Matilda Leijon: Kära 16-åriga jag

Fiskereporter Matilda Leijon blickar den här gången tillbaka i tiden och reflekterar kring allt fint som fisket gett henne i livet – och ger samtidigt sitt 16-åriga jag lite kärlek, pepp och inspiration.
Fiskereporter Matilda Leijon blickar den här gången tillbaka i tiden och reflekterar kring allt fint som fisket gett henne i livet – och ger samtidigt sitt 16-åriga jag lite kärlek, pepp och inspiration.
2023-04-03

Matilda Leijon: Kära 16-åriga jag

Fiskereporter Matilda Leijon blickar den här gången tillbaka i tiden och reflekterar kring allt fint som fisket gett henne i livet – och ger samtidigt sitt 16-åriga jag lite kärlek, pepp och inspiration.

Aldrig har jag känt mig så vuxen i nuet som jag gjorde 2012, vid 16 års ålder. Tandställningen hade plockats ut, nians skolavslutning närmade sig. Den finaste klänningen jag kunde hitta hängde på galgen i rummet och mamma hade hittat det perfekta skärpet att förgylla den med. Barndomsrummet i Lidköping var i stort sett nedpackat. Ännu en sommar med jobb på Smögenbryggan väntade, denna gången skulle jag få bo med några kompisar på själva bryggan. Hur tusan kunde mamma tillåta det? Det undrar jag nu när jag är så mycket visare, och faktiskt har en lillasyster i samma ålder som jag var då. När sommaren var slut skulle nästa väska få följa med på äventyr, för jag skulle lämna staden och börja plugga på annan ort. Vid den tiden kunde man faktiskt visa på en hand hur många tjejer som tagit studenten från den linjen. High on life fick jag skjuts till Deje och även hjälp med att bära upp alla mina saker till lägenheten på tredje våningen. Jag vinkade av mamma med tårar i ögonen och förberedde saft och bullar för fika på innergården med Rebecka som jag hade träffat året innan på fiskeläger och som nu skulle bli min sambo och även klasskamrat med resterande 30 grabbar från hela Sverige (vi hade även en dansk och en norrman i klassen).

I samma veva var Facebook en stor grej. Jag minns tydligt kampanjen ”Kära 13-åriga jag” där kändisar skickade meddelanden till deras unga jag. Att man inte behövde oroa sig så mycket, det skulle bli bra bara man mådde bra. Jag förstod ingenting vad det budskapet egentligen ville. Jag hade ju det toppenbra och hade helt och hållet koll på livet. Det fanns inga bekymmer i hela vida världen, förutom oron att passa in. Var kläderna fina nog? Passade jag verkligen i mascara, borde jag ha mer smink? Ska jag bjuda på kvällens pizza så att de vill hänga mer med mig? Borde jag åka ut och fiska oftare så att jag är så där supercool? Är det okej att se en film i dag eller borde jag gå en mil igen? Ska jag städa efter min rumskamrat så vi har en fin lägenhet så att hon vill fortsätta bo med mig? Är mina beten tillräckligt bra?

Kära 16-åriga jag, fortsätt med att skriva. Skriv om allt. Precis som du redan gör. Skriv hem till mormor och morfar. Skapa alla historier i huvudet som du så länge gjort. Översätt dem till engelska när du väl har en färdig storyline. Du kan ju försöka med tyska också, men det kommer gå åt fanders. A for effort. Jag minns hur det spratt i kroppen och orden som dansade i huvudet efter skoldagen på vägen hem från skolan. Planeringen av Instagram-inläggen varade en hel dag för att få det så bra som möjligt. Ordens betydelse fick hjärtat att slå extra slag samtidigt som det hoppade över en handfull. Kommer du ihåg när du fick din första artikel publicerad i en digital tidning? När du gjort din praktik på Gillhams Fishing Resort i Thailand och fångat en alligatorbengädda. Det var tårta för att fira framstegen. Tänk om du då visste att brevet jag nu skriver på är nummer 31 som kommer bli publicerat i Vildmarken. Tänk om du visste att den där värmländska killen med skönaste attityden skulle göra allt i sin makt för att lyfta dig, din karriär och ditt mående. Tänk om du visste då att du skulle få jobba med en skribent som hjälpte dig att finjustera dina texter så att de glänser så där extra till din publik. Tänk om du då visste hur det var att vara uppskattad – på riktigt.

Kära 16-åriga jag, det finns annat i livet än att pimpla abborre. Men ja, det är fantastiskt roligt och du kommer för alltid älska isen, vintrarna och de randiga riddarna som du lärde dig att det var hippt att skriva på Instagram. Ett uttryck jag i dag, tio år senare, försöker gå ifrån, fast ska sanningen fram så använder jag det fortfarande för att känna mig så där ung och självsäker igen. Om bara några månader kommer du ta gälgreppet på en gädda under Åmåls-resan med klassen. Du kommer vara absolut livrädd för denna varelse, och historiens fulaste kort kommer att tas på dig. Under samma resa kommer du briljera under trollingpasset och fånga både lax och öring. Vid den tidpunkten kommer det vara rekordstorlek på fiskarna i Lollos båt. Fokusera inte så mycket på att det är första turen han gör med båten och att det alldeles strax kommer bli slaget av de där jäkla tvåorna. Njut nu i stället, du är en rockstar. Om ett par år kommer du ha köpt din egna perfekta lilla båt, som är bara din. Du kommer samarbeta med märken du trodde var omöjliga. Elektronik och batterier på båten, fiskeprylar i oändlighet och för att inte glömma – du kommer köra runt i sprillans nya bilar.

Kära 16-åriga jag, din resa står ut. Hur fick du så mycket skinn på näsan så tidigt? Var det somrarna på Smögen? En äldre brorsa som visade dig vägen? Lillasystern som du så gärna ville vara en förebild för, men livrädd att hon skulle ta din plats i morfars hjärta? Du kommer behöva allt det där skinnet du byggt upp. Och fortsätta hålla det i stil med läder. Du kommer stöta på många tokiga människor på din resa. Vissa är tokiga på ett bra sätt, men några även på ett dåligt sätt. Tänk det där meddelandet från en kille som bodde i Malaysia, han som skrev på såväl Facebook som Instagram och YouTube när du inte svarade. Han har inga andra intentioner än att ta med dig på en resa till Australien, endast för att du är så cool att du fajtar marlin ståendes och filmar det och lägger ut på YouTube. Tänk vilken tillfällighet.

Kära 16-åriga jag, jobba så hårt du kan. Oavsett vad det än är som du tar dig an. Skola, jobb, vänner, träning eller fiske. Det viktigaste i livet är dock balansen mellan allt. Dagen kommer komma när en människa står framför dig, redo att göra allt med dig, men även allt för dig. Livet handlar fortfarande om prinsessor och kungar, och du är den finaste prinsessan i din historia. Stå på stadiga ben för det kommer bli en berg-och-dal-bana utan dess like. Du kommer synas på skärmarna runt om i Sverige, vara programledare för livefiske, YouTube-serie, podcastgäst och TV4 kommer intervjua dig. Du kommer vinna SM ännu en gång som junior. Du kommer dessutom vinna Nordiska Mästerskapen ett år. Du kommer ändra vägval, inte bara en gång. Du kommer åka till en vulkanö i mitten av Atlanten och bo på en katamaran i två månader.

Kära 16-åriga jag, det är okej att äta mer än rivna morötter till lunch även om du såg någon på Instagram som gjort det och gått ned sex kilo och fått en tvättbräda. Du kommer inte orka med skolan och bli på ännu sämre humör än de där jäkla tonårshormonerna redan gör dig på. Kära 16-åriga jag, majoriteten av de där vännerna du försöker imponera på nu kommer ändå inte finnas vid din sida om tio år. Gör precis det du känner för, det är absolut tillräckligt bra. Kära 16-åriga jag, du behöver inte fiska varje helg för att passa in, så länge du tycker det är kul. Du kommer hitta din passion i livet en vacker dag, när du minst anar det kommer möjligheten stå framför dig. Kära 16-åriga jag, fortsätt med det som driver dig. Du kommer gå precis så jäkla långt som du vill. Kära 16-åriga jag, sitt inte vaken på nätterna och stressa inte för att gå ut med så höga betyg som är möjligt. Du kommer ändå aldrig ha en arbetsgivare som kommer vilja se hur du presterade på historielektionen, du vet den där om Sveriges kungar. Kära 16-åriga jag, företag kommer stå på kö för att få jobba med dig. Du kommer neka majoriteten och hamna på en lodge i världens tätaste djungel. Du är en freaking rockstar och jag är så glad för den resan vi gör.

Resan slutar självklart inte vid 26 års ålder. Om du bara visste vilka saker jag har planerat. I vår ska vi självklart tillbaka till Umeå för att fiska gädda. I sommar åker jag med till Papua Nya Guinea för att fiska och bo på lyxbåt i 10 dagar. I Oktober går resan till Colombias tätaste djungel, där ryktet går att lodgen är under renovering. 2024 ska jag till Brasilien och än en gång bo på en sådan lyxbåt på floden, utrustad med en Michelin-kock. Fiska peacocks och äta god mat, precis vad livet går ut på. Någonstans mellan dessa resor ska Argentina försöka klämmas in. Det kommer bli bättre, även om du tror att livets bästa tid är nu.

Girl, you got it all figured out.

 

Tack för att du läser Magasin Vildmarken! Spara 10% på allt i vår webshop med rabattkoden I<3VM

Facebook
E-post
LinkedIn
Twitter
Nyheter

Beslut om skyddsjakt på varg i Söderåsen

Länsstyrelsen Skåne har i dag besiktigat ett nytt angrepp på får i reviret Söderåsen. Angreppet har gjorts av varg. Länsstyrelsen har nu fattat beslut om