molybdendisulfid och syftet är att minska friktionen mellan kula och pipa.

Kopparkulor är längre än blybaserade alternativ och det kan påverka tryckbilden annorlunda. Mindre friktion ger jämnare tryckkurva, jämnare tryck ger stabilare utgångshastighet – och stabil hastighet ger stabil träffbild.

I min Blaser R8 Ultimate i .308 Win var precisionen direkt övertygande. Efter normal inskjutning satt träffarna där de skulle – och de fortsatte sitta där. Ingen vandring när pipan blev varm. Ingen oväntad spridning.

Hastigheten låg runt 840 m/s med 9,7 grams-varianten ur min kortare pipa. Det är en relativt hög utgångshastighet för en .308 i den kulvikten, särskilt ur kort pipa. Det ger god marginal för expansion även när avståndet ökar, utan att precisionen påverkades i min bössa. Kombinationen av fart och stabil träffbild kändes genomgående balanserad.

Effekt i vilt – där allt avgörs

Teknik i all ära. Det är i viltet kulan bedöms. Jag har använt ODIN under drevjakt på dovvilt och vildsvin med skotthåll mellan cirka 30 och 100 meter. Träffarna placerades centralt i bogen för att få jämförbara resultat. Första dovhjorten stod snett bort från mig på drygt 40 meter. Skottet tog där det skulle. Reaktionen var omedelbar. Djuret gick i backen inom några steg. Genomslag, med stora skador i lungorna, men utan den explosiva köttförstöring man ibland kan se med mycket snabbexpanderande kulor. Effekten är på rätt ställe helt enkelt.

Samtliga skott jag avlossat har haft genomslag. Jag har ännu inte lyckats få en ODIN att stanna i vilt, med jämna utgångshål. Det säger något om bakre massans integritet och om hur väl kulan håller ihop även när den öppnar.

För att vara .308 var effekten påfallande direkt, mer lik vad jag sett i snabbare expanderande konstruktioner. Skillnaden är att ODIN samtidigt behåller närmare hela sin restvikt.

ODIN i alpin miljö

Ett test på svenska drevjakter är en sak. En helt annan är alpin jakt där skotten ofta tas på längre håll och där träffhastigheten är betydligt lägre än på 30–50 meter.

Min tyska vän Steffen Foullon tog med sig ODIN på gemsjakt i Alperna och invigde kulan där. I den miljön finns inget utrymme för tveksam expansion. Avstånden är längre, vinklarna brantare och viltet kompakt byggt.

Skottet föll på långt håll, i typisk bergsterräng. Trots den lägre träffhastigheten öppnade kulan som den skulle och levererade genomskott även där. Effekten var tydlig och kontrollerad – precis det man vill ha när marginalerna är små och eftersök i brant terräng inte är ett alternativ.

Jakten finns dokumenterad på Normas YouTube-kanal för den som vill se situationen i praktiken, men det viktiga här är att ODIN visade samma konsekventa beteende även i ett helt andra avstånd än vid svensk drevjakt.

Kalibrar som täcker verkligheten

ODIN lanseras nu i 6,5×55 SE, 6,5 Creedmoor, .308 Win (9,7 g och 10,5 g), .30-06 Springfield och .300 Win Mag. Fler kalibrar, bland annat 9,3×62 och 9,3x74R, är på väg.

Det täcker i praktiken ett stort behov för klass 1-jakt i Norden – men såklart finns det fler kalibrar att längta efter!

Jag har skjutit många blyfria kulor genom åren. De senaste generationerna har blivit betydligt bättre, men ofta har det funnits en liten kompromiss någonstans – i precision, i expansion på längre håll eller i hur de beter sig på riktigt korta avstånd. Med ODIN upplever jag för första gången att jag inte kompromissar när jag väljer blyfritt. Den går stabilt i pipan, håller träffbilden konsekvent och levererar en direkt och tydlig effekt i vilt – utan att tappa struktur. Och den fungerar både på korta drevhåll och onekligen bevisat sig även i alpina miljöer på längre avstånd.

Ser fram emot att fortsätta testa den under säsongen, och dela gärna dina erfarenheter med oss på redaktionen – tagga @vildmarken!