Monteria – jaktens motsvarighet till tapas

2021-09-08

Monteria – jaktens motsvarighet till tapas

Monterias erbjuder lite av varje, och på förhand vet man aldrig hur mycket eller vilket vilt man kommer stöta på. För Jens Kjær Knudsen var det dock ingen tvekan om vad som hade lockat honom till Spanien, nämligen drömmen om att fälla ett spanskt vildsvin.

Redan när Jens Kjær Knudsen är på väg upp till sin post uppe på en liten kulle så brakar skotten i de två buskklädda ravinerna högre upp på bergssidan. Eftersom Jens befinner sig mitt i den stora såten så är han en av de sista jägarna, av 40, som kommer fram. Han är ganska nära den markerade platsen när en stor flock med vilda dovhjortar passerar honom knappt 50 meter bort i den täta buskagen. Längst bak skymtar de en med helskovel. Flocken svänger upp genom ravinen och strax därefter hörs tre skott i snabb följd. Den actionladdade starten ger den annars så erfarna jägaren lite skakningar i händerna då han gör sig redo och stoppar in ett förladdat magasin i geväret. Därefter tänder han rödpunktsiktet och mäter upp avstånden till några punkter i terrängen. Han är redo!

Vilt på skotthåll

Under en monteria drar man normalt lott om platserna, och precis som på all annan jakt så kan man här både ha tur och otur. Vissa kommer uppleva att väldigt få djur passerar, eller att de som gör det inte bjuder på några riktigt bra skottchanser.

Jaktmoralen varierar mellan olika nationaliteter, och de som använder mest skott är oftast de som lägger all etik åt sidan för att skjuta på allt som rör sig. Det finns inte många av den typen av skyttar, men tyvärr finns de, och står man vid sidan av en sådan kan en monteria mycket väl bli en relativt dramatisk upplevelse. Dessa jakter kännetecknas av att det släpps flera hundra hundar i drevet. Hundar är i grupper om cirka 30, så kallade Rehala´s. En Rehala deltar normalt i 2–3 monterias i veckan. De är således ute 40–50 gånger under säsongen, som pågår mellan mitten av oktober till slutet av februari. Denna dag genomförs drevjakten på 800 hektar med lite över 300 hundar, vilket motsvarar mer än en hund per tre hektar. De många hundarna får verkligen fart på viltet, men ändå upplever man att mycket vilt lyckas komma runt hundarna med sina välutvecklade sinnen och påhittighet.

Det dröjer inte länge innan en hind med kalv kommer gåendes längs ravinen framför Jens. Lugnt och stilla följer han djuret med blicken, och snart har han fällt kalven. Ytterligare ett läge uppenbarar sig kort därefter. Hinden försöker fly. Jens repeterar och släpper iväg ytterligare en kula. Två vilt på två skott – en bra start på dagen.

Även om han nu då och då ser kron- och/eller dovhjort – med fina troféer – så är det inte hjortviltet som får honom att rysa av välbehag, utan det är tanken på att det kanske kan komma vildsvin. Trots att Jens har fällt hundratals vildsvin genom åren så har han fortfarande en ovanligt stor passion för arten och de svåra, utmanande situationerna och skotten som grisarna ofta bjuder på. Det är främst drömmen om att jaga vildsvin på drevjakt, i ett land där han inte har gjort det tidigare, som har tagit honom till Spanien.

Historisk jaktform

Det är inte ovanligt att mellan 80 och 100 jägare deltar i den i denna säregna form av drevjakt som en monteria är. De flesta genomförs med endast ett långt drev per dag där flera hundra hundar sätts in från flera olika riktningar. Jägarna delas in i grupper och körs till deras respektive positioner under olika tidpunkter. Oron i terrängen sätter djuren i rörelse redan från start och man måste därför vara redo från första stund.

Spanjorerna har genomfört och avnjutit monterias ända sedan medelåldern. Till en början handlade det om stora äventyr där grupper av jägare kunde vara uppe i bergen under flera veckors tid. I takt med tekniska framsteg, bättre transportmöjligheter och lätta kommunikationskanaler förändrades jaktens utformning sig och idag är det en traditionsrik form av drevjakt där stort fokus ligger på det sociala. Lagen säger att egendomen måste vara på minst 500 heter för att en monteria/år ska genomföras – och det får finna max en jägare per 10 hektar.

Under dagen ser Jens fortfarande då och kronhjort, men utan möjlighet till skottchans. Fortfarande kommer det förbi en del dovvilt och Jens lyckas fälla ännu en kalv, men tyvärr ser de inte skymten av några vildsvin. Monterias är känd för att den enskilda skytten kan få många chanser, men hos Jens har det inte duggat med skottchanser så tre fällda vilt på tre skott måste betraktas som godkänd. Från grannposten har Jens hört upp mot 40 skott, och när han möter honom, en rysk jägare, visar det sig att han har fällt 14 vilt, däribland en handfull vildsvin. Så är jakt ibland, även monterias. Ibland är man lyckosam – och ibland får man glädja sig över andras lycka.

Kronhjort och vildsvin

Den andra dagen står Jens på toppen av berget, och nu är han en av de första som kommer ut på sin post. Han söker av terrängen med kikaren för att lokalisera eventuella grannjägare – och hittar snabbt några stycken. På en monteria som denna, där många platser säljs till icke-spanska jägare, deltar många nationaliteter. Ett par hundra meter bort till höger står en lokal jägare, medan nästa post högerut är bemannat av Jens engelska jaktkamrat, Daniel Smith. Högre upp på berget, i en vinkel där Jens inte kan skjuta, står en rysk jägare. Säkerheten är till synes på topp även i dag.

De första som lämnar såten är rävarna och första chansen blir också just på en sådan. När räven kommer ut så stannar den upp för ett ögonblick. Jens verkar tveka lite: Ska han skjuta räven och därmed riskera att skrämma bort vildsvinen som eventuellt är på väg genom vegetationen? Tids nog bestämmer han sig för att avlossa skottet, men, kanske eftersom han tvekade till en början, så sätter skottet precis ovanför räven. Med ett dammmoln hängande över sig snurrar räven runt och försvinner in i buskarna.

Under den nästföljande halvtimmen kan Jens följa en kronhjort som meter för meter rör sig upp mot Daniels post. Det är endast möjligt att se dess huvud och horn, men det är tydligt att den hela tiden avläser hundarnas rörelser och försöker fly från knipan på ett smart sätt. Daniel håller sig helt lugn och avvaktar med geväret redo. När hjorten äntligen når fram till vägen där Daniel kan skjuta så släpper han iväg kulan och fäller vad som senare skulle visa sig vara den största hjorten som fälls under de tio dagarnas jakt.

Men hur mycket Jens än njuter av Daniels jaktlycka och av spänningen att följa jakten under sig så hoppas han fortfarande på att få se vildsvin, om så ett endaste. Plötsligt hör han något som rör sig framför sig till vänster. Ett vildsvin på omkring 30 kilo dundrar ut i brandgatan. Han följer med och fäller den kort därefter med ett perfekt skott som vildsvinet att rulla runt. Strax därefter upprepar sig situationen. En till gris dundrar ut från buskarna. Jens gör samma rutin igen och fäller även denna gylta. Resan verkar härmed vara räddad.

Självkontroll och självkännedom

Det tar dock inte lång tid innan han återigen hör något som prasslar precis framför honom. I buskarna anar han skuggan av ett relativt stort vildsvin som springer längs brandgatan ganska nära honom. Sedan blir det alldeles stilla. Vildsvinet har stannat upp för att lyssna – och samtidigt gör Jens sig redo. Hans erfarenhet säger honom att allt kan hända. Och snart gör just det: Vildsvinet rusar plötsligt ut ur busken i hög hastighet och bjuder upp Jens Aimpoint-sikte till dans. Jens har i stort sett dragit på geväret när den svarta figuren dyker upp och hittar snabbt grisens rörelsemönster. I en försiktig rörelse leder han den röda fläcken genom grisen bakifrån och böjer fingret i samma sekund som fläcken når nosen. Vildsvinet tar kulan på axeln, men reagerar inte jättestarkt på de många joulens påverkan på de vitala organen. Den försvinner in i busken på den motsatta sidan, men en sekund senare prasslar det i grenar och rullar stenar – djuret har fallit.

För att få med sig en positiv upplevelse från en sådan här jakt så gäller det att man väljer rätt utrustning, och att ha träning i att skjuta på löpande vilt, på olika avstånd och hastighet, är även det en nödvändighet. Förutom det så är självkännedom och självbehärskning viktiga egenskaper att ha, eftersom det bara avlossas skott vid optimala chanser. Även om många drömmer om att få många skottchanser så är det viktigt att aldrig glömma det etiska elementet i jakten, däribland bra skottstatistik och direkt dödande skott.

Efter jakten kan Jens konstatera att han fick vänta länge innan han fick sitt vildsvin, men precis som vid det spanska tapasbordet – där man erbjuds alla möjliga små delikatesser från ett brett utbud av färska råvaror – erbjöd denna monteria ett smörgåsbord av prövningar av olika vilt, upplevelser och skottmöjligheter. Det är inte så illa.

 

Texten är översatt av Magnus Skoglund.

 

 

Dela på facebook
Facebook
Dela på email
E-post
HikMicro Thunder TH35C
Produktrecension

Vildmarken testar HikMicro Thunder TH35C

Vi på Vildmarken älskar både att testa prylar och att jaga vildsvin – och ibland har vi ynnesten att få kombinera våra passioner. Vi har

Månadens tidning

I det här numret får vi följa med på utlandsäventyr i form av en klassisk monteria, en jaktform där man på förhand aldrig vet hur mycket eller vilket vilt man kommer stöta på. För Jens Kjær Knudsen var det dock ingen tvekan om vad som hade lockat honom till Spanien, nämligen drömmen om att fälla ett spanskt vildsvin.         

Populärt just nu
Unika t-shirts, hoodies, kepsar och mössor!