Leica har länge varit ett av världens mest respekterade namn inom premiumoptik. Tempus 2 ASPH är företagets moderna tolkning av ett reflexsikte för snabba jaktsituationer, men hur fungerar det egentligen när det lämnar drevpasset och istället monteras på en hagelbössa? För att ta reda på det tog vi siktet från skjutbanan ut till verklig skyddsjakt på duvor och svartfågel, där snabba beslut, halvbra anlägg och korta skottchanser är en del av vardagen.

Det är lätt att börja på skjutbanan när ett nytt rödpunktsikte ska testas. Det behövs alltid några serier för att få en känsla för punkten, kontrollera träffläget och se hur siktet uppför sig när skyttet sker under ordnade former, men ganska tidigt stod det klart att Leica Tempus 2 inte är en produkt som i första hand ska bedömas där. Ett rödpunktsikte monterat på en hagelbössa visar helt enkelt inte sitt rätta jag när man står torrskodd och bekväm på station. Däremot blev testet av Tempus 2 intressant på riktigt när vi satt illa till i ett dike intill nysådden, vred kroppen för sent mot en duva som plötsligt bröt in – eller när vi försökte få ett snabbt skott på svartfågel kring en gård där chansen är över på ett ögonblick.

Leica marknadsför framför allt Tempus 2 mot drevjakt och snabb skottlossning på löpande vilt – och på papperet är det lätt att förstå varför. Den asfäriska linsen, den fina 2,5 MOA-punkten, den öppna konstruktionen och möjligheten att skjuta med båda ögonen öppna är alla egenskaper som passar när det ska gå fort och ändå vara kontrollerat. Samtidigt är det just de egenskaperna som gör att ett sådant sikte kan bli minst lika relevant på en hagelbössa. För skyddsjakt på duvor och svartfågel handlar ofta mindre om perfekt form än om att snabbt få kontroll över ett läge som aldrig blir exakt som man tänkt sig.

Snabb feedback

Det som imponerade mest under testet var egentligen inte någon enskild siffra i specifikationen, utan hur snabbt siktet gav information tillbaka till skytten. På hagelvapen pratar vi ofta om anlägg, sving och rytm som om de vore helt intuitiva och opåverkbara, men verkligheten ser sällan ut så. När fågeln kommer snett bakifrån, när man sitter lågt eller när kroppen inte hunnit med att vrida upp sig rätt blir anlägget inte alltid som det ska. Med vanlig spång märker man det ofta först i efterhand. Med ett bra rödpunktsikte får man veta det direkt. Tempus 2 fungerar på många sätt just så. Den röda punkten berättar om vapnet ligger rätt, om kolven kommit upp som den ska och om pipan verkligen är där man tror att den är. Och även när anlägget inte är hundraprocentigt går det ofta att rädda skottet, eftersom man omedelbart ser vad som behöver korrigeras.

Det är också här som jag tycker rödpunkt på hagelbössa ofta missförstås. Tanken är inte att göra hagelskyttet långsamt eller mekaniskt. Tvärtom. Man ska inte börja finlira som om det vore ett kulskott, och det är samma lärdom som återkommer i mina tidigare tester av hagelsikten: man ska inte sikta, man ska rikta. Men på vägen dit är det en enorm fördel att ha ett riktmedel som ger direkt återkoppling på om bössan faktiskt är där ögat tror att den är. Tempus 2 förändrade inte grunderna i hagelskyttet, men det gjorde dem tydligare.

Fin punkt, öppen bild

Leica lever mycket på sitt namn inom optik, och Tempus 2 gör faktiskt skäl för det. Punkten är mycket fin och väl avgränsad, utan att flyta ut eller störa bilden mer än nödvändigt. Leica beskriver själva punkten som kristallklar och linsen som asfärisk för att ge ännu skarpare och mer briljant återgivning, och just den delen känns trovärdig när man använder siktet. Bilden upplevs ren, ramen förhållandevis diskret och det finns en luftighet i siktesbilden som gör att ögat inte känner sig instängt. Vid snabba situationer, när fågeln kommer lågt över marken eller kastar om riktning framför gården, är det en tydlig styrka att kunna behålla fokus ute i målet och samtidigt ha punkten där som referens.

Leica lyfter också möjligheten att skjuta med båda ögonen öppna, vilket i praktiken är helt centralt för att ett reflexsikte ska fungera på hagelbössa. När det fungerar som bäst tänker man nästan inte på att siktet sitter där. Man ser fågeln, följer rörelsen, monterar bössan och har punkten i bilden utan att behöva släppa fokus från målet. I sådana lägen gör Tempus 2 precis det man vill att ett rödpunktsikte ska göra: det hjälper utan att stjäla uppmärksamhet.

Byggt för att följa med ut

En annan styrka med Tempus 2 är att det känns byggt för att följa med ut, inte bara för att tala väl om sig själv på ett datablad. Leica uppger att siktet är fräst ur ett stycke aluminium och att det klarar stötar på över 1 000 g. Den svenska manualen anger dessutom vattentäthet till en meter i tio minuter, tolv ljusstyrkelägen och ett CR2032-batteri, medan den officiella dokumentationen också beskriver Motion Sensor-funktionen som stänger av ljuspunkten automatiskt när vapnet ligger still och återaktiverar den när vapnet används igen. Det är funktioner som kanske inte låter spektakulära i sig, men som betyder mycket i praktiken när utrustningen ska fungera i verklig jaktvardag och inte kräva mer uppmärksamhet än nödvändigt.

Här finns dock en detalj som är värd att nämna för den som funderar på samma användning. Tempus 2 är inte ett renodlat hagelsikte med direkt fäste för ventilerad spång på samma sätt som vissa av Aimpoints hagelmodeller, utan bygger på Docter Sight-fot eller Picatinny-lösning beroende på version. Det gör siktet flexibelt, eftersom det finns många kompatibla fästen på marknaden, men det betyder också att just montagefrågan på hagelbössa måste lösas på ett genomtänkt sätt. Fördelen är att Leica inte låser användaren till ett enda vapensystem; nackdelen är att lösningen inte är lika färdigpaketerad som hos dedikerade hagelsikten.

Mer hemma i diket än på stationen

Efter att ha använt Tempus 2 både på skjutbanan och under skyddsjakt är det därför ganska lätt att landa i vad siktet egentligen tillför. På skjutbanan märks bildkvaliteten, den fina punkten och hur snabbt ögat hittar rätt. Ute vid nysådden och kring gården märks något annat: att siktet ger lugn i stället för stress när situationen blir rörig. Den som sitter perfekt, gör perfekta anlägg och skjuter bra kanske inte upplever behovet lika starkt. Men i den verklighet där skotten ofta tas från halvbra ställningar, med fåglar som kommer från ”fel håll” och på avstånd som förändras hela tiden, är Tempus 2 ett hjälpmedel som ger mer än det tar. Det är också där det känns som mest hemma.

Leica har byggt siktet för drevjakt, och det märks. Men just därför fungerar det också för en annan typ av snabb jakt än den som nämns i broschyrerna. På hagelbössa blir Tempus 2 inte bara en optisk finess, utan ett verktyg som hjälper skytten att förstå sitt eget skott bättre. För mig blev det den stora poängen med testet. Skjutbanan gav en första känsla, men det var först ute i det där diket vid nysådden som Leica Tempus 2 visade vad det faktiskt kan tillföra.

Faktaruta:

Modell: Leica Tempus 2 ASPH. 2.5 MOA.

Typ: reflexsikte.

Lins: asfärisk frontlins 21 x 25 mm.

Rödpunkt: 2,5 MOA.

Ljusstyrka: 12 nivåer.

Parallax: parallaxfritt vid 40 meter enligt Leica.

Justering: 1,1 MOA per klick, totalt 100 x 100 MOA.

Batteri: 1 x CR2032.

Automatik: Leica Motion Sensor med automatisk av- och påfunktion beroende på rörelse och inställning.

Vattenskydd: 1 meter i 10 minuter.

Montering: Docter Sight-fot; det finns även variant med Picatinny-montage.

Medföljer: skyddskåpa, putsduk, öppnare för batterilucka, 1,5 mm insexnyckel, två Torx-skruvar och batteri. Leica egna dokument skiljer sig åt om vikten, där svensk manual anger 37/40 gram utan/med batteri och engelskt datablad anger 50 gram.