I drygt 100 år har Norma varit det givna valet för jägare och skyttar över hela världen. Den svenska ammunitionstillverkaren fortsätter att utveckla premiumammunition och vi har fått möjlighet att utvärdera en av deras senaste kulor under säsongen.
Tidigare i höst begav vi oss mot Åmotfors i Värmland och Normas stora ammunitionsfabrik. Magasin Vildmarken var under 2016 först ut med att testa ECOSTRIKE-kulan när den lanserades i nya kalibrar. När det var dags att presentera TIPSTRIKE i bland annat 7 mm Remington Magnum för världsmarknaden så fick vi åter äran att göra ett test.
Förutom den förstnämnda kalibern ville vi testa kulan i en mer standardkaliber, och .308 Winchester var kulan som jag och min kollega Daniel Emsevik fick utvärdera under de kommande jakterna.
Med nypackade askar gav vi oss mot skjutbanan med stor förväntan i kroppen. Vapnen var tidigare inskjutna med den blyfria kulan ECOSTRIKE. Denna och TIPSTRIKE hade väldig lik träffbild och tre skott senare satt kulorna mer eller mindre hål i hål på 100 meter och det hade blivit dags att ge sig iväg för säsongens första drevjakt.
Viltrika marker
Strax utanför Linköping, mötte jag och kollegan Daniel upp vänner och bekanta inför en dags drevjakt. Johan Lind från det svenska jaktklädesmärket Chevalier anslöt och förväntningarna var stora när vi gav oss upp på markerna som enligt uppgift var rik på både vildsvin och dovvilt. Nu skulle kulorna få tala.
TIPSTRIKE™ är utvecklad för att ge en knall-och-fall- verkan och är kombinerad med en djupverkan stark nog att nå viltets vitala delar. Detta är något som uppskattas vid jakt likt denna där snabba skott är mer regel än undantag, ofta i mindre luckor i skogen där man kanske inte alltid kan följa upp med ett andra skott om viltet fortsätter att springa, där mycket vilt är i rörelse och eftersök kan vara besvärliga. Man vill helt enkelt ha viltet på plats. En ”hårdare” kula är kanske minst lika dödlig, men viltet kanske fortsätter springa en liten bit innan den lägger sig.
Den orangea plastspetsen hos TIPSTRIKE säkrar expansionen och ger en förödande chockeffekt som uppnås genom konstruktionen av manteln.
För att upprätthålla en hög restvikt och garantera ett konsekvent uppförande hos kulan är manteln förstärkt med ett mekaniskt lås. Kulan är framtagen för att kraftfullt avge sin energi direkt vid anslaget. Detta ger en stark chockverkan på viltet och eftersom kulan har hög energiavlämning avtar hastigheten snabbt. Det mekaniska blylåset säkerställer att kulan har högsta möjliga restvikt, vilket i sin tur ger en utmärkt genomträngning.
Läget uppenbarade sig
Det dröjde inte länge förrän viltobservationerna och lägena dök upp. Vi fick mångaskottchanser under dagen. Det började med en mycket vacker morgon där solen sken över den höstklädda skogen. Hundar skällde en bit bort och jag hörde hur något prasslade längre bort i skogen. Snart skulle mitt läge uppenbara sig.
I en grupp av sex dov på morgonens första pass fick jag syn på ett smaldjur i gruppen. Det befann sig knappa 80 meter bort. I en lucka som bestod av några meter avlossade jag dagens första skott. Hon tecknade mycket väl, men trots det såg jag inte ifall hon lade sig – något som alltid är en olustig känsla som jägare. Man vill ju aldrig ha ett skadat vilt i skogen, men för säkerheten vid drevjakt får man aldrig lämna sitt torn eller pass vid pågående jakt. Jag rapporterade därför in via radion och inom en timme var första såten avblåst för samling. En hundförare mötte upp mig för att undersöka skottplatsen. Jag stod kvar vid mitt torn och pekade ut platsen. Hundföraren gick dit och gav mig snart en stark tumme upp. Även om skottet kändes mycket bra, så var det en lättnad.
När jag tagit mig fram till öppningen i skogen, skottplatsen, möttes jag av ett kraftigt blodstänk. Mindre än tio meter bort låg hjorten, död. Skottet tog i bogen och hade inte hjorten kommit i så hög fart tillsammans med flera andra hjortar så hade den antagligen inte tagit sig dit den låg, men med den sista kraften tog den sig ändå ur min siktbild. Dagen fortsatte och under nästa såt hade jag såväl hind och kalv som passerade mitt pass. Jag fick läge på kalven som travade långsamt. Skottet gick, Det tog strax bakom bogen och kalven föll till marken.
Dagens sista pass var en större såt och det innebar att man stod längre i ett och samma torn under ett par timmar. Lite utanför resten av passlinjen hade jag fördelen med att få djur som lyckats ta sig ifrån hundar och hundförare, och de kom mer eller mindre smygandes förbi. Jag fick under detta pass skjuta två kalvar ganska tidigt. Den första var ett skott i bogen och den föll till marken. Den andra lika så – men skottet tog i bakkant av bogen. Ett vildsvin hade fått nys av min passgranne och kom förbi med en väldig fart. Med siktet i framkant av nosryggen föll grisen på plats med ett skott placerat i nacken.
När dagens sista såt var avblåst fick jag gå fram till de fällda vilten. Kalv nummer två, som låg närmast, hade till min förvåning tarmarna ute. Jag tyckte det var märkligt eftersom jag kände mig säker på att skottet inte satt så långt bak, vilket det mycket riktigt inte gjorde. Jag fann in- och utgång av kulan precis bakom bogen, men antagligen hade det blivit ett extremt tryck i kalven med följd att magen vid den tunnaste ytan hade spruckit upp. Men i övrigt var utgången inte större än en enkrona på något av djuren och hade alltså avlämnat sin energi snabbt i djuren. Kollegan Daniel hade under dagen även han haft jaktlyckan med sig. En fjolårsgris hade passerat hans siktlinje och fallit till plats. Ett skott i bogen med TIPSTRIKE i kaliber .308 hade varit mycket effektiv.
Så för att summera de sex vilt som under dagen fallit, hade ett av dem tagit sig 10 meter från skottplats, resten hade fallit i skotten. Detta med en kraft som bokstavligt talat kan vara till bristningsgränsen för mindre vilt som en dovkalv. Jag hade önskat att skottet suttit mer centrerat i bogen, men är såklart glad över att de vilt jag skjutit på hade fallit i skottet. Givetvis hade jag hoppats på att få undersöka de fällda vilten ytterligare i slaktboden, men det var en chans jag vid denna jakt inte fick möjlighet till.
Älgtäta marker
Detta utspelade sig i början av oktober och dagarna därpå var det dags att packa bilen igen – den här gången för att resa norrut för älgjakt i Jämtland där nyttan med nöjet skulle fortskrida. Här finner vi ett av kanske Sveriges mest älgtäta områden, och chansen för att både få se och skjuta älg är god. Jag med 7 mm Remington Magnum och Daniel med kaliber .308 i våra Blaser R8 Success stod snart redo för årets älgjakt.
Älgen är Sveriges största hjortdjur. Vid jakt på dessa är det många som kanske inte väljer att rekommendera en kula likt TIPSTRIKE då de vitala organen helt enkelt sitter längre in i djuret än på mindre vilt. Men både jag och Daniel fick flera skottchanser under dessa veckor. Under de första dagarna passerade en kapital älgtjur Daniels pass i full fart, med hunden hack i häl. Ett kontrollerat skott på knappa 70 meter tog snart i bogen. Älgtjuren tog några steg och föll knappa 20 meter in i skogen. Kulan hade gjort stor åverkan i maskinrummet och hade dessutom inte passerat, utan satt kvar i bröstkorgen där den hade avlämnat all sin energi.
Personligen fick jag under oktoberjakten fälla en älgtjur för hund och en kviga på lockjakt. Älgtjuren var skjuten i nacken och föll naturligt till marken i samma steg. Det var ett skott som kanske inte skall eftersträvas, men ett lyckat sådant i detta fall. Dessvärre fick vi kanske ingen relevant utvärdering av just det skottet i en kraftig älgtjur med 7 mm Rem Mag. Däremot dagarna efter, under ett pass där de ställande älghundarna var flera kilometer bort, kunde jag inte låta bli att locka älg. Jag har under flera tillfällen fått in älg, men inte haft möjlighet till skott. Denna dag däremot hade jag jaktlyckan med mig. Jag imiterade en familj av älgar och fick in en nyfiken kviga som kom över ett hygge.
Jag placerade ett skott snett framifrån, och hon föll på plats. Jag tillsammans med älglaget var vid tillfället förvånade över hur älgen fallit till marken direkt, detta eftersom skottet varken slagit sönder bogblad eller ryggrad. Oftast kan en älg ta sig en bit eller stå kvar en stund innan de faller till marken. Men denna gång var det abrupt slut.
Frågan om köttförstöring
En fråga jag fått under hösten och givetvis en fundering jag hade inför testet är den populära punkten: köttförstöring?
En kula likt denna, som lämnar sin energi på kortast möjliga tid, är mycket dödlig. Och för att de vilt man skjuter på ska falla till marken fortare så innebär det givetvis mer skada, jämfört med en kula som avlämnar mindre energi. Skott i bogen på en dovkalv eller rådjur (som vi också haft möjlighet till under säsongen) innebär en väldigt kraftfull kärnträff, där vitala delar är kraftigt skadade, och med en utgång som relativt matchar den expanderade kulans storlek. Den har alltså lämnat största del av sin energi inuti djuret och gjort maximal skada.
När de kommer till älgarna, så har ingen kula som gått i bröstpartiet haft genomslag, utan avlämnat 100 % av sin energi inne i kroppen. På älgtjuren som Daniel sköt i bogen med .308, eller kvigan jag själv fick skjuta med 7 mm Rem Mag var det kraftigt blodsprängt innanför bogen. Och ja, vi har fått skära bort lite mer än vad vi hade behövt gjort med en ”hårdare” kula, det ska det inte stickas under stolen med. Men om de vilda djuren hade fortsatt att springa är skottskadan allt som oftast blodsprängd och man får skära bort kött på grund av det istället.
Så för att summera, kan vi rekommendera TIPSTRIKE?
Svar: Ja.
Kan man leva med risken att få skära bort lite extra vid styckning, men minska risken för eftersök? Tilläggas ska att ansvaret hänger på skytten. Det är en bedömningsfråga om djuret står i en lämplig vinkel och avstånd för att avlossa ett etiskt skott. Men sitter skottet där det ska, kan vi efter egen erfarenhet säga att Norma verkligen håller vad de lovar.
