I skrivande stund är jaktsäsongen över för i år, men desto ljusare och varmare månader står nu framför oss. För dig med jakthund är denna tid inte värd att spilla, utan en bra tid för träning, både för hundens hjärna och fysik. Oavsett hundras är deras luktsinne ofelaktigt deras mest avancerade sinne.

En hund har 1 000 gånger bättre luktsinne än en människa. Människor har cirka 5 miljoner luktceller i näsan, medan hunden har cirka 220 miljoner luktceller i sin nos, och för att stimulera hunden under lågsäsong är spårträning ett ypperligt sätt att göra detta på.

När kan man börja?

Att intressera hunden för spår tidigt ger den alla möjligheter till att bli ett utomordentligt bra verktyg i skogen, men hur tidigt kan man börja med spårträningen? Ingen hund är den andra lik, men någonstans vid fem till tolv månaders ålder brukar fungera bra. Unghundar har i många fall svårt att koncentrera sig under längre stunder, så ställ inte för höga krav i början, utan börja med ett så kallat kontrollspår för att se om hunden verkar vara mogen, och avancera sedan långsamt framåt med mer avancerade spår.

Inför denna typ av träning, så är det förstås bra om hunden har grundläggande allmän lydnad, så som sitt, stanna och gå behagligt i koppel. På så vis kan du lättare påverka eller styra din hund i nästa steg, som till exempel att lägga på ett kommando inför eller efter spårarbetet.

Gör en sak i taget. Blanda inledningsvis inte ihop spårträningen med till exempel apportering, det kan förvirra hunden. Samma sak gäller jakthundar som sedan ska arbeta självständigt, som drivande och ställande hundar – spårträna först, jaga in sedan. Men när hunden väl kan spåra så kan du naturligtvis mixa aktiviteterna.

Aldrig för sent att börja

Även om hunden har några år på nacken, så är det aldrig för sent att träna spår. Om hunden redan är jakttränad kan man förstås få problem med att den föredrar färsk vittring framför ditt lagda blodspår, men då förklarar man bara lugnt och bestämt vad som gäller, tränar detta lite extra – och naturligtvis, se till att hunden är motiverad!

Många av oss känner igen ivriga hundar i hallen så fort hundpejlen kommer fram. Vuxna hundar har, med det sagt, i många fall inga problem med att skilja på olika sorters arbete om vi bara är tydliga med vad vi vill. Här ger till exempel selen och linan hunden information om att det är spårarbete som gäller.

Så här lägger du ett spår

När du har införskaffat bra utrustning, tinat blod och en klöv från det vilt du främst vill att hunden ska spåra, så är det dags att se ut ett lämpligt ställe att lägga de första spåren på. Lägg gärna spåret på en äng eller i en ostörd skog.

Välj till en början en lite mer luftig skog, gärna med grönmossa eller barmark istället för blåbärsris, allt för att underlätta för nybörjarhunden. Längre fram i träningen kan man gärna utsätta hunden för olika störningar för att variera spåren och för att utmana hunden. Så kallade ”torra” spår, såsom asfalt, grus och jord är svårare terräng medan äng och framförallt skog är lättare.

Det allra första spåret bör vara enkelt, kanske med en längd på 30-50 meter med en liggtid på cirka 30-60 minuter. Försök att lägga spåret i medvind för att hunden ska behöva gå med nosen i backen, istället för att gå i vind. Börja med att sätta upp en markering i starten och släpp ner skanken och häll några droppar blod.

Skanken har du i ett snöre släpande någon meter bakom dig och i den andra handen har du flaskan med blod som du häller några droppar ur i varje eller vartannat steg. Skanken ska alltid vara i backen och till en början blodar du hela sträckan. I slutet lämnar du skanken, bind gärna fast den i ett träd för att förhindra att något annat djur stjäl den, inte minst om när du avancerat spårträningen med längre liggtid. Fortsätt gå rakt fram efter spårslutet, efter ca 50 meter kan du vinkla av och gå minst 50 meter från spåret som precis är lagt.

Låt som sagt spåret ligga i önskat antal minuter för att sedan ta hunden till startpunkten. Du väljer själv i vilket skede du sätter selen på hunden – hemma, i bilen eller vid startpunkten. Håll i hundens sele med handen, ta fram den till starten, visa med handen och låt den lukta så länge den vill. Troligen kommer hunden bli nyfiken och börja följa spåret, då följer du bara med.

På prov ska det vara minst fem och max tio meter mellan dig och hunden. I början när ni tränar gör det ingenting om du är närmre för att lättare kunna stoppa eller styra hunden om den går av spåret. En del väljer att berömma hunden när den tar spåret, något man även får göra på prov. Välj själv, om du tror det peppar hunden kan du berömma men gör det inte om du tror det kan påverka hunden för mycket.

När hunden hittar fram till klöven i slutet däremot, då får du överösa den med beröm! Gärna en godis eller en lekstund med favoritleksaken också. Jag brukar leka med skanken (dra iväg den längs marken så hunden får jaga och sen bära den). Alla hundar gillar inte klöven, så gör det inte till en stor sak om din hund inte vill leka med den. Efteråt selar du av hunden, det får betydelsen “nu är jobbet slut”.

När man kommit igång med sin spårträning, och hunden har förstått vad det handlar om, kan vissa individer bli minst sagt exalterade när selen kommer fram. Det finns då en stor risk att de vill skynda för fort fram i spåren, vilket man inte vill. Då har jag personligen upplevt att det kan vara lugnare att spåra i halsband i stället för sele.

Ett annat tips – om man spårar med hundar som gärna vill söka vilt i vind, vilket förstås är också är en bra egenskap, men inte när vi vill träna blodspår – är att motivera hunden att hålla nosen nere i backen. Det kan man göra genom att helt enkelt lägga godisbitar, i form av små godbitar i spåret, kanske var tionde meter.

Vid fotografering till denna artikel har vi haft möjlighet att använda en spårlina från svenska Bearskin. Jag vågar påstå att det är marknadens bästa. Rejäla spännen och bra kvalitet, men det som får den att sticka ut är dess rejäla tjocklek som är bekväm att hålla i och inte trasslar sig. En detalj som man förstår att en äkta eftersöksjägare haft i åtanke, är att det sitter en gummerad markering en bit innan linans ände, så att man även med handskar känner när linan börjar att ta slut. Kan varmt rekommenderas!

Det här behöver du för spårträning:

• En spårsele och en lång lina.

• Blod. Gör ett hål i korken på flaskan och dutta ut blod längs spåret, eller använd en lång käpp med en liten skumgummibit i ena änden, doppad i blod.

• En klöv som sätts fast i ett snöre och släpas längs spåret tills den knyts fast som spårslut.

• Snitsel eller annan typ av markering för att märka ut start och stopp.