Johanna Forsbys intresse för jakt och hundar har öppnat dörrar längs vägen. Under resans gång har hennes vilja att hjälpa och jobba med hundars välbefinnande och friskvård utkristalliserats. Nu är den före detta ForshagaAkademin-eleven strax klar med sin Canineopat-utbildning – och hon trivs redan förträffligt med sitt yrkesval.
– Det bästa är nog alla fina hundar man får träffa och man blir alltid lite extra glad när man lyckas hjälpa dem med ett problem som de har haft, säger hon.
Perioden 2016–2019 pluggade Johanna Forsby på Jakt & Viltvård i Forshaga. Med sig i ryggsäcken fick hon en stor dos kunskap gällande skog och viltvård – och högskolebehörigheten gav henne dessutom gott om möjligheter att forma framtiden.
– Jag tyckte hela upplägget var väldigt bra. De vävde in alla delar av ett jaktarrangemang under de tre åren. Första året gjorde man mycket förberedelser inför jakten, säger Johanna och utvecklar.
– Vi röjde pass, gick i drevet. Det handlade mycket om skogen och vi körde en del röjsåg och fyrhjuling. I slutet av året hade man en praktik som var inriktad mot skogsbruket, då hade jag praktik hos en virkesköpare.
Under det andra året fick eleverna sina vapenlicenser, fick lära sig mer om olika jaktformer – och inte minst, jaga mer.
– Då hade vi praktiker där vi fick komma ut till de stora godsen som bedriver mycket jakt, vilket var väldigt lärorikt.
På sommaren mellan andra och tredje året hade Johanna en fem veckor lång praktikperiod på ett gods där hon senare även fick sommarjobb.
– Senare kom jag även tillbaka till dem flera gånger under hösten för att hjälpa till på deras jakter.
Sammansvetsat gäng
Under det tredje och sista året fick alla eleverna dessutom ansvara för att arrangera en egen jakt, till exempel för markägare, inbjudna gäster, eller klasskompisarna.
– Man fick ta mycket eget ansvar och hade lärarna som stöd, samt en egen jaktledning som lärarna hade satt ihop av några klasskompisar, som hjälpte till att laga mat, ställa ut passkyttar och så vidare, minns Johanna.
– Man blev ett väldigt sammansvetsat gäng med klasskamraterna, och man fick väldigt bra kontakt med lärarna också, vilket var väldigt skönt att ha under åren. Det var en väldigt fin gemenskap på hela skolan.
Hur kunde en dag se ut?
– Jag läste studieinriktningen och hade då lite mer teoretiska lektioner som matte och svenska. Men överlag på en vecka så hade vi 1–2 dagar med praktiska moment som att åka till skjutbanan, viltvård, köra röjsåg/motorsåg eller jaga. Resterande dagar varierade mellan ”vanliga” teoretiska ämnen som svenska, engelska och så vidare – och de mer jaktligt inriktade teorikurserna, som jakt och viltvård, eller mångbruk av skog.
Visste du redan där och då vad du ville jobba med efteråt?
– Jag visste inte riktigt vad jag ville jobba med i framtiden, men jag visste att jag ville prova på att göra ett år som jaktelev. Det är det som är nästa steg efter gymnasiet om man vill satsa mot att bli viltmästare, vilket var en av de saker jag skulle kunna tänkt mig att jobba med.
Efter studenten började hon jobba i en matbutik och arbetade parallellt som timvikarie inom skolan under hösten. Johanna ville dock göra ett år som jaktelev och så småningom gick flyttlasset från Värmland till ett gods i Skåne där hon fick anställning.
– Jag lärde mig otroligt mycket kring jakten under den tiden och arbetade mycket med uppfödning av fåglar och tillvaratagning av vilt.
Efter året som jaktelev hade Johanna skapat sig många jaktliga kontakter runt omkring i området. Istället för att jobba med det på heltid så tog hon istället en anställning som styckare i butik.
– Jag jagade mer på fritiden istället. Det passade mig bättre, säger hon.
Ju mer Johanna jobbade med jakten, och såg andras och sina egna jakthundar arbeta, desto mer växte intresset för just hundarna och deras träning. Hon flyttade tillbaka till Värmland – och kort därefter började ett nytt kapitel skrivas.
– Jag ville fördjupa mina kunskaper i hur man kan hjälpa och förebygga hundarnas skador och valde då att påbörja en utbildning till Canineopat, som inriktar sig på rehabilitering och friskvård av rörelseapparaten på hund.
Fysioterapeut för hundar
Hon berättar att Canineopat, som kan liknas med en fysioterapeut för hundar, är en kvalitetssäkrad yrkestitel som har specifik kompetens inom hundens rörelseapparat.
– Man jobbar med att förebygga skador genom att stärka hundens fysik, samt mjuka upp musklerna så de kan jobba optimalt. Dessutom återskapar man god funktion och rörelse om hunden har dragit på sig en skada.
– I mitt arbete använder jag mig av massage och elektroterapi, samt olika träningsmetoder för att stärka upp hundarna fysiska status, säger Johanna som förutom att vara inne på upploppet av sin utbildning även är i uppstarten av sitt eget företag där hon håller på med rehabilitering och friskvård av hundar.
Vilket är det vanligaste problemet hos hundarna som du får hjälpa till med?
– Det vanligaste är att hunden kommer in med problem som utgår från bogen, där musklerna ofta är ansträngda och spända, vilket kan leda till över- och/eller felbelastning av andra delar av kroppen, som då också blir ett problem.
Bra att tänka förebyggande
Johanna tycker att det bästa med jobbet är att kunna hjälpa hundarna och hon blir alltid lycklig i själen när hon kan hjälpa dem med sina problem och skador. Och hon uppmanar alla hundägare att tänka lite förebyggande.
– Alla hundar mår bra av att bli genomgångna, säger hon.
Och tillägger:
– Då kan man upptäcka de små bristerna innan de blossar upp till större skador. Två gånger per år med en frisk hund kan räcka långt! Det är bättre och lättare att jobba förebyggande och stärkande med träningen, än att rehabilitera en skada.
