Ad

Kvalitetstid i vakkojan

På en höjd vid en liten myr i utkanten av Kalix ligger vaktkojan som han har byggt helt på egen hand. I den tillbringar Edvin Lidén åtskilliga vinternätter med bössan i hand. [Text & Foto: Joakim Nordlund]

Edvin Lidén

– Jag hinner fundera och klura på en hel del men till sist hamnar man nästan i ett meditativt tillstånd när man sitter helt tyst för sig själv och spanar ut i vinternatten, säger 17-årigen som sköt och fångade hela 42 rävar under förra året.

Runt den lilla kojan står några stora vita platsbehållare och sprider en odör men tack och lov är innehållet nu fruset. Man skulle lätt kunna föreställa sig doften efter några dagar blida. Nä, det luktar inte gott runt kojan, det gör det inte. Man skulle gott kunna säga att det luktar räv.

Men återmaterialet SKA lukta.

– Ja, och det här gillar räven, säger Edvin Lidén och kikar ned i en av backarna.

Han är en av många unga jägare med ett stort och brinnande intresse för rovdjursjakt och där räven finns, dit söker sig också Edvin. På kojväggen hänger tre granna rödrävar och trots att vi bara var i mitten av december har säsongen börjat riktigt bra.

Men det skulle komma mer.

Morgonen innan hade han sökt av området runt myren med sin handkikare och han såg då att en räv hade varit framme vid huvudåteln. Mer än så behövs inte för att Edvin ska packa ryggsäcken och tillbringa ännu en vaknatt i sitt hemsnickrade lilla bygge.

Under de senaste åren har han utvecklat en mycket god känsla för när det är läge att passa på räv men så är han en erfaren jägare trots att han inte ens fyllt körkort. De tre senaste åren har han bland annat vunnit ungdomsklassen i Rovdjurskampanjen som tidningen Jaktjournalen arrangerar och i fjol noterades han för hela 42 rävar. Drygt hälften av dessa (25) fångade han i de snaror som han sätter varje vinter och 12 rävar sköt han efter att han suttit och vakat.

– Sen blev det fem stycken på lock. Men att vaka kan vara svårt. Under de första 60 timmarna som jag satt såg jag inte en enda räv men det gäller att vara uthållig och inte ge upp, säger han.

Den här decembernatten skulle det också handla om uthållighet. Tjugo minuter över nio såg han en svag mörk skugga i utkanten av myren och med handkikarens hjälp kunde han konstatera att det var Mickel som var ute och tassade runt.

Bara ett par dagar innan hade han försett fönstret i skottgluggen med gångjärn så att det bara skulle kunna vickas upp. Han hade också limmat fast skumgummi runt fönsterkarmarna för att minimera risken att skapa oljud eftersom minsta lilla ljud kan räcka för att förstöra en hel natts vak. Nu hann han aldrig att öppna luckan eftersom skuggan försvann tillbaka in bland träden.

Med telefonen som surfplatta slog han sedan ihjäl lite tid men han såg samtidigt till att hålla telefonen väl dold under bordet för att inte skapa onödigt ljus. Edvin återgick till det näst intill meditativa tillstånd som man lätt hamnar i när man sitter tyst helt ensam mitt i naturen och med Radio Rix i lurarna övergick kvällen i natt. När han byggde sin koja såg han till att bygga den så pass stor att det fanns möjlighet att ha en bädd på golvet och runt midnatt fann han det för gott att vila.

– Ibland när jag är riktigt trött passar jag på att sova ett tag. Men jag brukar vakna. Det är ändå mycket värt även om det bara handlar om 20 minuters sömn. Det kan göra att man orkar sitta en hel natt, säger han.

Åteln ute på myren har många olika ingredienser. Ett par veckor innan hade han och hans pappa Mats Lidén hämtat en älg som hittats död i skogen. I de två stora platscisterner som stod bredvid kojan fanns också fisk och fiskrens och ute på huvudåteln fanns också renkött från djur som dödats i trafiken. Du kanske rynkar på näsan men för räven utgör detta ett julbord så gott som något.

Och doften från denna kompott hade uppenbarligen frestat Mickel för fem minuter i två, när natten var som mörkast, återvände han.

Precis som första gången rörde den sig försiktigt och den stannade också till i utkanten av myren för att försäkra sig om att där inte fanns några faror. Några kliv senare bröt ett skott tystnaden.

Edvin mantlar ur tomhylsan som lägger sig på bordet. Han ser att räven som han nyss skjutit fotfarande rör sig lite så han väljer att skjuta ett skott till för att undvika onödigt lidande. När tystnaden åter har lagt sig kan han konstatera att han nu är uppe i sex rävar totalt och veckan innan sköt han två rävar under samma vaknatt, därför går han aldrig ut och hämtar skjutet vilt förrän han vet att han vill avbryta jakten.

– Går jag ut och hämtar en räv så kommer inte någon annan räv dit. Det är klart, är det Rubbade Rune som är ute på promenad så kanske han går fram ändå men såna djur brukar inte överleva särskilt länge. Det här är vanligtvis ett djur som har alla sinnen med sig och kan en räv ana fara så ser han till att undvika den. Det är ett djur med hjärna och det är det som gör jakten intressant, säger han.

När det ljusnat tar han på sig sina två skidor och åker sedan ned på myren där räven ligger. Innan han lyfter upp den passar han på att ta några bilder med mobilkameran och först därefter vänder han på kroppen för att syna var skotten träffat.

– Det hade nog räckt med ett skott, det hade det. Men jag ville vara säker. Det är en hane, en fin hane, säger han.

Därefter åker han tillbaka till kojan och innan det är dags för hemresa hänger han upp djurkroppen på väggen.

Hemma i Stråkanäs möts vi av familjens tre engelska settrar och Edvins egen norrbottensspets. Edvin har vuxit upp i skog och natur och båda hans föräldrar är inbitna jägare. Men det är ändå ingen tvekan var man finner det största jaktintresset. Helena Lidén berättar att Edvin bara var 2,5 år när han följde med på den första älgjakten.

– Han visade redan då ett otroligt tålamod. Han satt så här och tittade på full spänn, säger mamma Helena och visar.

Han tog med sig sina upplevelser från skogen till dagis och det dröjde inte lång tid så lekte stora delar av barngruppen ripjakt.

– Och här hemma så lekte de inte kurragömma utan de lekte harjakt. En fick vara hare och den andre stövare. Och sedan turades man om, säger hon.

Och när han tecknades var temat allt som oftast jakt.

– En av dagisfröknarna som var vegetarian sa att hon tyckte det var hemskt, säger mamma Helan och ler.

Sedan visar de några foton från Edvin bara var en liten parvel och på ett av dem håller han upp en räv som nästan är lika lång som han själv. Pappa Mats berättar att det var den första räven som han snarade och att Edvin då bara vara tio år gammal.

– Vi var ute för att sätta snaror och han skulle ju också få prova. Han hade ju övat hemma där han fått sätta i hundspår. Men nu var det på riktig och han var ju envis som synden så jag fick inte hjälpa honom. Till sist så tröttnade jag och tänkte ”jamen då får han väl sätta den helt själv och som han själv vill”, berättar han.

När det dagen efter var dags att vittja fällorna visade det sig att Edvin fått en räv i sin enda snara – medan pappa blev utan.

– Jamen du förstår ju vilken glädje det var. Det är ju bara att se på bilden, säger Mats Lidén.

– Ja, det känslan minns jag. Då var man glad, säger Edvin.

Samtalet glider sedan in på vapen och utrustning och den unge rävjägaren poängterar vikten av att ha ljuskänsliga riktmedel. Han har i dag ett Kahles Helia 3-12 x 56 monterat på sin Sauer 202 och han tycker att kikarsiktet har den ljuskänlighet som krävs för vakjakt på räv. I dag har han en 308:as pipa monterad i sitt vapen, en kaliber som funkar men som han ändå inte anser vara optimal.

– Ibland kan det nästan klyva en räv på mitten beroende på var jag träffar. Oftast går det bra men jag är inte 18 år än och får bara ha två gevär men i framtiden kommer jag nog att köpa mig ett mer finkalibrigt vapen som jag tänker använda till sån här jakt, säger han.

Men det är långt ifrån det enda som han vill införskaffa. Han drömmer också om fler jakthundar där en terrier av något slag, en östsibirisk laika och en stövare står högst upp på önskelistan.

– En stövare med rovdjursskärpa vore nått, säger Edvin och ler samtidigt som han får något drömmande i blicken.

Intresset som föddes vid den första jakten vid 2,5 års ålder har med andra ord inte svalnat.

– Jag är ute i skogen i stort sett varje dag året runt. Är det inte jakt är det fällor, snaror eller fiske. Det här kommer jag nog aldrig att tröttna på.

Inlägg av: Staffan Johansson den 2018-04-25

Se även ...

Magasin Vildmarken #10

Oktober är här och höjdpunkterna avlöser varandra, så även för oss på Magasin Vildmarken. Delar av redaktionen befinner sig i skrivande stund i radioskugga i Kanada för jaktäventyr som ni läsare kan ta del av inom kort, men redan nu kan vi bjuda på högtidsstunder för alla jaktintresserade.
Läs tidningen »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.