Nathalie Jonsson, som tillsammans med sin sambo Robert Salomonsson driver Jakt för livet, är ett bekant ansikte för många inom jakt- och fiskebranschen. Nyligen var hon iväg på en bilresa söderut som både innefattade hennes första dovskovel, en dag på Vildmarken Skytte- och Eventcenter – och en liten nostalgitripp.

När Nathalie var med i Magasin Vildmarkens premiärnummer 2016 hade hon och Robert redan drivit Jakt för livet i några år. 2012 grundade Robert företaget. Kort därefter mötte han Nathalie Jonsson och tillsammans utformade de en tydlig vision: att kunna leva på jakten. Dock krävdes det hårt jobb för att lyckas nå målet.
– När jag kom in i bilden då insåg vi att det var svårt att bara leva på jakten. Tanken var ju att göra jaktfilm, jobba med sponsorer och så, men att två personer skulle göra det 2012, det funkade inte riktigt, berättar Nathalie när hon gästar Vildmarken Skytte- och Eventcenter.

För att bredda verksamheten köpte paret Nynäs Camp i lilla fjällbyn Storbäck, vid stranden av fiskrika Stora Arksjön. Därifrån växte både filmerna och verksamheten: guidningar, föreläsningar, mässor och samarbeten med jaktföretag. Under Jakt för livet-paraplyet finns även den populära playkanalen Jakt för livet Play. 2012 släpptes Jakt för livet Björn & Lo, en film som satte standarden och lade ribban för vad som skulle bli deras uttryck. När Nathalie får frågan hur deras filmskapande har utvecklats under årens lopp så svarar hon att de har lärt sig väldigt mycket.

– I våra filmer så har vi ju inte så mycket vyer och annat runt omkring, utan det är ganska mycket ren jakt. Det har vi lagt till lite grann. Vi har blivit bättre på att tänka lite mer runt omkring, men fokus är ju jakt.

Dessutom är tekniken helt annorlunda numera.

– Förut hade man en handkamera, nu har man en ShotKam på bössan, en GoPro på huvudet, kanske ett stativ med en kamera eller en kameraman. Det blir ju så mycket bättre.

– Sen har man ju lärt sig vad man ska filma, vad som är relevant. Förut kunde man smyga mot ståndskall och filma tio minuter, trots att man kanske bara använder 30 sekunder. Så man har ju lärt sig vad som är viktigt att fånga. Speciellt nu när Robert redigerar all film, så vet han ju precis vad han vill ha för klipp. Förut lejde vi bort redigeringen, men nu gör vi allt själva.

Tittarnas önskemål och smak är dock ungefär samma nu som för drygt tio år sedan.
– Det man märker är att folk tycker det är kul att följa björn- och älgjakten. Nu är det ju många som jagar och filmar björn, men de två jaktformerna har följt oss som en tråd genom hela vår resa.

Hur är det att driva en sådan här verksamhet med sin partner?
– Från början var det lite rörigt innan man fick struktur på vem som skulle göra vad, säger Nathalie och skrattar.

– Jag sköter mycket administrativt. Robert är ju astmatiker och pälsallergiker, så vi har ju en liten nackdel där. Vi har hundarna inne i den mån det går, tills han börjar känna av dem. Han medicinerar ganska kraftigt, så det funkar bra, men jag sköter hundarna till stor del. När vi är ute och jagar är han ute, men hemma är det jag som tränar, matar, klipper klor, allt det där. Jag sköter också bokningar och stugor, så allt sånt tar jag hand om.

Robert har största ansvaret vad gäller jakt och guidningsuppdrag.

– Det kan vara en hel dag utan att vi pratar, men vi båda jobbar ändå. Vi har hittat en balans.

Anledningen till det långväga besöket var att Nathalie hade blivit inbjuden till en drevjakt i Åtvidaberg. Innan det var dags mellanlandade hon hos Vildmarken för inskjutning och skytteträning.

– Inskjutningen gick jättebra. Jag sköt både med Tipstrike och med Oryx, för jag skulle jaga med Oryx hemma nu efter björnjakten, och med Tipstrike på drevjakten. Båda kulorna gick identiskt när jag sköt in bössan i tunneln.

Därefter gick Nathalie in i skjutbion.

– Jag har skjutit i skyttebiograf en gång för tio år sen, det var nog bland de första i Sverige. Så det var jättelänge sen, men nu fick jag göra det igen – och det var superbra träning. Jag sköt både på gris och på älg, säger hon.

Livets första dovskovel

Efter besöket rullade hon vidare till Åtvidaberg. När vi ringde upp henne efteråt möttes vi av en nöjd Nathalie.
– Vi jagade i fyra såtar. Jag hade tre lägen under dagen. Jag vet inte hur många skyttar vi var, men vi sköt totalt 63 djur. I första såten försökte jag på en dovhjort – och det var min första dovhjort, så det var jättekul!

– Tre stycken kom smygande och jag sköt den största. Det var ingen jätteskovel, men för mig var den jättefin. Upplevelsen var fantastisk, jag är verkligen nöjd.

Det blev också lägen som rann ut i sanden, bland annat en räv som försvann på en halv sekund och skovelhjortar där avgifter och eftertanken satte käppar i hjulet! Nathalie utvecklar:
– När jag lyfte armen för att vrida upp förstoringen tittade han på mig, vände och gick uppför en bergskant. Jag hade bara ryggen att skjuta på, så jag lät bli.
– Robert sa efteråt ”varför sköt du inte?”, för när vi såg filmen sen såg vi att det nog var en medaljhjort, kanske brons. Men jag ville vara säker, jag har ju sett så få dovhjortar så det är svårt att bedöma storlek, säger Nathalie som även vill tacka Anders och Eddie som bjöd in henne.

Hoppas på framtida järvfilmer

Och vad gäller framtida drömprojekt för Jakt för livet Play så är ett att kunna dokumentera järvjakt i sin rätta form.
– Vi hoppas väl att det ska bli en tilldelning för järvjakten, i och med att vi har mycket rovdjur här. Här uppe där vi bor är det ju bara skyddsjakt på järv, ingen licens som de har i Norge. Det är någonting vi verkligen hoppas på, för våra hundar går ju ofta på skyddsjakter på järv. Vi jagar ju järv, men vi hoppas att det ska kunna bli en jaktform – så att alla kan delta.

– Det hade nog väckt mycket intresse. Vi har otroligt mycket järv här, det ser vi på vintern. Det är mycket spår, avslutar Nathalie.

Resan till Värmland och drevjakten i Åtvidaberg är filmad och klipps för fullt. Håll utkik på Jakt för livet Play – och sannolikt även via Vildmarken TV / YouTube när publiceringen spikas.