Vår fiskereporter Matilda Leijon har mellanlandat i Sverige – och passar på att förgylla sina dagar med stughäng och vårfiske tillsammans med kompisgänget.
Nu har en månad gått sedan flyttlasset gick upp till Mickelträsk strax utanför Umeå. Ombyggnationen av vägen som försinkar oss vart vi än ska åka börjar bli en vana. Blåsten som blivit vår svans börjar strax lägga sig. Den där lysande saken mitt på himlen som vid denna tid förra året var vår bästa vän har vart lite skygg. Jag vågar nog med säkerhet säga att alla vatten vi kommer besöka är isfria. Det tog oss till juni. Det ska ju fasiken vara sommar nu. Jag måste ju alldeles strax packa väskan igen för att åka tillbaka till djungeln. Det är lite skrämmande att tänka på hur otroligt fort detta har gått. Jag har ju knappt hunnit testa några vatten. Eller, nu ljög jag. Jag har fiskat som en tok. Dock finns det så brutalt många mer platser som jag vill hinna besöka innan jag känner mig nöjd. Vissa ställen vill jag verkligen lägga mer tid på. En del vatten har fantastiskt roligt mängdfiske, samtidigt som jag nu hittat ett vatten jag har stort förtroende för och där jag verkligen känner i ryggraden att jag kommer få en stor fisk.
Kristi himmelfärds-helgen är ledighet som många längtar efter. När jag tänker på denna ledighet ser jag kladdkaka och jordgubbar, bara ben, kall lemonad och strålande sol. Både YR och SMHI hade andra planer när de i förtid berättade för mig vad för slags väder som skulle göra oss sällskap när Hannes bror Joel skulle komma upp och hälsa på tillsammans med sin flickvän under just denna ledighet. Fem droppar regn och blåst med kraftiga byar, i min värld perfekt väder för att sitta i soffan framför brasan med en härlig spellista och te. Det såg ganska dåligt ut strax innan och väldigt nära inpå deras ankomst.
Torsdagsmorgonen kom och Hannes kopplade på båten för att åka in och möta dem. När han ändå var inne i stan och hade tagit sig förbi det där jobbiga vägbygget jag skrev om fanns det all anledning att fortsätta lite till och åka och fiska direkt de anlände tidigt på morgonen. Själv kände jag mig väldigt nöjd med att vara hemma och fixa inför den kommande guidningen som skulle äga rum samma helg. Tiden gick fort och gänget var väldigt glada och nöjda när de kom tillbaka till stugan för en gomiddag. Karin, som aldrig riktigt varit en inbiten fiskare, visade stolt upp bilderna på sin första gädda, som hon dessutom vågade hålla själv. Hjärtat bubblade nästan över av stolthet när jag såg hur fint hon höll gälgreppet. Historierna flödade och planer lades för dagen efter. Vi packade och planerade för att åka till en närliggande stor sjö mest för att vi inte ville vara ute så länge i fem droppar regn som YR hade utlovat. Nej nej, då låter det avsevärt mycket trevligare med stughäng och sällskapsspel.
En härlig doft av nybakat bröd spred sig tidigt i stugan eftersom morgonpigga Matilda redan hade varit uppe och bakat ut ett långpannebröd som förbereddes kvällen innan. Blanda det med doften av varmt färskt kaffe när pressen trycktes ned, mmm mmm mmm. Jag är dock ingen receptkreatör eller liknande så vi kanske ska skippa hela mysfaktorn för att istället slänga oss iväg till båten. Om jag får skryta lite så måste jag säga att jag börjar bli en riktig hejare på att både köra framåt och bakåt med trailer. Övning ger färdighet, sa de – och det stämmer. Rampen i sjön är lite knepig med ett gäng stora stenar som man får sicksacka mellan. Mitt och Hannes teamwork börjar bli riktigt bra och det är så himla lätt att förbereda fiske med honom vid min sida. Någonting som fick mig lite osäker var tanken av att vi denna dag skulle vara fyra personer i min båt, i min lilla Grizzly 1448! Herregud … jag som kan klaga på att Hannes är i vägen när jag ska kasta. Hur tusan ska det fungera med två till personer att ta hänsyn till?
Jo, just det, vi kanske kan ägna en liten tanke åt vädret som YR förutspått åt oss. Det var nog som så att YR verkligen blivit yr. Ett superhärligt väder där vi alla stod utan jacka var nämligen snart ett faktum. Det var i princip noll vind och en lampa som inte var dimrad. Skönt att fiska i, lite sämre för fisken. Mitt mål med dagen var att se till att Karin fick fisk. Karin som blir så lycklig när en fisk hugger, och som blir ännu lyckligare när fisken ligger i håven.
På väg mot första platsen ville vi se hur båten betedde sig med så mycket vikt i, osäkra på om den skulle gå att få upp i planing. Det finns ingen jag litar på så mycket gällande båtkörning som jag litar på just Hannes, ett litet sidospår bara. Utan några som helst problem fick vi upp båten i plan och kunde köra 16–17 knop, helt klart godkänt för min lilla tjugofemhästare i aktern.
Karin kände sig bekväm med ett haspelspö, så det var självklart vilket spö hon skulle få fatta tag i. Vi fiskade en vik där djupet varierade grovt. Längs med kanten fanns det vass och på rätt djup växte gräs. Pig Shad Jr är perfekt storlek för Karin och hennes haspelspö. En liten vikt hängde vi i nosen på betet för att få ner den en liten bit men fortfarande kunna fiska lite snabbare. Vattentempen hade ökat och låg mellan 10–12 grader i viken och det kändes inte mer än rätt att börja fiska lite snabbare. Joel greppade tag i gäddflugspöt och Hannes drog på en stor Westin Swim Suspending. Jag tänkte att jag skulle börja med att guida Karin i allt så det skulle kännas bra för henne, men insåg väldigt snabbt att det inte fanns någon anledning att sitta och höka över henne. Hon löste hela fisket galant på egen hand. Vilken tjej!
Det kändes så himla lyxigt att kunna täcka av så många olika metoder samtidigt. Liten jigg, fluga, stort hårdbete och nu jag som skulle köra ett abborrspö med ett mindre crankbait. Vi hade hört rykten om stor abborre i sjön både från mina följare samt lokala fiskare vi mött vid rampen så lite puls fanns det allt. Blev lite mindre taggad då vi insåg att abborrbetena låg på tork i uterummet, typiskt oss att glömma något. Tur det var något så lätt som beten, och inte batterierna som det har vart vid annat tillfälle. Tur det låg två lösa inqusitors i båten, det hade ändå varit mitt förstaval. Det tog mig nog inte mer än endast ett par kast innan första abborren var krokad och totalt hade attackerat mitt bete. Det är så himla roligt med abborrfiske ändå. Tänk om abborren hade kunnat växa sig till 10 kilo, då hade nog ingen fiskat gädda längre. För är det inte så att abborre är den coolaste fisken i Sverige?
Karin stod i fören och kämpade på, kast efter kast med varierande hastighet på hemtagningen. Någon gädda smakade lite på tailen, men var inte i närheten av kroken så den missades. Joel som fortsatte med fluga lyckades kroka en 70-fisk som landades. Hannes briljerade med sin swim. Platsen som vi hade börjat på såg inte riktigt ut som den gjorde förra gången vi var där och vi började därför fundera på ifall gäddorna hade flyttat på sig eller om det var lågtrycket tidigare dagar som fått dem att vänta med att käka.
Vi fällde upp elmotorn och for iväg för att testa en liten ova vi tid
igare endast spanat in, men aldrig åkt in i. Det blev en transport över hela sjön och vi fällde ned elmotorn redan innan vi körde in i ovan för att prova utanför. Temperaturen steg till höga tolv grader och vi funderade på om det kanske var melodin för fisket. Det tidigare väldigt klara vattnet hade nu förvandlats till mer hummusfärg. I första kastet lyckades Karin med hjälp av en weedlessriggad Pig Shad Jr kroka dagens första gädda för henne.
”Matilda, nu har jag en. Denna jäkeln ska inte lossa!” sa hon entusiastiskt.
Med tidigare problem med mothugg förstår jag hennes oro. Ack den som ger sig, och det gjorde inte Karin – vilken stjärna hon är!
Med några småfiskar i bagaget tog vi oss igenom den smala passagen och tryckte oss in i ovan. Där slog termotern till ordentligt och vi kom upp i hela 15 grader när vi körde genom. Bra eller dåligt? Det kan vara svårt att säga, det kan vara ganska ”trixigt” att fiska sjöar i Norrland just denna tid på året. Området med femton-
gradigt vatten var ingenting att hänga i granen utan vi fortsatte längre in och målade kartor med Garminlodet. Vi visste sedan innan att det skulle finnas ett djuphål, men vi vågade inte lita helt på varken djup eller ”location” när vi fiskade. Fördelen med sjökort är att du får ett hum om djup och kanter. En sak jag älskar ännu mer är just att måla sina egna kartor, vilken grej! När du kör långsamt samlar lodet upp informationen den får från givarna och målar upp nya kartor som är mer precisa. Jag är så himla nöjd med lodet och ser inte hur jag skulle kunna fortsätta mitt fiske utan ett sådant.
Vilken dag
Väl inne vid djuphålan stod det mycket fisk och tryckte, dels längs med kanterna men även pelagiskt i gropen. Några enstaka betesfiskar hittade vi, men ingenting som var något spektakulärt. Hannes fick en gädda som han beskrev som mjuk och slemmig och inte alls i samma kondition som de andra vi fått i sjön tidigare. Kul med fisk och vilken dag vi fick. När de svarta molnen gjorde oss sällskap skyndade vi oss till bilen för att packa ihop och lyxa till det med att äta vedugnsbakad pizza. Vilken grej, vilken lyx och inte minst – vilken dag!
