Ad

Rävjakt från trädtoppen

Ett hagelskott bryter vinternattens tystnad. Månen lyser upp Överstbyträskets is och byborna vänder sig i sängen och somnar om. Eddy Engström har skjutit ännu en räv.
– De som hör vet nog vad det handlar om, säger rävjägaren Eddy Engström. [Text & foto: Joakim Nordlund]

Rödrävstiken fälldes med ett välriktat hagelskott.
Foto: Joakim Nordlund

Att vaka på räv är ingen social happening. Om man räknar bort det sällskap som Lisa Syrén, Kjell-Peder Johansson eller Markus Birro ger när de sänder radioprogrammet Karlavagnen sena vardagskvällar så handlar åteljakt på räv om en lång och tålamodsprövande väntan där man i timme efter timme får vaka i väntan på bytet.

Få känner den jakten bättre än Eddy Engström. Den 60-årige Sävastbon har varit hängiven rävjägare i 38 år och det han inte kan om denna jaktform, det är förmodligen inte värt att kunna. Det som började som en 11-årings nyfikenhet har utvecklats till en passion och även om han jagar såväl älg som sjöfågel är det här den jaktform som ligger honom allra varmast om hjärtat.

– Det är otroligt spännande och det kräver också väldigt mycket av en som jägare, inte minst tålamod. Och räven är extremt försiktig. Det är verkligen en värdig motståndare. Det här är en oerhört fascinerande jakt. Rolig men tidskrävande, säger han.

Efter en stunds funderande fortsätter han:
– Man måste nog vara lite vrickad för att hålla på med det här. Man måste vara genomintresserad för det kräver oerhört mycket tid. Men det här har blivit min jakt. Jag är en utpräglad enmansjägare.

Som person är han lugn, lyhörd och noggrann och jag inser snabbt vilka otroliga kunskaper som han samlat på sig under sina år som rävjägare.
Kunskaper som han fick nyttja natten mellan den 11:e och 12:e mars.

Femtio minuter in på det nya dygnet skymtades en svag skugga ute på Överstbyträskets is. Synen var bekant och en kort stund senare blev siluetten av kvällens första räv synlig. Med långsamma steg gick den mot huvudåteln som ligger 25 meter nordost om kojan och där uppehöll den sig i snåren, sysselsatt med att plocka små köttbitar som Eddy strött ut men som skatorna sedan spridit ut ytterligare. En kort stund senare försvann den åter ut i den mörka tysta vinternatten där kvicksilvret nu krypet under 20-strecket.

I källaren hänger rävskinnen och av alla de rävar som han skjutit har den största vägt 8,4 kilo.
– Man läser ju ibland om rävar som skjutits i södra Sverige som väger mellan 14 och 15 kilo. Sedan jag började föra bok i början på 70-talet har jag vägt samtliga kroppar och jag har då aldrig sett en räv som ens varit i närheten av en sån vikt.
Foto: Joakim Nordlund

– Väntan är så spännande och allt är så tyst. Jag vet inte riktigt varför den gick men sådär är det. Den kan ha blivit rädd för något, tror Eddy.
Men vakjakt på räv handlar om väntan – och tystnad. Vis av erfarenhet vet Eddy att det kan räcka med att andas lite för hastigt för att skrämma Mickel på flykten så det gäller att röra sig försiktigt om man över huvud taget ska få närkontakt med det vaksamma och skygga djuret. Och all väntan skulle till sist betala sig för när klockan var tjugo minuter i två återvände räven. Också denna gång fortsatte den att gäcka Eddy med att söka sig in i snåren där det var helt omöjligt att få ett rent och bra skott. Efter att ha grävt och nosat runt lite gick den sedan ut på isen, mot den plats där merparten av kötthacket låg utstrött.

Sakta, sakta öppnade Eddy fönstret och med mjuka och långsamma rörelser la han upp sin vackra drilling på den lilla fönsterkarmen.

Cirka en halv minut senare vred räven upp sidan och då gjorde ett hagelskott slut på nattens andlösa tystnad. Det blev en perfekt träff och den föll bara ihop. Eddy höll ögonen på djuret i ytterligare en minut för att försäkra sig om att den verkligen var död. Belåten drog han sig sedan tillbaka och plockade fram termosen. Räven fick ligga kvar i snön ute på isen av den enkla anledningen att det öppnar för möjligheten att få skjuta fler djur.

Rävjägare Eddy Engström, Överstbyn.
Foto: Joakim Nordlund

– En räv bryr sig inte om att en annan död räv ligger där, det är lite konstigt men så är det. Men går du som människa dit så är det kört. Har du varit dit så kan du lika gärna avbryta jakten och gå in, säger han.

När morgonen kommit och vi har hämtat in räven tar Eddy av sig snöskidorna när vi kommit fram till kojan. Den råkalla natten är nu ett minne blott och solen lyser upp Överstbyträsket och vi står och andas in den klara och friska vinterluften.

Han berättar att 2009 var ett sämre år för rävjakt på åtel och att han därför är nöjd med de elva rävar som han lyckades skjuta från november och fram till april. Vintern 2008 sköt han 25 stycken och året före det blev det 36 stycken och det är rekord för honom. Trots att han är en rävjägare av rang konstaterat vi tillsammans att det hade varit tufft att försörja sig som pälsjägare.

– Ett år när man får bra betalt kan jag få hundra kronor för ett skinn men ofta är det mindre. Att flå, skrapa och tana ett skinn tar cirka tre timmar om man ska vara noggrann. Det är ganska mycket jobb med den och det är bara tiden efter att räven är skjuten. Ska man räkna alla timmer med åtelarbete och vaktid så bli det en väldigt skral timpenning, säger han och ler.

Men givetvis handlar det inte om pengar utan här handlar det om ren och skär passion till en jaktform som fortfarande fascinerar honom lika mycket, trots att han snart fällt 300 rödrävar.
Och att Eddy Engström lyssnar på Karlavagnen under kalla vinterkvällar i väntan på att Mickel ska börja röra på sig, det passar in i bilden. För kalla och stjärnklara vinternätter när norrskenet dansar på himlen, ja då sitter han i sitt näste och njuter av det stillsamma men ack så mäktiga skådespelet.

Solen har gått upp och Eddy Engström kan blicka tillbaka på en lyckad jaktnatt.
Foto: Joakim Nordlund

– Det finns så mycket i naturen som är vackert och jag tillbringar så mycket tid jag kan ute i det fria. Men att sitta uppe en kall vinternatt när månen lyser upp den vita snön och när man ser vinterlandet med alla dess skuggor, det är så vackert att så fint att jag inte kan klä det med ord, säger han och tystnar.

Men orden kommer ändå:
– Det är så tyst och så stilla och så fint. Det kan vara så underbart fint. Lägger man sedan till den spänning som det är att jaga räv, då har man nog sammanfattat varför jag hållit på med det här så länge som jag gjort.

 

 

Inlägg av: Staffan Johansson den 2018-01-21

Se även ...

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Magasin Vildmarken #2

I detta nummer får du lära känna världsmästaren i lerduveskytte, Rebecka Bergkvist från Fåglum, lite extra. Hennes brinnande intresse för skyttet föddes genom jakten och vi fick hänga med henne en dag på jaktmarkerna i Västra Götaland.
Läs tidningen »