Ad

Klassisk Monteria i Portugal

Tillsammans med journalister från Europa och USA reste jag nyligen till Lissabon, Portugal för att jaga dovhjort och vildsvin med det senaste från Merkel, Kahles, Norma, och Dentler. Det skulle visa sig bli en utmanande jaktupplevelse i ett magiskt landskap. [Text och bild: Staffan Johansson]

Efter ett par timmars flygresa tillsammans med Normas ballistiska tekniker Anders Lööf och marknadschef Fredrik Broström landade vi på Lissabons flygplats. Luften var ljummen och vindarna lite kyliga när vi klev ut från flygplatsens skjutdörrar. Portugal är ett förtrollande land. Landskapet, arkitekturen och maten erbjuder en kulturell upplevelse som känns unik i Europa. Besöket i Lissabon längs med den vackra portugisiska kusten var en attraktion i sig. Portugal och Spanien är dock i våra kretsar som mest känt för sina viltrika marker och deras klassiska jaktform ”Monteria”, en spansk version på drevjakt efter främst dovhjort och vildsvin.

Skytte engagerar

Dagen därpå vaknade vi upp till ett soldränkt Lissabon. Vi samlades vid ett hotell för att sedan med buss ta oss vidare mot en armébas. Snart kom vi fram till en stor skjutanläggning. Här fanns en stor inomhusbana för luftgevärsskytte, inskjutning på både långt och kort avstånd, samt en taktisk bana för dynamiskt skytte. Det är tydligt att skytte är något som engagerar många i dessa områden.

Efter att ha hälsat på både nya och välkända ansikten inleddes dagen med en välkomnande presentation av arrangörerna med Merkel, Kahles, Norma och Dentler i spetsen. På denna resa med en vapentillverkare som delarrangör fick man givetvis, med blandade känslor, lämna den egna bössan hemma för att istället bli tilldelad ett lånevapen. Själv blev jag tilldelad en Merkel Helix av dess senaste modell i dess nya kaliber .338 Winchester Magnum.

Jag hade sedan tidigare väldigt liten erfarenhet av Helixen, men väl så van vid rakrepeter av en annan modell. Efter att ha repeterat och torrklickat några gånger för att var jag därför snart varm i kläderna. Men givetvis var jag inte den enda som kunde behöva lite träning med Helixen och vi begav oss ut på skjutbanan för att vi alla skulle vara bättre förberedda inför dagarna som väntade.

”The Fast Shooting Swede”

Vi delades upp i två grupper; den ena halvan gick till inskjutningsbanan och den andra halvan traskade iväg för att öva målskytte. På den dynamiska skyttebanan var det fyra mål som skulle träffas på så kort tid som möjligt. Många var som sagt ovana vid Helixen, men precis som jag exalterade över att få provskjuta den. Den nya modellen av Merkel Helix har många små förbättringar, däribland den förstorade slutstyckesknoppen som ger den ett bra och snabbt grepp, och med den korta repeteringen med hjälp av dess utväxling kan man repetera otroligt snabbt.

Jag övar ofta liknande skytte på hemmaplan med min Blaser R8 och rörelsen satt djupt i muskelminnet. Dock var nu repeteringen hälften så lång vilket fick mig att dra hårdare än vad som kanske var nödvändigt. Merkels Jean Freyeisen gav mig en personlig genomgång av vapnet efter att jag talade om att det var första gången för mig.

Ögat föll varmt för den senaste versionen av detta vapen. Jag tog mina fyra mål på knappa fem sekunder, något som tycktes imponera både jaktkamraterna och mig själv och jag blev glatt förvånad över vapnets förmåga, trots den grova kalibern. Snart blev jag kallad ”The Fast Shooting Swede” efter att ha tagit hem dagens skyttekamp, om så med några fjuttiga hundradelar.

Efter målskyttet bytte vi stationer och begav oss till inskjutningsbänkarna där vi fick bekanta oss mer med optiken, en Kahles HELIA 5 1,6-8x42i. Detta är ett kikarsikte med förstklassig optik och lämplig förstoring för ändamålet. En äkta 5x-förstoring och en objektivlinsdiameter på 42 mm ger tillsammans med den höga ljustransmissionen och det välbeprövade 4-Dot riktmedlet med Kahles automaticlight-funktionen ett väldigt mångsidigt kikarsikte.

Vi fick skjuta in våra vapen individuellt, först på 50 och sedan på 100 meter. Jag gillar att skjuta in mina drevjaktskikare, mitt i prick på 50 meter, vilket oftast ger mig ett litet överslag på 100 meter. Det ger mig ett bra spann under drevjakter, även om skotthållen blir längre än man kanske önskar.
Vi fick även en presentation av tyska Thomas Haas på Dentler. Dentler står för kikarmontaget på våra vapen. De har tagit fram ett intressant och justerbart monteringssystem. Systemet möjliggör att du snabbt kan växla optik mellan olika vapen eller pipor, detta utan att behöva justera kikarsiktet. Det som främst skiljer sig från andra snabbfästen är att du i detta fall, genom att kombinera Dentler BASIS med Dentler BASIS VARIO, justerar ditt fäste istället för kikarsiktet. Dentler VARIO justeras steglöst i höjd och sidled.

När alla vapen var inskjutna och klara begav vi oss till en konferenslokal för att där få en genomgång av svenska Norma. Mina medresenärer, Fredrik Broström och Anders Lööf, gav en presentation av dess historia, men främst dess nya serie av kulor i STRIKE-familjen. Bland annat demonstrerades höghastighetsfilmer där kulor skjuts i gelatinblock och fysiska kulor, före och efter expansion.

Inför kommande dags jakt fick vi ladda bössorna med en riktig klassiker, Norma Oryx. Det är Normas mest sålda kula och sedan introduktionen av Oryx 1996 har den blivit spjutspetsen i Normas sortiment och den har prisats världen över för sin prestanda. Den har en kombination av snabb expansion för dödande skott, samt hög restvikt och djupverkan för de mera krävande skotten. Oryx är en så kallad ”bondad” kula, vilket innebär att mantel och kärna är sammanlödda. Kulan öppnar sig alltså snabbt men sammanlödningen gör att separation av mantel och kärna förhindras vilket leder till restvikter på över 90 %. Detta bidrar i hög grad till att kulan får den djupa och raka penetration som jag under kommande dagar verkligen kunde skriva under på.

Efter Normas presentation körde vi en och en halv timme öster till staden Évora. Själva jakten arrangerades av Mancho Maior, en jaktorganisation och en av de få leverantörerna av de traditionella portugisiska Monteria. Eftersom vår tvådagars jakt skulle spridas ut över mer än 2000 hektar, österut längs med gränsen till Spanien, så bodde vi på ett centralt beläget hotell. Vår värd, Mancho Maiors Paulo Pereira, gav oss en detaljerad genomgång av vad som väntar under nästkommande dagar. Vi fick fälla två hjortar var, varav en hornbärande, samt kronvilt och fritt på vildsvin om de visade sig. Under första dagen berättade han att vi kommer jaga i ett landskap där dovhjorten dominerar, men att det även kan dyka upp vildsvin och mufflonfår, och under vår andra jaktdag jaga på mer vildsvinstäta marker. Kvällen avslutades med att vi bekantade oss med varandra över en portugisisk buffé på hotellet.

Äntligen dags

Efter ett par timmars bussresande nådde vi vårt mål bland höga berg och savannliknande marker. Solen värmde och vindarna var lite kyliga. På toppen av ett berg stannade bussen och vi samlades tillsammans med jaktledare, utställare och hundförare.

Jaktformens slående skillnad mot den här hemma är antalet hundar som släpps. Under jakten kan upp till 250 hundar släppas under en såt. Vilket innebar att det också bara skulle bli en såt under dagen, en lång sådan då de inte kan samla in alla hundar.

Vi skyttar blev utplacerade på uppskattningsvis 300 hektar under förmiddagen. Jag placerades intill en sluttning över en dal. Man har tidigare postat på sagolika platser, allt från stora hyggen med Åreskutan i horisonten till lövskog i Polen, men det här var någonting helt nytt. Jag hade utsikt över hela dalen, med över 600 meter sikt. Innan drevet gick igång såg jag en mindre herrklubb av dovhjort vandrandes uppför berget på andra sidan dalen. Avståndet var cirka 400 meter och därmed lite magstarkt avstånd för mig att skjuta på med 8 gångers förstoring, Jag avstod därför och hoppades på en bättre chans under den långa dagen.

Hundarna släpptes och det blev ett herrans liv. När jaktledaren berättade att de släpper upp till 250 hundar förväntade jag mig heller inget annat, men insåg snart att de släpper dem i mindre pack. Snart passerade ett 30-tal hundar dalen framför mig. Majoriteten av dem var vita. Den ras jag kunde urskilja var Dogo Argentino, men resten kändes som en salig blandning av raser. Det var spektakulärt att se så många hundar över ett så stort område och att sedan upptäcka hjortar studsandes en bit framför dem.

Under dagen uppenbarades flera skottillfällen för mig. Jag fick skjuta en hind och en kalv, men hade desto fler vilt inom räckhåll, däribland ett smaldjur som besökte mig på knappa fem meter medan jag livestreamade från jakten.

Efter att jag fällt mina två dovvilt kommer senare givetvis en halvskovel intill mig som jag fick avstå då vi var begränsade till två vilt per jägare under dagen. Klockan närmade sig 15.00 när jakten avbröts och vi blev upphämtade. Jag hade sedan någon timme innan fått sällskap utav en av hundarna som ville ta siesta intill min dovkalv som jag hade skjutit strax innan.

Det bjöds därefter på en efterlängtad lunch och en viltparad när mörkret började falla över de portugisiska bergen. Givetvis uppkom vissa traditionella ceremonier, likt andra drevjakter i Europa, men dessa involverade mer inälvor än blod.

Dag två

Den andra dagen kom vi till marker med tätare vegetation och buskar och snår. Det var lätt att förstå att det var vildsvin som stod på menyn. Jag placerades ut i en backe med täta buskar runt om och tyckte mig höra en bäck surra längst ned i dalen. Jag misstänkte att grisarna skulle komma nere i det täta, men förhoppningsvis ge mig en lucka. Snart ljöd ett skott som signalerade att jakten var igång. Efter en stund skymtade jag ett stort svart svin som sprang över sluttningen bortanför. Ett skott slog ned omkring grisen för att sedan välta omkull honom. Detta var uppskattningsvis drygt 300 meter bort, men förhoppningarna om en bra skottchans ökade givetvis därefter.

Jag hörde snart hur det knakade och brakade nere i slänten. Upp sprang en mindre ljus, brokig gris och inledningsvis tvekade jag huruvida det var ett vildsvin eller en hund. Avståndet var närmare 120 meter och jag hade på lägsta förstoringen på min Kahles HELIA 5. Djurets rörelsemönster avslöjade att det var ett vildsvin och jag tryckte av. Grisen föll på plats.

Inte länge därefter dyker ett pack av hundar upp och, ja tro det eller ej, äter upp halva grisen. Det var en magstark upplevelse som man sällan upplever eller tillåter där hemma. Men hur ska ett tiotal hundförare kunna kontrollera 250 hundar? Det är frågan.
Jakten fortsätter och jag skymtar flera vildsvin som springer på andra sidan dalen. Men luckorna är små i de täta buskarna, avståndet långt och vildsvinen snabba. Hundarna skäller och kort därefter dyker en större gris upp ur det täta. I full fart försökte de ta sig upp för backen, något som Norma Oryx i kaliber .338 Win Mag sätter stopp för. Skottet tar strax bakom örat och jag är ännu en jaktsituation rikare.

Efteråt möttes vi alla upp igen och stämningen var på topp. Alla har sett vildsvin och många har fått skjuta både ett och flera vilt och dagens historier delas med varandra. En av de mest häpnadsväckande historierna från jakten var att en och samma galt blev skjuten av två jägare, Josef Kampfer från Kahles och den polska journalisten Lukasz Dzierzanowski. Josef hade skjutit på galten och antagit att han hade missat eftersom den inte hade tecknat för skottet. Men grisen hade sprungit vidare till Lukasz, som kort därefter fällde den på sitt pass. När galten väl hämtades för att placeras vid viltparaden uppmärksammades det att galten saknade en av sina betar. Josef hade inte bommat, han hade skjutit av den ena tanden!

Något som förundrade mig var att arrangörerna inte tycktes prioritera att passa de vilda djuren, något man själv är van att göra snarast möjligt efter att viltet fallit. Timmar efter jakten då viltet presenterades mycket respektfullt på paraden var majoriteten av djuren fortfarande inte urtagna, och jag ställde mig senare frågande till jaktledaren, där jag blygsamt frågade om de äter mycket av det vilda som skjuts. Men jag fick förklaringen att de själva inte äter något av det, enligt mig delikata viltköttet. Allt kött säljs och transporteras till Spanien där det då verkar vara mer attraktivt.

Här avslutades jakten och det var glada miner så långt ögat kunde nå. Stämningen var på topp, många hade funnit nya kamrater och jakten var som så ofta förr den gemensamma nämnaren. Portugal är väl värt ett besök!

Läs hela reportaget i Magasin Vildmarken nr 2 2017!

 

Inlägg av: Magasin Vildmarken den 2017-02-10

Se även ...

Magasin Vildmarken #12

I årets sista utgåva av Magasin Vildmarken bjuder vi på ett julbord bestående av spännande reportage, prylar och goda recept.
Läs tidningen »

Vildmarken-bloggar

Premiär för bloggar på Vildmarken.se! Vi har valt ut ett gäng hängivna jägare, och fler tillkommer, som kontinuerligt kommer att dela med sig av sina jaktäventyr och allt där till på vår hemsida.
Till bloggar »

Delbetala din kurs

Hos Vildmarken kan du delbetala din kurs genom Wasa Kredit, upp till 36 månader räntefritt!
Läs mer »