Matilda Leijon: Ett gäddäventyr i Svansele

Matilda Leijon styrde åter bilen mot Norrland för nya fiskeäventyr, den här gången för att uppleva gäddfiske i natursköna Svansele. [Text: Matilda Leijon, foto: Matilda Leijon & Johan Mikkelsen]

Det var en vacker junimorgon bland myggor och renar. Vi hade åkt många mil dagen innan, jag och Hannes. Fiskarna hade varit som galna när vi gjorde ett stopp längs med Östersjökusten och dängde med våra flugor en sväng. Platsen var blåsig och vi behövde mycket kraft från benen för att hålla oss kvar på plats i våra flytringar. Vinden tryckte rätt in i viken som vi befann oss i och våra intermediate-linor gjorde sig väldigt bra tillsammans med varierande flugor på 1,5 meters djup. Stället hade gäddkungen Niklaus Bauer tipsat oss om. Antingen skulle de smälla flugorna direkt, eller så skulle de bara reta oss och följa flugorna. Efter några minuter hade jag en följare, en fin sådan. Fisken högg inte och jag antog direkt att det var en sådan dag, en följardag alltså.

Redan kastet efter insåg jag dock att jag hade helt fel. Fisken var snarare på humör för att döda flugorna och det blev stenhårda hugg på både Roly Poly och på vanliga strip. Mot slutet av dagen hade vi redan landat flera fiskar över 90 cm och tillsammans hade vi skrapat ihop 53 gäddor. Vi var därför imponerade av oss själva när vi satte oss i bilen på kvällen för att åka ännu mer norrut.

Vi skulle möta upp med Niklaus för att få hänga och fiska med honom i några dagar, en förfrågan som jag inte var sen att tacka ja till! Allt jag såg var en gratiskurs i hur jag skulle kunna bli en bättre fiskare och dessutom var jag glad över att få lära känna Niklaus ännu bättre. Tidigare hade vi bara jobbat tillsammans i olika projekt, men nu skulle vi äntligen få hänga på riktigt och det var en gyllene chans att försöka förstå mig på hur han gör. Några dagar senare visade det sig att jag tydligen hade skaffat mig en till best buddy. Men hur fet resan med Niklaus än må ha varit så får jag hoppa över den och spola fram tiden två veckor, nämligen till då jag gjorde mitt andra besök till Norrland denna sommar.

Back to the roots

Bilen var packad med tre flytringar, ett gäng spön, ett stormkök och tre taggade fiskare. Hannes Ribbner styrde bilen mot Skellefteå. Jag var kartläsare och Johan Mikkelsen, som tillbringar sin första sommar i Sverige på några år, satt i baksätet och var nöjd. Jag vill tro att han var förväntansfull också, för gäddan hade ändå legat honom varmt om hjärtat sedan tiden innan han började hålla på med Norge och även det tropiska fisket. Det blev som lite back to the roots för Johan – och jag var väldigt glad för att han hängde med oss till världens bästa ställe.

Varje dag är jag tacksam för sociala medier och dess makt, inte minst över hur jag lyckats växa i branschen tack vare dem, men även eftersom jag genom dem har fått möta fantastiska människor. Jonathan Åhström är en fiskeguide som härstammar från Västerås, men som tog sitt pick och pack och flyttade ut det i skogen, några mil väster om Skellefteå, till en håla som heter Svansele. Har ni hört talas om den? Det hade inte jag i alla fall. Jonathan skickade en inbjudan till mig och sa att gäddorna väntade och att fisket borde vara helt magiskt runt just midsommar – och att jag borde ta med mig några polare och komma upp. Ja, ni förstår nog allihop att det var precis vad jag hade gjort. Vi var på väg till Jonathan som även han kör flugfiske efter gädda från flytring. Jag blir alltid lite extra lycklig i själen när jag träffar någon med samma plan, det är så man kan sålla ut vem som har koll på sina grejer, eller inte. Skämt åsido!

Midnattssolen lurade oss och vi körde till långt in på natten innan vi bestämde oss för att slå upp tältet bredvid vägen i skogen. Jag hade trots allt jobbat samma dag och var lite sliten. På grund av mygginvasionen som var, även med Sörlandsfolks mått mätt, var vi riktigt snabba upp med tältet för att sedan krypa in och dunka huvudet på kudden. Vi gav oss själva tillåtelse till några timmars sömn innan vi packade ihop allt och körde de resterande milen till Svansele Vildmarkscenter – en lodge som har full rullning på sina vinteraktiviteter med allt vad det innebär. Det syntes tydligt när vi anlände. Det var ett stort område med massor av parkerade snöskotrar som verkade stå och längta efter kyligare tider. Japp, du har rätt. Det var helt sinnessjukt varmt under midsommaren i Svansele i år. Medan grabbarna smällde upp utrustningen tog jag med mig Primusköket och gjorde mina kända ägg- och baconsmörgåsar. De ger mig perfekt med energi för att orka många timmar, att de sedan dessutom är fruktansvärt goda ser jag bara som ett plus.
Vi hann inte ens påbörja våra mackor innan en Toyota kom insladdandes på grusparkeringen. Föraren hängde på tutan och det var inte svårt att räkna ut att det var Jonathan som äntligen fått se människor. Jag kan tänka mig att det är ganska tyst och ensamt där ute och av ljudet av bilens tuta att döma så var han lika glad över att se oss som vi var att se honom. Energin från när fiskare möts redo för ett fiskepass kan jag dessvärre inte sätta ord på. Eufori är nog det närmaste jag kan komma.

Flugspöet i högsta hugg

Flytringarna var uppumpade och innan vi visste ordet av det så var även våra fenor på fötterna och vi hade börjat paddla ut i eftermiddagssolen med flugspöet i högsta hugg. Precis bredvid lodgen sjösatte vi och hade spanat in området. Det var högt gräs som täckte ett bakvatten i en älv, ett ganska stort sådant faktiskt. Vi körde blandade linor mellan flyt och sjunk. Vi hade självklart fått dille på Niklaus Bauers nya påfund med hoverfly 2.0 så det var vi helt insnöade på. Egentligen kan jag ju bara prata från mina tankar, men i och med att Hannes redan hade snott en av flugorna jag bundit inför resan med flytkropp, så kan jag i alla fall anta att han tänker likadant.

I vanliga fall brukar vattnet trycka mycket i älven vi fiskade, men man kan alltid söka skydd i bakvattnet. Där är det i alla fall möjligt att hålla sig kvar i flytringen. Skulle man råka hamna ute i strömmen hade man snabbt åkt ner några hundra meter innan man skulle kunna nå land. Ni som fiskat i fördämda älvar där vattnet kan regleras längre upp i systemet vet precis vad jag menar.

Better safe than sorry, bakvattnet var planen för eftermiddagen. Det är en ganska lustig känsla, om jag får säga det själv, när man bara kommer till ett vatten och inte har någon aning om någonting. Finns det någon grynna eller djuphål? Är gräset hetare desto längre ut man kommer, eller är det i mitten man ska hålla sig? Jonathan sa att det bara är att fiska sig ut till kanten mellan bakvattnet och där älven trycker på hårdare. Oavsett var du är så kommer det finnas bra med fisk där, menade han. Han hade i princip fått fisk i hela området som faktiskt håller gräs.

Vi spred ut oss. Jag höll mig nära Jonathan för att sneaka åt mig lite mer tips medan Hannes var en stöttepelare för Johan som inte riktigt var med på hela flugfiskeplanen. Han hade inte blivit fast i Belize och fått träna på sin kastteknik som både jag och Hannes hade fått tidigare detta år. Helt plötsligt så small det till i flugan, utan förvarning. Jag var inte säker på ifall det var som så att jag strippat in i en sten eller om det faktiskt var en fisk. Det skulle jag bli varse om bara någon sekund senare då det small till igen på exakt samma sätt. Och sedan igen, och ännu en till gång. Ja, detta var garanterat inte gräs utan en gädda som attackerade den dragontail som jag satt fast i änden av flugan. Jag vet inte säkert om det var samma fisk alla gånger, men när det var dags för mig att ta upp flugan från vattnet för att lägga ett nytt kast så var det en fet fisk som gjorde en bubbla bakom min fluga och blev skrämd av mina fenor. Där och då insåg jag hur häftigt fiske vi skulle få uppleva. Det var startskottet för en magisk eftermiddag med massor av hugg, följare och ett gäng fina landade fiskar.

Alltid tävling

Som alltid när jag är iväg med polarna så är det tävling, det är sedan gammalt. Ett poäng varje dag för längsta fisk och ett poäng för flest antal under dagen. I slutet av resan delades även en poäng ut till den som tagit resans längsta fisk. Oftast är det en spännande kamp in i sista sekund. Eftersom jag är en tävlingsmänniska så är detta en tävling som handlar om liv eller död, i princip. Jag kan ärligt erkänna för er att den lycka som spred sig i kroppen för varje hugg var värd allt. När jag hade haft ett gäng fiskar som vände bakom flugan, eller bara bet i tailen, så började jag bli frustrerad. Jag behövde ändra på någonting så att de skulle sitta fast på kroken. Nästa kast hände samma sak. Jag kände snabba, hårda smällar i fluglinan och jag ville bara sätta mothugg. Jag började strippa hem flugan snabbare och till slut så small det ordentligt och jag kunde sätta mothugg som liknade det jag gjorde på tarponen i Belize. Det var alltså ett riktigt karatemothugg, om jag ska försöka förklara hur det kändes. Fajten var lång och intensiv. Det märktes tydligt att denna fisk levde i ett strömmande vatten. Det var ett riktigt, grönfärgat muskelknippe.

Innan jag ens hade sett fisken kände jag mig ganska säker på att den skulle vara riktigt fin plus att den skulle klara sig till dagens längdpoäng då vi bara skulle få cirka fem timmars fisketid. Hannes tog hem sin fluga snabbt och började paddla mot mig för att fota fisken, som utan tvekan var värd att fotas. Personligen skulle jag gärna fotas med alla fiskar jag får, men någon måtta får det vara för dem som är ute och fiskar med mig. De kan ju inte lägga all sin tid på att knäppa kort. Lagom till att Hannes kommer tillräckligt nära för en photo shoot så gör jag ett försök att landa fisken och misslyckas några gånger innan det väl går vägen. Fisken mäter in på 95 cm och jag spricker ut i ett ännu större leende än vad jag haft tidigare. 95 cm är en stadig gädda, speciellt när den var så pass hög och fet som just denna var. Jag kände mig ganska säker på att detta skulle klara sig till en poäng, men det dröjde inte många fler kast för Johan för att bräcka mig – och inte med så lite heller, utan hela 15 cm! Jag hade kunnat bli bitter av det faktum att han landade en gädda på 105 cm gädda med ett flugspö i #9 redan efter några kast, men idag känner jag för att bara vara lycklig för hans skull.

Gäddorna fortsatte att vara bråkiga med oss genom att bara bita i tailen, men vi lyckades trots det landa ett gäng var. Jonathan plockade ihop sina saker och paddlade in för att fixa käk till oss. Nu snackar vi verkligen prinsessbehandling. Vilken lyx att få fiska på fina vatten och sedan komma in till färdig mat. Vi stannade dock inte ute så mycket längre utan valde att paddla in och knäppa en öl och sätta upp tältet så det skulle ha en chans att torka från natten, innan vi skulle sova. Lagom till att vi var färdiga med tältet var käket färdigt – och herre jösses vad gott det var. Wraps med BBQ-oumph, lokalt producerade morötter, babyspenat, massa goda såser, ölkorv och min favorit, pepparkaka! Ja, det är en knepig kombination, men Jonathan hade snappat upp att jag verkligen älskade dessa kakor och var missnöjd över att det var hela sex månader kvar tills man skulle få äta dessa igen utan dåligt samvete. Han samlade på sig massor med pluspoäng vid den middagen kan jag säga och fick toppbetyg av alla inblandade.

Påfyllda med energi satte vi oss i flytringarna och körde några timmar till. Det var en fantastiskt fin och vindstilla kväll. Ni som kan ert Norrland associerar säkert sådana med mycket mygg och ja, det är helt korrekt. Det var sjukligt många mygg som surrade runt våra huvuden, och även i både näsa och öron. Vi blev därför inte så långvariga den kvällen utan längtade snabbt hem till kudden – och väl där dröjde det inte länge innan vi slocknade.

Försenat midsommarfirande

Morgonen därpå stod samma meny till frukost. Mina morgonmackor är som sagt välkända och alltid lika uppskattade av gänget. Jag ska dock vara ärlig och säga att mina mackor denna morgon endast var en aptitretare. Det var midsommardagen och i och med vårt fulla fokus på fisken dagen innan hade vi inte hunnit äta någon sill och potatis. Vi tog oss en extra timme och kokade färskpotatis med dill, korkade upp tre olika sillar, gräddfil och allt annat gott man kan tänka sig där lagom till frukost. Vi visste att ett annorlunda äventyr väntade samma dag och vi behövde energi i överflöd.

Jonathan skulle, med fyrhjulingarnas hjälp, ta oss ut till ett speciellt ställe. Det var allt vi hade fått veta på förhand. Vi packade sakerna på tre fordon och startade motorerna. Först körde vi längs med landsvägen för att sedan svänga av in på en mindre grusväg. Med tanke på den rådande värmen och frånvaron av regn på sistone så dammade det ordentligt. Tio minuter senare var vi framme på plats och började rigga i ordning prylarna. Utan att överdriva var detta ett av de häftigaste ställena jag någonsin fiskat gädda på. Vi var omringade av en slingrande å med bakvatten och lönngångar, en ganska overklig syn. Jag tog rygg på Jonathan och snodde åt mig några extra tips om var fisken stod medan Hannes och Johan fick gå och fiska av ett annat område. Vi hade inte supermycket tid på oss och ville effektivisera så mycket som möjligt. Det dröjde inte länge innan jag hade första gäddan som kom som en plog bakom min fluga. Tyvärr krokade jag den inte. Krokningen stod grabbarna mer för. Hannes lyckades landa en brutalt fet fisk som redan hade en stor gädda i svalget, men som trots detta inte tvekade på att smaka på hans fluga. Jonatan fick en fruktansvärt lång, men ganska så smal, gädda som fajtades bra i strömmen. Johan landade tre fiskar medan jag stod helt fisklös, inte ett enda pet. Dock var det nog jag som vad gladast av hela gänget. Jag fick ju spendera den dagen tillsammans med mina bästa vänner, på världens bästa plats.

Svansele, på återseende i höst!

 

Inlägg av: Staffan Johansson den 2020-08-18

Se även ...

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.