Ad

Lyckad rådjursjakt på Segerstad

Det duggregnade när vi satte oss i minibussarna och åkte mot skolans jaktmark på Segerstad utanför Karlstad. Min klasskamrat Joel berättade att han hade en bra känsla inför jakten, en jakt som i huvudsak var riktad mot rådjur med kortdrivande hundar, men där även räv och hare var lovligt. [Text: Johanna Forsby ForshagaAkademin]

Väl framme klev vi ur bussarna och gick fram för att hälsa på dagens tre hundförare. Därefter hade vi en kort genomgång av första såten som vi elever gemensamt hade fått bestämma kvällen innan. Bland annat pratade vi om vart passkyttarna skulle stå och vart hundförarna som alla hade olika hundraser, heideterrier, wachtel och kleiner münsterländer, skulle gå in för att släppa sina hundar.

När genomgången var slut åkte vi bort till såten. Jag blev utställd som passkytt nummer två. Jag hade en lite tätare skogsdunge framför mig och öppna fält med några enstaka björkar som en halvmåne runt mig. Jag tittade lite extra på vissa träd som jag tyckte var inom 20 meters avstånd från där jag stod så jag visste på ett ungefär vart jag skulle kunna skjuta. Min lärare Mathias berättade att rådjuren gärna gick längs kanten på dungen eller mitt i den. Jag ställde mig intill en mindre gran så att jag inte skulle synas så tydligt ifall det kom ett rådjur. När alla passkyttar var utställda ropade Gustav, som var dagens jaktledare, på radion att hundförarna kunde släppa sina hundar. Så fort Gustav hade sagt det hör jag hur en hund börjar skälla. Då ropade hundföraren Magnus på radion att ”det var som jag trodde, upptag direkt”.

Kid i sikte

Det buktade fint framför mig och mina passgrannar och efter en stund drev hunden fram rådjuret till min passgranne Erik. Tyvärr fick han inget bra skottläge och rådjuret vände tillbaka in i skogen igen. Efter drygt 15 minuters drev hörde jag hur hundens skall lät närmare och närmare. Jag gör mig beredd ifall rådjuret skulle komma fram, vilket det snart gjorde. Precis som Mathias sade till mig så kom det lilla kidet ut i kanten av dungen och ställde sig i en lucka mellan två träd som jag tyckte det var lagom avstånd till, så jag lade an och sköt. Kidet tecknade i skottet och jag tyckte att smällen tog bra. Kidet tog ett par skutt innan det lade sig ner och då kom terriern Bella fram till rådjuret. Jag ropade på radion att jag hade skjutit ett kid och att det hade lagt sig. Detta var mitt första rådjur med hagelbössan så jag tyckte det var extra kul. Efter en liten stund kom Magnus fram. Han gratulerade innan han tog med sig terriern för att släppa den igen. Det dröjde inte länge innan hon fick upptag ännu en gång och kort efter det så small det.

Ida hade också en spännande första såt. Hon berättar att hon kom till ett pass med ganska högt gräs framför henne och lite tätare skog bakom där rådjuren gärna går. Hon ställde sig bredvid två granar för att inte synas alltför väl. Hon hade tidigt en känsla av att hon befann sig på ett mycket bra pass där rådjur gärna går, något som snart besannades.

– Efter en stund hör jag en smäll tre pass bort och då ligger första rådjuret för dagen. Kort därefter blir det upptag igen och det går mot mig. Jag tittade runt om mig och när jag tittar åt höger så ser jag hur ett litet ensamt rådjur kommer mot mig, säger hon.

När det kom närmare tryckte Ida av den första smällen.
– Det tecknade i skottet så jag visste att det hade träffat, men det lade sig inte ner så jag sköt ett skott till. När jag tryckte av andra skottet lade det sig ner och adrenalinet började pumpa. Jag gick fram för att se om rådjuret fortfarande levde, men det var dött. När jag såg att det hade gått bra blev jag alldeles skakig och glad på samma gång samtidigt som jag rapporterade på radion att jag hade skjutit ett litet kid, säger Ida.

Kort därefter avbröt de första såten och de samlades för att gratulera skyttarna som nu på morgonen var Johanna och Ida. Andra såten blev mycket speciell och snart blev det action på Eriks pass.

– Så fort jag kom ut på pass så såg jag sju rådjur ute på en plöjd åker. Jag hoppades att de skulle komma närmare. Efter drygt halva såten så ser jag hur rådjuren tar en stor sväng över åkern och är på väg åt mitt håll, säger Erik.
Och fortsätter:
– Jag springer cirka 20 meter nedåt på vägen jag stod. Efter någon minuts väntan så kommer det fyra rådjur 50 meter ned på vägen. Jag hann tänka att jag nog gick bet igen när en get hoppade ut några meter framför mig. Jag hann precis hejda mig själv från att skjuta då jag inte ville skjuta något ensamt hondjur. Efter en kvart när alla hundförare var på andra sidan såten, och jag stod ganska exalterad över den tidigare situationen, så kommer det en bock smygandes över vägen på knappa 20 meter. Då tog jägarhuvudet över, jag svingade upp min nästan helt nya hagelbössa och klämde av, pang där låg han. En ganska liten sexa men väldigt jämn och vacker. Fasen vad skönt. Så ska de gå till!

Tim stod lite längre bort på ett annat pass.
– Jag står vid ett stort gryt som ligger i en gles björkskog. Jag hörde hur terriern skällde intensivt och hur det vänder runt och buktar trångt bortanför mina passgrannar. Hjärtat stannar nästan plötsligt när det börjar prassla bland löven och jag ser hur en bock sticker fram sitt huvud! Jag lägger an och siktar på den, men får inget bra läge så jag fortsätter sikta. Den tar några steg fram och då bestämmer jag mig för att skjuta. ”Pang”, säger det och då ligger bocken på plats.

Isaks första rådjur

‘Isak ska i samma såt få skjuta sitt livs första rådjur. Hans pass var mellan en granplantering och ett hygge. Han berättar att han inte hade några höga förväntningar på passet i förväg och hade en känsla av att rådjuren inte brukar gå här. Det skulle visa sig att han hade helt fel. Efter en kort stund såg han nämligen hur en sextaggare kommer över hygget, cirka 200 meter från där han befann sig.

– Den sprang bort mot min passgranne Emil så jag tänkte att det borde smälla snart, men det gjorde inte det. Istället hör jag hur det börjar prassla till i granplanteringen och ut kommer det tolv rådjur från alla möjliga håll vilket var en mycket häftig upplevelse. Vissa var inte mer än fem meter från mig och jag fick chans på ett litet bockkid som kom perfekt. Det var bara att lägga an och trycka av. Kidet lade sig ner direkt och det var en skön känsla samtidigt som adrenalinet började pumpa. Det var mitt första rådjur så det var kul samtidigt som det blev extra roligt när det kom så många på samma gång.

Emil stod i kanten av en mosse med ett fält framför sig och tät granskog på båda sidorna. Han satt långt ifrån där de släppte hundarna, men hade ändå en positiv inställning till såten och passet. Efter en stund ropade de på radion att det är massa rådjur på väg mot honom och passgrannen Isak.

– Jag hörde en smäll och Isak rapporterade att han skjutit ett bockkid. Då kom ett ensamt hondjur till mitt pass från sidan som jag får läge på och skjuter. Skottet träffar bra och det krävs bara ett skott för att få det att lägga sig ner. Jag blev lättad av att det lade sig direkt och att allt gick som det skulle. Självklart blev jag glad och rapporterade senare att jag skjutit ett ensamt hondjur, säger han.

 

Slutet på en lyckad såt

Kort därefter avslutas såten och det var dags för lunch. Under måltiden går gruppen igenom observationer under tidigare såt. Alla har fått se minst ett vilt och vissa har sett upp emot tjugo stycken så detta var en riktigt lyckad såt med totalt fyra fällda rådjur, två bockar, en get och ett kid. Snart var det dags för den tredje såten som även skulle visa sig bli den sista. I denna såt har Emil turen att få fälla sitt andra vilt för dagen. Den här gången stod han på en berghäll med mycket viltstigar.

– Jag hade en extremt bra känsla inför detta pass. Jag ställde mig bakom ett par tallar för att inte synas allt för mycket. Det var ganska lugnt överlag i hela såten första tiden, men efter en stund ropar ena hundföraren, Jerker med kleine munsterländern Svea, på radion att hans hund har fått upptag.

Han berättar att detta sker bakom honom, men han står en bit bort från de andra skyttarna så han har fritt fram att skjuta runt om mig. Han vänder sig om och gör sig beredd. Efter några minuter kommer det en bock rakt mot honom.


– Jag tyckte det kändes som ett bra läge så jag lade an och tryckte av. Bock lade sig direkt. Jag känner ett lyckorus igen, nu ännu starkare. Adrenalinet pumpade eftersom jag har fått avsluta ett till bra hundarbete, berättar han.
En bit bort från Emil står My. Även hon kunde efteråt berätta om en spännande upplevelse. Hon går en bit in i skogen för att komma ut till passet och hamnar uppe på en liten berghäll med tallskog framför mig. Hon fick snabbt en bra känsla i kroppen om att det skulle dyka upp rådjur på såten. Mycket riktigt, det dröjde inte länge innan hunden Arthur fick upptag och hundföraren Magnus börjar ropa på radion

– Det börjar knaka i skogen framför mig och efter en stund såg jag ett par öron sticka fram bakom en lite högre sten. När det går ut bredvid stenen ser jag att det är get och kid. Det fortsätter bakom nästa sten och efter den får de vind av mig och stannar upp. Det är lämpligt avstånd och ett bra skott tillfälle så jag skjuter mot kidet. Det tecknar i skottet och geten sticker iväg mot höger med hunden efter sig medan kidet sticker tillbaka mot vänster där de kom från, säger My och berättar vidare.

– Jag får inget läge för ett andra skott. Jag såg att skottet ändå träffade och rapporterar på radion att jag har skjutit på ett kid men att det har gått vidare. Självklart blev jag nervös eftersom jag inte såg att det lade sig ner. Magnus ropade på radion att han var på väg till skottplatsen. När Arthur kommer tillbaka börjar vi spåra efter kidet. Magnus släpper hunden och Arthur får upptag på kidet direkt. Magnus följer efter och jag står kvar på passet. Sedan hör jag på radion att han har hittat rådjuret och att det ligger dött i ett dike 150 meter från passet. Jag blir otroligt lättad eftersom det har gått bra, säger My.

Mys kid blev avslutningen på tredje såten och även slutet på dagen. Vi bestämmer oss för att avsluta då vi har fått fälla totalt åtta rådjur, tre bockar, en get och fyra kid. Vi samlas vid lunchplatsen och förbereder en viltparad där jaktledaren Gustav tackar hundförare med hundar för ett kanonjobb och att alla skyttar har skött sig bra under dagen. Detta blev en minst sagt lyckad jaktdag och alla deltagare åkte hem med ett stort leende på läpparna.

 

Inlägg av: Magasin Vildmarken den 2017-11-12

Se även ...

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Delbetala din kurs

Hos Vildmarken kan du delbetala din kurs genom Wasa Kredit, upp till 36 månader räntefritt!
Läs mer »

Vildmarken-bloggar

Premiär för bloggar på Vildmarken.se! Vi har valt ut ett gäng hängivna jägare, och fler tillkommer, som kontinuerligt kommer att dela med sig av sina jaktäventyr och allt där till på vår hemsida.
Till bloggar »