Ad

Magnus Törqvist jagar sig i form

Kvällstidningarna fylls med olika bantarknep och det handlar allt från stenålderdieter till, 5:2, LCHF och you name it. Men inte ett ord om tjäderjakt. Jägaren Magnus Törqvist i Norrbotten har hittat ett helt unikt sätt att gå ned i vikt och han rekommenderar köp av finnspets och att man sedan jagar sig i form – genom hela hösten. [Text & foto: Joakim Nordlund]

Det funkar garanterat, säger han med en lurig blick.
Och han vet vad han talar om. Trädskällardieten har fungerat klanderfritt i 24 år.
– Ja, och det bästa är att man har fantastiskt roligt också medan man håller på, inflikar han med ett smajl.

24 år har gått sedan den dagen när han fick låna en finnspets av Göte Öhman och minnet från den första jakten med trädskällare blev så starkt och så positivt att han valde att köpa egen hund. Sedan har det hunnit bli en räcka med olika finnspetsar och han räknar upp namn som Erina, Julle, Nafti, Peppi, Remo, Saari, Tepi och Lissu.

Och det är just Lissu som ligger en bit bort och kikar på husse. När hon kommer till husvagnen vid det lilla grustaget så vet hon vad som vankas. Där i skogarna kan hon färdas fritt och hon gör det i ett landskap där tjädern trivs. Och bevis på det kom redan på väg mot Magnus husvagn för jag hann bara färdas en kilometer innan jag kunde se dagens första tjäder som gick och pickade grus på vägen. Kamerorna låg nedpackade i väskan så jag fick öppna bildörren försiktigt och tjädern satt lyckligtvis fortfarande kvar. Vad jag då inte visste var att det skulle komma ännu fler fotomöjligheter för en knapp kilometer längre bort satt ytterligare en tupp på vägen – och nu fick jag bilderna jag längtat efter.

Så visst kan jag förstå Lissu där hon nästan darrar av upphetsning inför vad som skulle komma. Det skulle ha varit fullt möjligt att jaga från den plats där husvagnen stod, och kanske hade det varit ett smart drag med facit i hand, men Magnus hade sett ut ett annat området som låg en halvmil bort. Vi hinner bara färdats en halv kilometer när vi stöter på nästa tjädertupp som, precis som de andra som jag sett under morgonen, satt på den lilla grusvägen där jag passerat bara halvtimmen tidigare.

– Ja, så här kan det vara. Den där hade hon ju hittat om vi hade jagat från husvagnen men så här är det i den här branschen. Den finns ju där till en annan gång och bara det är ju skönt att veta, säger han.

Vi styr vidare och när Lissu äntligen får lämna bilen gör hon sin toalett en bit bort och sedan påbörjar hon morgonens första sök. Och det här är verkligen en morgon som gjord för jakt. Fem minusgrader och ett litet lager med pudersnö som lyser upp den annars rätt mörka blandskogen och på toppen av allt en himmel så blå att man bara kunde blicka uppåt och fylla lungorna med frisk luft för att känna lyckan och friheten.

Det här är också livet för jägaren Magnus Törqvist.
– Ja, här trivs jag, säger han kort och låter blicken färdas.

Plötsligt rasar lite snö från ett av träden och när de små kristallerna passerar en strimma av solljus gnistrar det förförande. Lissu återvänder efter att ha sökt av området framför oss och vi rör oss långsamt och efter någon minut får vi vänta lite medan hon söker av nästa område.

Magnus själv är ju norrbottning och då kunde man kanske tro att man också ska jaga med en norrbottensspelt men under den här korta pausen hinner han med att berätta varför valet föll på finnspets.

– Jag har också ägt en norrbottensspets men jag har liksom gillat finnspetsarna bäst. De känns lite vassare och sedan är urvalet större när man ska para, säger han.
Men alla vet ju hur det är, att var och en blir salig på sin tro.
– Jag är domare och provledare och jag har dömt många duktiga norrbottensspetsar. Det kan nog bli så att man fastnar för en viss ras, säger han.

Men som norrbottning, ska man då inte ha en norrbottensspets?
– Det där är lite tycke och smak. Det jag gillar med finnspetsarna är att det är lite mer jävlar anamma i en. Lite mer urhund än vad det är i en norrbottensspets. Men det är ju bara jag som tycker så. Frågar du någon annan kan svaret bli ett helt annat.

Fast Magnus Törqvist är inte vem som helst. Efter att ha gjort massvis med jaktreportage och fått förmånen att vara ute med en rad skickliga jägare har Magnus Törqvists namn nämnts ett flertal gånger. Han är ansedd som en av de mest hängivna och också mest kunniga när det handlar om tjäderjakt med trädskällare.

– Ja, det är ju kul att höra att andra vet vem man är. Annars är ju det här en jakt där man inte gör särskilt mycket väsen av sig utan man är ute på egen hand och det är ju så jakten ska vara också, säger han.

Sedan dyker Lissu upp igen bakom några buskar och vi fortsätter att vandra genom skogen. Snön som fallit och som också har fastna i träden dämpar ljuden och snön som ligger decimetertjock på marken gör också att vi kan röra oss utan att göra något större väsen av oss.

Plötsligt stannar den lilla finnspetstiken upp vid en större tall och hon börjar nästan omgående att skälla och skallen vittnar om en bestämdhet och en målmedvetenhet som gör att Magnus anspänningsgrad höjs.

Han låter henne få fortsätta att skälla i någon minut, sedan börjar han sakta att smyga sig närmare och till sist sätter han sig ned i knästående där han nyttjar gevärets kikarsikte till att söka av trädet.

Sedan försvinner han ur sikte och jag väntar bara på att höra ett skott men något sådant kommer inte utan istället tystnar Lissu och tillsammans återvänder de.

– Det var ett träd där det hade suttit fågel. Förmodligen var det ett natträd, säger han.
Men instinkten i en hund är stark och hon kan inte riktigt låta sig övertygas om att det inte fanns någon fågel där så hon återvänder tillbaka och fortsätter att skälla.

– Men Lissu kom nu, det är inget där. Inget svammel nu. Kom, säger Magnus med bestämdhet i rösten.

Sedan ser man henne i hennes fjäderlätta sätt att färdas när hon skuttar över tuvorna.
– Jag var nästan helt säker på att det skulle sitta något där. Det lät så, säger han.

Men hur tjädertätt det än är i ett område så kommer det inte på beställning, det här var ännu ett bevis på det.

– Ja, och det är väl också lite av tjusningen med det här. En dag kan man kämpa hur mycket som helst och man får bara höra ett skall och nästa dag kan man komma hem med tre tuppar, säger han.

När vi till sist stannar och gör upp en eld har vi gått i fyra-fem kilometer och snart blandas doften av nykokt kaffe med den speciella doft som det blir när man eldar med gammal tjärved.

Magnus Törqvist tar ingen semester under sommaren utan varje ledig dag tillbringar han i så här – tillsammans med hundarna. Årligen handlar det om, när helgerna också räkna in, ett 60-talet jaktdagar varje år och så har det sett ut i stort sett vare år sedan 1990.

Och där andra går på gym – där har Magnus Törqvist redan sina egna fitnessknep. Under en jaktsäsong kan han gå ned närmare åtta kilo och det sker under två intensiva två månader.

Låter som ett bantningstips för Aftonbladet?
– Ja, kanske (skratt). Men då är det ingen diet heller utan vi äter gott och dricker gott.

När han säger vi syftar han på sina jaktkamrater som också har sina jakthusvagnar uppställda på samma plats. Platsen heter Joikom och även om Magnus också jagar på andra marker är det här en plats dit han återvänder år efter år och en plats som han känner extra mycket för. När han 2005 tog sin andra valpkull efter finnspetstiken Njavvedalen Nasti döpte han kenneln till Joikom´s kennel.
– Det kändes rätt att ta det namnet. Det kom naturligt säger han.

Vad är tjusningen med att jaga hund med trädskällare?
– Dels är det lugnet. Det upplever man inte på någon annan plats. Sedan kan man alltid avsluta jakten när man själv vill.

Något annat?
– Sen är det ju häftigt att höra en tjädertupp där den sitter på 200 meter och kraxar och skär näbb åt hunden. Att få smyga och höra det samtidigt som skallen och så får man kanske skjuta den tuppen också. Det är livet. Hade man inte behövt jobba så hade man väl hållit på med det här hela tiden.

Du tröttnar inte?
– Nej, faktiskt inte. Nog kan man Men när man hör det där upptaget och en tupp som skär näbb så är det den där spänningen igen. Och det roligaste av allt är när man får jaga in en valp. När man skjuter första fågeln för en valp och man får belöna hunden hela vägen till det man kommer fram. Det är kanske det allra bästa. Att visa glädje när både hund och husse har lyckats.

Delad glädje är dubbel glädje?
– Det är så. Att få jaga med hund innebär ju att man alltid har en jaktkompis med sig. Jag tror att man får en bättre kontakt med en jakthund än med en sällskapshund. Man delar så mycket glädje så den dagen man ska ta bort den så har man det jäkligt tungt. Man delar så jäkla mycket med en jakthund. Det är speciellt. Jag känner det så.

 

Inlägg av: Staffan Johansson den 2018-03-18

Se även ...

Vildmarken-bloggar

Premiär för bloggar på Vildmarken.se! Vi har valt ut ett gäng hängivna jägare, och fler tillkommer, som kontinuerligt kommer att dela med sig av sina jaktäventyr och allt där till på vår hemsida.
Till bloggar »

Delbetala din kurs

Hos Vildmarken kan du delbetala din kurs genom Wasa Kredit, upp till 36 månader räntefritt!
Läs mer »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.